Framtidens lärande kräver en organisation för framtiden

Jag tror vi alla är överens om att lärande inte begränsas av tid och rum. Lärande sker inte bara i skolan, det sker när jag är i samhället, när jag möter en upplevelse eller när jag påverkas av ett material. Lärande finns i allt och konstant närvarande. Därför måste våra skolor och förskolor slänga upp dörrarna och ta in lärandet i samhället, i kulturen och i vår värld. Vi måste lämna skolans trygga fasad och bege oss ut med nyfiket utforskande ögon och öron och med en kappsäck lika stor som Mary Poppins. Kappsäcken fyller vi med lärande, och den kommer bli tung, så tung att vi måste kämpa för att få in den i vår skola, vi måste hjälpas åt! Och när vi öppnar den och möter allt lärande måste vi vara lika nyfikna, exalterade och förväntansfulla som ett barn på julaftons morgon.

Jag tror inte att framtiden kommer att behöva skolan men vi behöver nätverken med samtalsledare/handledare/lärare som kan fördjupa det vi lär. Det kommer vara en annan slags skola och förskolan kommer skapa den. Detta är framtidens lärande som vi pedagoger måste förberedas på och som jag tror vi faktiskt redan nu arbetar för att skapa ett mod för att möta – men varför pratar vi så ofta om framtidens lärande men inte om en organisation för framtiden.

Ut med föräldramöten och utvecklingssamtal, ut och ut… Vi måste hitta nya former! Former där framtidens organisation blandas med framtidens lärande. Vi måste börja rubba på vår trygga zon där föräldrar är passiva mottagare av information i miljöer där vi lärare sitter med ett övertag. Jag vet inte hur än men oavsett måste föräldrarna in i förskola och skola. Det handlar inte om att de ska ta över lärarrollen utan istället berika lärandet med ett perspektiv till. In med projektmöten och virtuella mötesplatser men med respekt för vikten av mänskliga möten.

Öppna upp planeringsdefinitionen – planeringen kan inte ligga förlagd till två timmar varje onsdag. Jag som lärare måste kunna förlägga den när flow finns, när den behövs eller när en upplevelse skapar en kedjereaktion som mynnar ut i ett fördjupat lärande hos barnen. I olika sammanhang skapas erfarenheter som berikar och fördjupar mig, som skapar reflektion och en vilja att försöka förstå – som fördjupar min profession. En upplevelse kan skapa det, en konsert, en teater – ett nätverksmöte eller studiebesök i annan verksamhet/organisation. Men detta lärande, som vi öppnar upp för barnen, gäller inte oss i den organisation som nu existerar i våra förskolor.

Framtidens lärande börjar med en organisation för framtiden och en sådan organisation bygger på tillit och respekt för att lärarna är där för att de brinner för sitt jobb. Frihet är en viktig grund för en organisation i framtiden – ramar ska finnas mer som riktlinjer snarare än regler.

Flow styrs inte av tid men det gör vår organisation – frågan är om det är relation som fortfarande behöver ha ett maktförhållandet där tid styr eller om dagens skola kan tänka om.

20131123-220124.jpg

Uppdatering av hemsida

Håller på och uppdaterar hemsidan!

Förändringar är till exempel att jag har en sida kopplat till föreläsningarna och material därifrån. En annan sida som är uppdaterad är kommande föreläsningar. Till våren föreläser jag på SETT, så det finns gott om utrymme för fler föreläsningar.

Jag har tagit bort appsidan helt då jag helt enkelt inte hinner recensera appar, men det finns många alternativ för att hitta tips på appar.

Tveka inte att skicka ett mail om det är något ni undrar över!

Trevlig helg!

/ Erika

20131108-213313.jpg

Appanalys

Det är många som efterfrågat min appanalys så jag lägger ut den här igen!

20131108-194626.jpg

I subjektskapande processer blir besjälandet av yttersta vikt

Hade ett spännande möte i fredags då kollegor berättade om föreläsningar de varit på i förra veckan. Vi diskuterade bland annat hållbarhet, besjälande och antropocentriskt förhållningssätt.

En kollega kom ihåg en tidigare utbildning kring naturvetskap och teknik där föreläsaren förespråkade barnens och vårt besjälande av väsen och ting inte var ett sätt att arbeta med naturvetenskap. Vi fann att vi inte höll med – utan att besjälandet visst är ett sätt att utforska naturvetenskap.

Detta stannade kvar i min reflektion efter mötet. Jag upplever att borttagandet av besjälning förminskar barnens erfarenhet och tankar. Vi måste ju utgå från barnen – där barnen är subjektet och inte ett lärandeobjektet där lärandets hur och vad är förutbestämt.Och i denna subjektskapande process blir besjälandet av yttersta vikt.

Besjälandet är barnens sätt att närma sig naturvetenskap. De utgår från sin erfarenhet och vardag när de försöker förstå sin omvärld och i den också naturvetenskap och teknik såväl som sociala relationer och språkande. De har ett antropocentriskt förhållningssätt – de utgår från att deras värld är normen. Hållbarhet, handlar om att besjäla för det vi besjälar ger vi värde och det värnar vi om.

Barnen besjälar allting, det är ett identitsskapande. När de tittar på film – ”den är jag, du är den”. Det är ett av barnens verktyg för att förstå världen. De filmer barnen ser, som är en del av barnens populärkultur, är ett ständigt besjälande av djur och ting. Det är deras värld som de får till sig och som förstärks – att säga att naturverenskap inte är involverat i den leken är att lämna barnens ryggsäck utanför förskolan. Det är ju precis därifrån, barnens värld som vi SKA börja! För i det utforskandet och experimenterandet lägger vi grunden för den forskning barnen senare gör i livet. Besjäla översätts som ”animate” på engelska. Animerade filmer finns runt om oss och är en del av vår kultur och litteratur. Att animera lerfigurer, teckningar, animerade filmer etc är ett sätt att besjäla material.

Det handlar inte bara om barnen. Människan har i alla tider använt sig av besjälandet som ett sätt att förstå och problematisera sin omvärld. Den drivkraften har funnits sedan tidernas början. Den fanns när vi berättade sagor runt elden. Den lever konstant! Berättande, besjälandet av händelser i människors liv. Se på alla myter, fabler. Alla antropromorfiska väsen, se på alla skapelsemyter. Det är sätt att försöka förstå sin verklighet. Vi människor drivs av berättandet, kommunikationen – att besjäla saker blir då en självklarhet.

De ligger också en spirituellt/andlig aspekt i besjälandet. Det handlar om att ge väsen och materia ett värde, ett uppmärksammande.

”Kärleken är naturens pulsslag; allt från lnsekten till den Seraf, som skådar den Eviges anlete, genomträngs af den och af den besjälas. ”

Så avlutningsvis tror jag att vi är på rätt väg med att besjäla! Vi måste fortsätta besjäla – det föder såväl fantasi, kreativitet men också demokratiska värden och hållbarhet. Men framförallt en grund för att förstå omvärlden, inte bara ur ett naturvetenskapligt perspektiv men 100 perspepektiv som vävs samman i lek och besjälande.

20131102-000402.jpg