Det är lätt att ta saker för givet

Jag har idag fått möjligheten att lyssna på Pernilla Mårtensson från Göteborgs Universitet. Det är inte första gången jag lyssnat på Pernilla då jag haft henne som lärare inom såväl lärarprogrammet som pedagogistautbildningen. 

Pernilla förmedlar en fantatisk människosyn med stor respekt för barnet. Under kvällens föreläsning lyfte hon vid ett flertal tillfällen vikten av att låta barnen få ha sina tankar och teorier – att de får blomma som en grund för lärande. Hon kom också in på hur ofta vi använder det för givet tagna som sanning när vi försöker förstå barnens processer men att detta förblindar oss. 

I en annan diskussion häromdagen diskuterade jag och en bekant projektarbete där pedagogerna utgått från barnens intresse kring ett ämne och sedan planerat upp hela terminens arbete, baserat på barnens intressen idag. Detta i sig skapar en problematik för att man tar för givet att man redan vet vilken väg barnens intressen kommer att ta vägen under terminen men det som det egentligen innebär är att man slutat lyssna på barnen. 

Det är lätt att ta saker för givet, av många skäl. Man behöver inte tänka eller problematisera utan har en färdig mall som fungerat hyfsat under åren – så varför byta? Man får därför heller inte en möjlighet att förändra sitt tankessätt och man utgår ifrån att alla barn är likadana varje år.  

Då tänker jag på alla som lyfter det individuella barnet på förskolan, att varje barn har rätt att mötas utifrån sitt intresse och sina behov – men krockar det inte då om man jobbat med samma tema, på samma sätt från år till år?

Inskolningsprovocerad

Det är inskolningstider på förskolorna och inskolningen blir hett stoff för nyheter. TV4 har bestämt sig för att djupdyka i ämnet och kallar in en barnsjuksköterska som ska uttala sig i ämnet. Under de fyra minuterna börjar det koka litegrann i mig, av flera skäl. Kanske överreagerar jag men här kommer mina funderingar…

För det första – varför ska en barnsjuksköterska uttala sig om inskolning på förskolan. Jag menar inte att hennes tankar inte är viktiga som sjuksköterska men var finns förskolan representerad i panelen. Var är förskolläraren? Eller förskolechefen? Eller har förskolläraren inte samma status? Hur kom det sig att man valde ut en barnsjuksköterska? Jag blir lite fundersam.

Dessutom säger hon flera gånger dagis – ja, jag vet det är en tröttsam debatt som jag inte längre ids lägga för mycket energi på men jag tycker att de som ska uttala sig som professionella faktiskt ska benämna förskola som förskola. Såväl politiker som pedagoger.

Efter ett tag diskuteras sedan föräldraaktiv inskolning. Jag vet att landets förskolor är splittrade i denna fråga. Jag själv föredrar den föräldraaktiva och ser otroligt många fördelar med den MEN oavsett metod så handlar det varje enskilt barns behov. Det innebär att man inte kan låsa sig vid en metod utan såklart öppna upp för variationer även om man valt en riktning. Det finns fördelar och nackdelar med båda metoderna för inskolning därför vill jag inte ta ställning för den ena eller andra – och det finns inte heller någon forskning som utreder eller jämför dessa två metoder – vad jag vet.

HEADS UP…

…om diskussionen om metod baseras på tyckande och på erfarenhet – kan vi då säga att den ena är bättre än den andra?

Det är också viktigt att inte glömma bort föräldrarnas process i en inskolning. Processen kan vara otroligt jobbig både för barn och föräldrar och detta behöver man samtala om innan inskolningen. Pedagoger måste prata med föräldrar och pedagogerna måste vara samkittade i inskolningens faser och tanken bakom så att man har samma förhållningssätt till inskolningen.

  • Hur har ni pratat ihop er innan inskolningen?
  • Har ni dokumenterat er inskolning sedan tidigare år, utvärderat den och använt materialet för att utveckla inskolningen på er förskola?

feet-619399_960_720