Att skapa en respekt för materialet för att kunna projektera

Idag har vi dels varit på två förskolor i

Novellare

, en för äldre och en för yngre. Dessa förskolor låg närmare oss där vi är. Mycket intryck! Som bäst kan beskrivas i bilder… Tyvärr har hotellet superdåligt wifi. Men tankar kan jag få med:

I vår ateljé hemma upplever vi att det är mycket produktion, man gör saker på saker. I ateljéerna här fanns, både igår och idag, material som inte verkade användas till skapande i den bemärkelsen att spara och ta hem en produkt utan material som ska leva i processer. Hur kommer man dit? Lägger vi fram prismor tar de slut med en gång. Simone, som är atelierista på dessa förskolor svarar att det handlar om respekt för materialet. Dessa barn har sedan tidigt haft tillgång till materialet, lärt känna materialets språk under flera år därför behöver de inte producera eller lära känna materialet som våra barn gör. Det våra barn gör i sin massproduktion är att fortfarande lära känna materialet – någonting vi verkligen kan ta med oss när vi arbetar åldershomogent.

Material som lättläst och tillgängligt; material skall ha en plats för att kunna skapa kaos! För att kunna skapa kaos måste det finnas ordning. Men material måste få migrera!

Ljudmiljö och tankar om piazzan vävs ihop; ljudnivån är otroligt hög jämfört med svenska förskolor. Flera undrar över hur de ställer sig till den. Pedagogistan på denna förskola hänvisar till olikheter, för henne är svenska förskolor för tysta, vi bär med oss vår kultur. Piazzan togs upp, används den som matsal? Nej! Barnen måste få vara högljudda vid maten, är det högt ljud betyder det att barnen har saker att prata om, något som pedagogerna tolkar som positivt. Men även för dem skulle ljudet på piazzan vid en matsituation inte bli bra. Trots piazzans stora utrymme på Arcobaleno används den av få barn i taget.

På den här förskolan har man arbetat med sin utomhusmiljö i ett projekt de senaste 9 åren. Men de har ett helt annat tänk än vi. Man har lyckats få på barnen gummistövlar när de är ute men när det pratades om att vara ute när det regnar sade en del föräldrar att de heller är hemma ifall de går ut när det regnar.

Återkommande under veckan:

”För förskolorna härnere är man rädda för att gå ut, i Sverige är vi oroliga när barnen leker med krossat glas.”

Projektering som redskap för demokrati inom utbildning

På eftermiddagen hade vi en föreläsning om projekt i kommunfullmäktiges vackra sal i Casa Novellara, ett slott vi sett barnen måla på flera av avdelningarna. En pedagogista berättar om projekt, varför vi ska befinna oss i ett projekterande… Det handlar om ett förhållningssätt och inte en arbetsmetod. Ett förhållningssätt som en strategi för att bringa ordning i kaos, där åsikter får mötas och ses som resurser. Andra reflektioner:

– kunskap inte som sökande efter sanning men för att hantera osäkerheten och göra den till en resurs

– programmera kontra projektera; programmera är en rak linjär process där jag ger dig info, projektera handlar om resan och processen

projektets avsikter:
(tema) forskningsområde?
(bas) var står vi här?
vilka frågor ställer vi till barnen?
Att alltid börja utifrån oss själva och inte barnen. Ex genus – vad tänker vi om genus? Mina tankar, erfarenheter och känslor kommer spegla av sig därför måste jag vara medveten om dem.

jobba i små grupper men glöm inte att det finns ett värde i att återkoppla och berätta inför den stora gruppen, att sätta namn på det man skapar tillsammans handlar om att värdesätta

”projektera, är en form av verbet älska”

AG. Fronzoni, designer