Upplevelsen av att vara bäst

”Om man har som som mål att vara bäst vill man inte hjälpa andra att bli bättre, eftersom det kan leda till att man förlorar sin position.”

Hans-Åke Scherp om NPM i förordet till Ledarskap med fokus på lärande

Jag har tidigare funderat kring begreppet bäst och jag tycker att det är ett laddat begrepp i många fall. Vad innebär det att vara bäst? Vem avgör det? Är det något att sträva efter? 

Det är viktigt att problematisera kring begreppet ”bäst” eftersom vi lever i en ”mätandets tid” och att vara bäst ingår i många fall som målet. 

Vad innebär då begreppet bäst för mig? När är man bäst om man måste få ner det på något sätt? 

För mig är idealbilden av en förskola en förskola där läroplanen genomsyrar pedagoger, verksamheten och framförallt barnen. Idealbilden får vara visionen som vi strävar mot – och jag tror att vi alla vill dit. 

Enligt mig är den bästa förskolan en förskola som lever i processer, pedagoger som kontinuerligt försöker se, förstå och lära i reflektion med barn, föräldrar och kollegor. En förskola där nyfikenhet på lärande av alla dess slag får stå i centrum. 

Men avgörandet om verksamheten är den bästa – det gör barnen – inte vi, uppföljningsfrågor eller föräldraenkäter! 

Även om vi i våra gemensamma reflektioner försöker förstå om vi matchar barnens förväntningar på förskolan och hur vi kan förbättra den. 

Men upplevelsen äger barnen och de kommer alltid att äga den!

  

Unikhet och relationer #SETTlaggad2015

Det har varit fyra intensiva och roliga dagar på SETT 2015 av många olika skäl. Givetvis främst av den glädje i att möta upp de människor som jag möter ständigt på twitter, facebook och andra sociala medier – eftersom vi oftast möts via datorn känns det otroligt fint att möta dem IRL men också att få möjligheten att höra varandras tankar under föreläsningar och i diskussioner på mässgolvet.

Jag hann lyssna på många föreläsare men de som satt i gång tankar hos mig har varit Jonas Monsén, Frida Monsén, Morgan Andersson, Linda Linder och den paneldebatt om sociala medier som var på tisdagseftermiddagen med bland annat Elza Dunkels, Johnny Lindqvist, Jörgen Lundälv och Jacob Möllstam. När jag tittade på mina anteckningar började jag fundera på vad dem hade gemensamt, finns det ett mönster som återkommer i föreläsningarna som jag fastnat för och varför – vad är det jag håller på att bearbeta där deras tankar berikat/problematiserat mina funderingar?

Två ord återkommer – unikhet och relation!

Jonas Monsén valde att kalla olikhet för unikhet vilket jag tycker är ett bättre ord än olikhet – det är ett ord som signalerar respekt och värme. I den förskola och skola som vi arbetar i ska vi värna om allas unikhet, allas rätt att vara sig själva. Men det som berörde mig med Jonas föreläsning var kullerbyttan med att det är just unikheten som sållar ut barn och elever. Morgan Andersson lyfte flera gånger i sin föreläsning relationen till eleven – att vara nyfiken på sina barn/elever är nödvändighet för att kunna möta dem. För att kunna lyfta deras unikhet men också för att binda en kedja där allas unikhet sitter ihop och istället skapar ett vackert halsband som vi alla vill bära. När lärare, i sann mening, blir nyfikna på sina barn/elever – det är då vi skapar en inkluderande förskola/skola – där allas unikhet är den dynamik som verksamheten behöver för att utvecklas och lära – för att bygga ett demokratiskt samhälle.

Om vi vill skapa detta med barnen/eleverna – hur skapar vi det då med oss själva som lärare?

Både Frida Monsén och Linda Linder lyfte i sina föreläsningar bilden av en lärare, hur samhället formulerar en bild av vad en lärare ÄR, hur huvudmannen förmedlar en bild av VAD som händer i förskola och skola – och hur dessa bilder också fångar lärare i en box som inte längre stämmer med den verksamhet vi bedriver eller med dem barn/elever vi möter. Att tänka utanför den här boxen – att våga vara en unik lärare! Frida pratade också om att när vi börjar slå ut väggarna på den här boxen av vad en skola är och snarare börjar prata om vad en skola kan bli – när vi till exempel omskapar våra miljöer – så händer det någonting mer och det innebär att också pedagogiken måste förändras.

Hur kan vi som lärare stötta varandra i den här processen…

Elza Dunkels lyfte i paneldebatten vad som händer på nätet när någon råkar illa ut – exempelvis att man lagt ut en bild som sedan används emot en. När samhället och medmänniskorna runt omkring oss säger att man får skylla sig själv – men utanför nätet – när någon hängs ut så ställer vi upp för varandra, vi ställer oss på de utsattas sida. Jag kopplar detta återigen till unikheten och relationen. När någon sticker ut, när deras unikhet lyser lite starkare – hur hanterar vi det ljuset? Försöker vi släcka det eller försöker vi närma oss det för att bli upplysta eller utmanar det våra tankar?Det som är så fantastiskt på en konferens som SETT  är att alla dessa ljus/unikheter som finns hos mässdeltagare, hos föreläsare, hos arrangörer – kommer att lysa upp. Och de kommer att sprida det ljuset till de som inte hade möjlighet att vara med på mässan – för tillsammans gör vi skillnad i svensk förskola och skola!

”And you were born original, died as a copy of your own dreams. Unique you are, from dust till dawn. The sun will shine and you will too. I know unique you are – original. And when we go we’re copies, copies of our own dreams.” Regina Lund

dandelion-493247_640 lights-406961_640

Skrämselpropaganda…

Återigen läggs det ut artiklar för att ”negativisera” lärplattor…

  • Större risk för löss för att man sitter mer tillsammans – för det gör vi aldrig när vi läser bok
  • Strålningen från tekniken – face it, vi har strålning runt omkring oss överallt
  • Och nu… Gamnacke – för vi satt ju aldrig innan och tittade ner i skolböcker?

Läs om din blivande gamnacke/paddnacke här:

http://touch.metro.se/17-arig-flicka-fick-gam-nacke-av-att-smsa/EVHode!izBkhBgcmC1A/

Blir lite provocerad för att nyheter som dessa sprids över nätet utan att de problematiseras. De används för att skapa motstånd mot tekniken även om de kanske ursprungligen skrevs för att skapa reflektion av omtänksamhet för våra barn. 

Klart att vi alltid ska reflektera över hur, när och varför vi använder teknik, klart att vi som vuxna ansvarar för barnens arbetsmiljö!

Den smarta tekniken är här för att stanna! Problematisera den vi ska men inte falla för skrämselpropaganda där tekniken verktyg lätt kan bytas ut mot en bok… 

 

Återskapande som sorgeprocess

Det finns en tröst i att återskapa när saker förändras. I återskapandet lättar sorgen över att förlora det som varit men det är också ett sätt att minnas något man höll kärt. Det är en sorgeprocess. 
På våra förskolor pågår mycket återskapande, återskapande av ett arbetssätt från flydda tider, återskapande av en tid när man kanske upplevde sitt arbete tydligare och roligare.
Men i förskolan kan vi inte arbeta med återskapande – vi måste arbeta med omskapande. Vi måste använda den kunskap vi får, det vi erfar och det som förändras – och vi måste ta allt detta och göra till vårt eget tillsammans med barnen, vi omskapar. 

Att gå från återskapande till omskapande är varken enkelt eller smärtfritt – det skaver och man kan ofta uppleva sig otillräcklig.

Kanske försöker man återskapa ett minne av från den tiden när man trivdes med sitt jobb, från den gamla goda tiden…eller kanske återskapar man den kultur som man fostras in i som nyexad och ny förskollärare…men blir en del av att behålla en föråldrad syn på förskolan. 
 

Att bryta upp gamla rötter som kan fälla dig – det kräver mod och tillit till processen. 

 

Det kräver dock en organisation som utmanar, skapar möjligheter, involverar men som också förmedlar en känsla av trygghet i att få pröva och pröva igen 

– allt i en rhizomatisk röra.  

#SETTladdad 2015

Tänkte köra ett varv i bloggen inför SETT och gå tillbaka för att läsa mina gamla inlägg från tidigare SETTmässor! Tankar, intryck och avtryck… #SETTladdad

2013

2013 stod jag på SETT för första gången och föreläste – så himlans nervös! Och så mycket nya tankar väcktes under den resan när jag fick möjlighet att lyssna på alla dessa grymma inspiratörer. 

Stockholm nästa

Synvändor och pedagogiskakullerbyttor – i konflikt med mitt inte

Det bubblar i min hjärna och en vision växer i mitt inre – reflektion SETT dag 2

Går du runt med en likkista? 

2014

2014 var jag lite mer förberedd och säkrare på att jag hade något att berätta men nätverkandet med människor jag lärt känna digitalt under året var det jag framförallt bar med mig från SETT2014. 

SETT2014

Tekniska verktyg är inte lika med kvalité #sett2014 #setlaggad

Bloggat om min föreläsning SETT 2014

2015

2015 är det dags igen men i lite annan form… Ser fram emot mässan och räknar dagarna! 

SETT2015