I rätt sammanhang kan alla lyckas

Efter tre dagar på SETT med mycket inspiration (som jag kommer att återkomma till) rör sig en fråga i mitt huvud. Den har surrat på olika sätt i mitt huvud under veckorna och får mig att fundera och undra, framförallt när jag under dessa dagar varit i diskussioner om lärande och organisation. Det handlar om ledarskapets betydelse för en förskola i utveckling. Jag har min bild av vad jag tror en ledare ska vara, med respekt för att jag inte själv varit chef och för att mina tankar kan vara som en VFUstudent med höga förväntningar på en orealistisk praktik. Jag kommer här nedanför ge några fundror av mina bilder och tankar kring ledarskapet. 

Det är fin balans mellan att stödja och utmana. För att kunna utmana behöver man ha förtroendet av dem som ska utmanas. Man måste som ledare också vara öppen för att själv utmanas, en person kan aldrig ha den rätta lösningen. För att få förtroende måste sammanhang skapas där det finns möjlighet för alla att få lyfta utan att bedömas eller värderas. Där åsikter inte lyfts utan istället funderingar som senare bildar en gemensam strategi för att tackla det frågor och den problematik som verksamheten möter. Förtroende skapas genom inlyssnande – att jag känner mig trygg med att du kommer att lyssna på mig innan du ställer en motfråga, min ”tid” i samtalet är lika viktig som din. Det blir också ett ömsesidigt ansvar där man genom inlyssnande också får taltid. 

Synen av de som arbetar inom verksamheten synliggörs i såväl synlig som osynlig miljö. Ledarens förhållningssätt och synsätt på människor. Ledarens syn rinner över till pedagogerna och den plats pedagogerna i sin tur ger barnen i verksamheten. Det innebär att pedagogernas utrymmen också ska rymmas av harmoni och estetik, pedagogernas fantastiska jobb måste speglas i hur ledaren uppmärksammar och synliggör praktiken genom såväl verbalt som fysiskt bekräftande – precis som med barnen. 

Delaktigheten i att utforma verksamhetsplan, Likabehandlingsplan och kompetensutveckling enligt gemensamma målområden, med tydlig systematik och fokus, måste vara A och O. Att de områden som valts ut är huvudområden som ständigt diskuteras och får tid på alla möten. Där utvalda målområden får problematiseras mot verksamhetens världsbild, kunskapssyn, barnsyn och kopplas till teoretiska grunder. Där pedagogerna tar ansvar och förskolechefen skapar förutsättningar för genomförandet. 

Allt för ofta läggs verksamhetens mindre lyckade delar på den andre, dvs förskolechef hänvisar till pedagogerna och pedagogerna till förskolechefen. Verksamhetens mindre lyckade delar behöver diskuteras utifrån bådas håll och samtidigt. Ett dåligt resultat på en medarbetarenkät behöver diskuteras från ledningshåll och från pedagogens perspektiv för att sedan hitta en strategi som vi kan återkomma till för att utveckla pedagogernas arbetsmiljö – och det behöver göras utan prestige. Kanske borde även förskolechef göra en medarbetarenkät utifrån förväntningar på pedagogerna och därigenom skapas perspektiv från två håll. 

Många ledare tycker att de gör detta, de utformar målområden med pedagogerna, att medarbetarenkäten diskuteras… Det finns också en riktning att skärpa till verksamheten, att ta professionen på allvar – du har ett ansvar som förskollärare eller barnskötare som du inte kan välja bort. I denna resa tappar vi pedagoger som inte förstår, orkar eller vill förändra sitt arbete. Jag vill tro att relation och tid kan stödja även dessa. 

Att börja i relationen för pedagogernas trygghet kan i många ögon upplevas som en stor tidstjuv men jag är övertygad om att relationens kraft är starkare än vad vi tror. I rätt sammanhang vill jag tro att alla kan lyckas. 

Men i denna resa till en verksamhet där vuxna tar allvar på barnens rätt att möta en verksamhet finns en tidsbrist för barnen kan inte vänta tills verksamheten lärt sig samarbeta. Ledaren som person och möjliggörare är avgörande för dessa processer. Ledarens karaktär, inspiration, tydlighet, ödmjukhet, inlyssnande, tillitsfullhet, relation med flera är det som styr processens tid och utveckling. Olika individer behöver olika ledare men ingen kan någonsin vara den perfekta ledaren så med det i beaktning ska också pedagogerna värna om ledaren. Vi kommer tillbaka till att uppdraget och såväl ledare som pedagogerna har olika ansvar. Hur väl dessa samarbetar är avgörande för hur lyckad utvecklingsprocessen i verksamheten kommer att vara. 

#SETTAGGAD

SETT i dagarna tre. Ska bli fantastiskt kul! Har laddat ner appen, markerat måsten och alternativ bland föreläsningarna. 

Detta året är jag extra intresserad av att diskutera…

  • Systematiskt kvalitetsarbete
  • Rekrytering
  • Beprövad erfarenhet
  • Kommunikation i sociala medier

Men givetvis även andra saker om det skulle vara så! 

Släng iväg ett meddelande i på Facebook, LinkedIn, Twitter (@ErikaKyrkSeger) eller ett sms på 0709-730760 – om du vill mötas upp! 

Looking forward to it! Yeaj! 

Erika Kyrk Seger

Podcast om förskolan

Äntligen är den här! Den första podcasten om förskolan – av förskolan. 

Det är två förskollärare; Sofie och Josefine, som valt att starta upp poden. I ett filosofiskt samtal kring varför man arbetar i förskolan, vad vårt uppdrag i förskolan är och hur förskolan blir en plats för lärande barn och vuxna – lotsar Sofie och Josefine oss runt i en rhizomatisk dialog som kan lyssna på HÄR!
Jag får mersmak!!! 

Jag tar med mig…

…att som förskollärare bli överflödig…

Josefine och Sofie

Dialog efterfrågas…

På Facebook finns en uppsjö av grupper som handlar om förskolan, alla med olika inriktningar men med samma intresse – att skapa en bättre förskola, för såväl barn och vuxna. Jag har ofta hämtat energi från dessa grupper, fått inspiration, fått tänka ett varv till men idag finner jag mig alltmer frånvarande från dessa grupper.

När läroplanens revidering skedde 2010 uppstod en komplexitet i förskolans vardag, uppdraget förändrades. Majoriteten av pedagoger i förskolan har arbetat utifrån ett annat uppdrag, en annan version – den är inte mindre värd, den är bara något förändrad. Men vi har ett ansvar i förskolan att utveckla våra arbetssätt, att luta oss mot vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Beprövad erfarenhet är inte automatiskt det som vi alltid har gjort även om vi är övertygade om att något fungerat bra. Den erfarenheten är viktig att ta med men den kanske behöver granskas och jämföras med andra sätt – att kritiskt granska och jämföra med forskning….det är inte lätt men det är vårt uppdrag enligt skollagen.

Det syns i sociala medier, i facebookgruppernas diskussioner att erfarenhet, utbildning och kunskapssynen är olika. Men det finns också en eskalerande trend där personliga åsikter går före profession vilket skapar en slags ”rörighet” i grupper där såväl föräldrar, förskollärare, barnskötare och tyckare delar samma diskussioner. Det finns också en stor missnöjdhet om arbetsmiljö bland Sveriges förskolepedagoger – vilket också påverkar diskussionerna, och ibland som en motor för att göra diskussionerna ännu mer personliga.

För ett tag sen var jag utsatt i en sådan grupp – en person uttryckte sig återkommande om åsikter som hen lade på mig. Denna person hävdade att jag vid flera tillfällen förespråkat större barngrupper och att jag inte var förankrad i vetenskaplig grund. Det blev ett påhopp snarare än en dialog. Denna person tilläts under en längre tid att återkommande skriva saker om mig i gruppen trots att jag vid flera tillfällen bad hen att sluta. Jag kontaktade administratörerna för gruppen (fyra stycken på 10 000 medlemmar) men det tog flera timmar innan någon reagerade. Reaktionen blev en varning till den som pålagt mig åsikter samt att några kommentarer togs bort. Själv lämnades jag med känslan av att någon försökt ge mig åsikter jag inte hade. Det kändes som en kränkning.

Och jag ser att detta händer i flera grupper, stora kränkningar av varandra. Jag ser dialoger som inte är dialoger utan stängda ställningstaganden. Detta leder till konflikter och missförstånd. Vad hände med nyfikenheten på varandras processer?

Beng Molander skriver om detta i sin bok ”Kunskap i handling” där han benar i begreppen dialog och diskussion. Han menar att diskussion snarare handlar om övertalning medan en dialogs utgångsläge är att försöka förstå såväl mig själv som den andra. På Facebook blir det framförallt diskussioner, inte dialoger. Så när konflikter uppstår i diskussioner kan dessa ta två vägar…

  1. I bästa fall uppstår dialog (när man backar och lyssnar in vad den andra säger)

  2. I värsta fall så blir någon kränkt eller så lämnar man diskussionen

Det är svårt att föra en dialog via Facebookgrupper, det är många personer inblandade och otroligt många tolkningar som flyger omkring. Tolkningar är den stora nackdelen – för tolkningar är ofta beroende av kroppspråk som är 97% av kommunikationen. Det leder till konflikter kring det förändrade uppdraget, till konflikter diskussionen och konflikter mellan de som deltar i den.

I slutändan utvecklar sig grupper, som startades som ett sätt att nätverka och utveckla professionen, istället till grupper av frustration vilket innebär att grupperna inte längre blir en energiboost för att kompetensutveckla och växa i min roll som pedagog utan snarare något som kan utvecklas till energitjuv.

Min stora önskan är att grupperna går tillbaka till lyssnande, till att ge energi och nya perspektiv -låt oss hjälpa åt för att komma dit!

fear-941746_960_720
Bild tagen från Pixaby.com

Föreläser på Kunskapsfestivalen 

Liten uppdatering kring kommande föreläsningar. I höst åker jag norrut för att föreläsa två dagar under Kunskapsfestivalen i Piteå! Hoppas på att några av oss syns där!

Här är länken till min föreläsning! 

  

Podcast om förskolan

Jag har länge varit sugen att starta en podcast kring förskola tillsammans med vänner. Tyvärr har tiden inte riktigt funnit men jag har varit nyfiken och  varit i kontakt med Jacob Möllstam, vinnare av Trevor Dolan 2015, för att få lite tips om hur man ska tänka eftersom han har en podcast som heter Skolsverige tillsammans med Karin Berg. Men som sagt – man hinner inte med allt. 

Jacob och Karin valde i det senaste podavsnittet att belysa förskolan och när Linda Linder tyvärr inte kunde vara med blev jag tillfrågad. Lite nervigt svarade jag ja och resultat kan ni lyssna på HÄR

För övrigt en väldigt skön och bra podcast som är lättlyssnad – älskar Jacob och Karins dialoger. 

Roligt att bli tillfrågad i alla fall, roligt att förskolan syns och att det finns en nyfikenhet på förskola! 

Ha en fin lördag! 

/Erika