Gemenskap eller kollektiv

”I gemenskaper lär sig människor för att få vara med. I kollektiv är människor med för att lära sig.

Gemenskaper får sin styrka av att de skapar en känsla av tillhörighet, medan kollektiv får sin genom deltagande.”

En ny lärandekultur; Douglas Thomas & John Seely Brown

20140110-205359.jpg

En ny lärandekultur

20140110-061221.jpg

”De började se skillnaden mellan att lära sig och att bli undervisade” #ennylärandekultur

Förskolan som konservator – när dagis utmanar

I förskolan diskuterar vi allting, vi vrider och vänder på barnens utforskande för att försöka förstå hur deras tankar vandrade dit, vad de gör där och hur de rullar vidare. Vi har förfinat vårt material genom att använda oss av sådant som kan bli många saker snarare än att ta en förutbestämd roll. Vi reflekterar och problematiserar allting, vi har skapat en genomtänkt verksamhet där barnens lustfyllda utforskande står i fokus för våra projekt och tankar.

Vi upplever oss bedriva en verksamhet där barnen står som subjekt snarare än objekt.

Men vi har ett stort ok runt vår ena fot som håller oss tillbaka från att göra barnen till medskapare av sin egen värld, sitt eget lärande och sin förskola. Vi har ett ok som kallas ”dagis” och detta ok sätter fortfarande spår på våra förskolor. Vi räds mallar och leksaker med det goda motivet att barnen ska få utforska på egen hand utan några svar och förskolans material ska vara ett komplement till barnens egna erfarenheter – utan att överhuvudtaget problematisera begreppet komplement.

Min upplevelse är att vi särskiljer hem och förskola – definitionen ”komplettera” innebär att istället att erbjuda andra verktyg än de som traditionellt finns hemma utan att ta hänsyn till barnens olika erfarenheter av material.

Vi erbjuder naturmaterial och portförbjuder leksaker för att minska risken för att konflikter och olikheter ska uppstå när vi istället borde bjuda in barnens värld för att kunna förstå den och sedan utmana den.

Vi tar bort mallar som sägs hämma kreativiteten och undviker att utmana oss själva som pedagoger och försöka förstå att dessa är en del av barnens verklighet och fundera över hur vi istället kan vara i dialog med den.

Vi måste bli ett komplement där hem och förskola får samverka som ett kitt som binder ihop barnens erfarenhetsvärld med det som kan utmana den i form av tankar och material – men vi kan inte och får inte portförbjuda den! Då är barnen inte längre medskapare och förskolan blir en slags konservator av värden snarare än lärande och lustfylld. De formas in en ”förskolekultur” som på något sätt lägger sig över barnens verklighet, en kultur som värderar sig lite finare, fast att det bakom fasaden ligger en rädsla som vibrerar av ”dagiskultur” om vi inte sätter upp ett stort rött stoppmärke baserat på en slags utrensning av ”dagisverksamhet” där även mycket gott kastades ut genom fönstret.

Detta har också påverkat oss till att tappa tron till vår egen pedagogiska förmåga om vi tror att en leksak skadar barnen utforskande – det är en förminskning av såväl barn som oss själva.

Vi har i så fall skapat en falsk tillit till barnens kompetens och värdesätter den som mindre viktig i jakten på den perfekta förskolan.

Vi måste ställa oss frågan: För vem är förskolan?

20140109-163233.jpg

Förskollärare, föreläsare, författare – fantastiskt!

Nu har så året satt igång igen och jag har grottat ner mig i anteckningar och gamla bilder på datorn för att börja fundera på kommande föreläsningar under våren – bland annat SETT. Det är bra att gå igenom det man skrivit tidigare då det skapar nya tankar, bekräftar de vägar jag vandrar men det skapar också möjligheten att kritiskt granska mina tidigare åsikter. En lärorik process helt enkelt som fortlöper.  

Året 2014 har i alla fall fått några datum spikade och jag startar med en föreläsning om pedagogisk dokumentation och IKT i Alingsås den 7e januari vilket ska bli otroligt roligt och spännande. Det var längesedan jag föreläste om pedagogisk dokumentation – pedagogisk dokumentation som är en sådan självklar del i vår verksamhet och som bara flyter på och ständigt är närvarande i arbetet. Men det är bra att backa och se på varför vi ska arbeta med pedagogisk dokumentation för det stärker vår egen verksamhetsgrund och vår proffesion. Att få möjligheten att berätta för andra om mina tankar gör jag med största ödmjukhet – genom att berätta om dem blir de tydligare och synligare för mig. De visar vem jag är som pedagog, var min värdegrund ligger och hur jag väljer att se på förskolan. 

Ett annat sätt att greppa tankarna är att skriva och nu har jag blivit tillfrågad av Ulla-Karin Lundgren att få skriva ett kapitel i en bok om IKT som Ulla-Karin ska vara redaktör för. Läs mer om boken på Ulla-Karins hemsida LekMit. Så nu är jag också uppe i denna process – vad vill jag skriva? Många tankar far genom huvudet och det ska bli en lärorik resa att skriva. 

 

God fortsättning!

/Erika

Bifogar en bild som betyder mycket för mig- mina skor på hotellrummet innan föreläsningen på SETT 2013…

Bild

 

Bokcirkel

20140102-220803.jpg

Hade planer på att hitta en skönlitterär bokcirkel men fick en inbjudan till en pedagogisk sådan. Bok beställd!

Du hakar väl på?!