Erika Kyrk Seger

Idag har jag fått vara med vid uppstarten av ett arbete kring Pokemon på en av våra avdelningar i Gråbo. Under måndagens planering och reflektionstid lyftes Pokemon som ett stort intresse hos barnen. Under reflektionerna väcks tankar hos pedagogerna kring materialet barnen använder när de bygger. Påverkar materialet barnens syfte med deras byggande är en av frågorna pedagogerna är nyfikna på. Det pedagogerna tidigare observerat är att barnen bygger Pokemons med två syften; för att leka med dem eller för byggandets skull vilket gör att man bygger flera efter varandra. Barnens byggteknik har väckt tankar hos pedagogerna därför bestämde vi tillsammans att dokumentera detta närmare de kommande veckorna.

För min del fick jag möjligheten att följa ett barns byggprocess för att återskapa Pokemonen Charizard. I dialog med barnet framkommer att det som gör att hen vill bygga just Charizard är för att den kan utvecklas två gånger, den är stark, den har vingar och för att den kan använda både vatten och eld. Jag känner mig som en novis för jag alldeles för dålig koll på Pokemons men en av pedagogerna som leder aktiviteten har full koll vilket märks på barnen som vänder sig särskilt till denna pedagog.

Materialet som de flesta barnen väljer att arbeta är ett material som heter Morphun. Pedagogernas teori är att barnen väljer detta material för att det är hållbart om man vill leka med sin Pokemon. Jag börjar titta på vilken strategi barnet har när hen bygger sin version av Charizard. Tekniken hen använder sig av är att lägga bitarna på bilden och sedan bygga sin Pokemon över bilden. Det blir svårt med detaljer för materialet är egentligen för stort för bilden men barnet har bestämt sig för att det är det här materialet hen vill använda.

Det som väckte mitt intresse var när hen började bygga genom att skapa vingarna på sin Charizard. Hen lägger bit för bit, tänker och ändrar bitarna för att de ska matcha bilden. När ena vingen är klar ska hen börja med den andra. När hen börjar bygga utgår hen återigen från bilden men också från den tidigare byggda vingen. På bilden är Charizards vingar i flygläge och därmed formade lite olika vilket gör att vingen får en annan storlek än den första. Detta gör att barnet får tänka igen, testa, jämföra och vid ett tillfälle lägger hen vingarna på varandra för att jämföra för hen har gjort ett val att bygga den andra vingen spegelvänd. Det krävs mycket tanke men till slut får hen till det. När vingarna är klara går hen över till att bygga vingarnas konturer men materialet påverkar återigen och proportionerna ställer till det.

Det väcks massa tankar hos mig som det ska bli spännande sätta i relation till barnen och pedagogernas tankar när jag möter dem nästa gång. Det jag tar med mig är materialet. Trots att materialet faktiskt ställer till det för barnen så är det detta material de använder, hur kan vi utmana dem i det? Materialet har vissa kvalitéer tex fäster bra och är hyfsat stabilt (konstruktion). Det finns i olika former vilket gör att man kan bygga med fler vinklar (geometri) men proportionerna (storlek) ställer till det. Det finns också begränsat med färger vilket gör att ett barn förslår att vi ska blanda färg och måla bitarna till rätt färg (färglära). Barnen bygger tvådimensionellt (dimension) och med samma teknik som de gör när de arbetar med pärlplattorna (erfarenhet) men Pokemonsen har flera förmågor (karaktär, identitet) och detaljer (mikro) som materialet inte släpper fram. Här skulle man kunna gå vidare och utmana barnen med att återskapa med nytt material snarare än det material barnen alltid vänder sig till. Det skulle ge dem möjligheter att gå över till ett tredimensionellt perspektiv (dimensioner). Material som lera, eller att skissa av ger oss förutsättningar att komma närmare detta och det ger ögat förutsättningar att fördjupa sig i detaljer och samtidigt komma djupare i vad en Pokemon egentligen är eller kan vara.

Det finns så mycket att lära av barnens utforskande och när vi faktiskt försöker förstå, vilket vi måste göra tillsammans med varandra och med barnen, fundera kring vad det är barnen arbetar med och vad de är inne i för tankar. Det ska bli så otroligt intressant att följa det här arbetet som bara är i uppstarten och utifrån både barn och pedagogers tankar känns det som att vi är något på spåren.

Nu ska vi fortsätta lyssna, fråga och utmana för att se hur vi ska gå vidare!