Uppdraget om översyn av lpfö – varför? 

”Syftet är att öka kvalitén i undervisningen och därmed förskolans måluppfyllelse.”

”Läroplanens grundläggande syfte och intentioner ska dock inte förändras.” 

”Enligt Skolinspektionen visar nordisk förskoleforskning att det finns ett mönster av individualisering i värdegrundsarbetet över hela Norden med indikationer på att kollektiva världen allt mer marginaliseras….Gruppen är alltså inte bara en möjlighet till social utveckling, gruppen ska även bl.a. vara en aktiv del i lärandet vilket behöver tydliggöras.”

Vill du bli lite mer insatt i bakgrunden till omarbetningen av förskolans läroplan? 

Läs mer i länken! 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Forskning – Faktorer som utmärker framgångsrika skolor

Läste en kort notis om ny forskning från Göteborgs Universitet. Samsyn, tydliga mål och stabilitet är det som Jarl, Andersson & Blossing (2017) har kommit fram till utmärker de mest framgångsrika skolorna. Se bild nedan:


Jag upplever att det blir komplext i en värld där vi idag i förskoleSverige söker med ljus och lykta efter förskollärare, där lönen gynnas av att man byter jobb – konsekvensen blir att stabiliteten är svår att uppnå. När det är en ständig omrotation på chefer och pedagoger kan såväl tydlighet som samsyn vara svår att nå. Att ”det sitter i väggarna” blir ju svårt när man tapetserar om varje månad. 

MEN hur kan vi tänka möjligheter kring detta istället för att sucka djupt och tappa hoppet?

  • Vad tänker ni? 
  • Hur ser det ut hos er?


Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Väg(själ)

En spännande vår minst sagt pågår… På måndag börjar jag en deltids projektanställning hos Skolverket fram till sommaren. Min uppgift, tillsammans med Markus Bergenord och Anna Stigsdotter, är att plocka fram digitala kompetensutvecklingsinsatser för förskolan på Skolverket. Inte nog med att jag kommer att arbeta för Skolverket, det händer andra saker också… Eftersom jag är ganska transparent med vad jag gör och för att detta är ett stort beslut så vill jag vara öppen med min process här på bloggen.

2014 fick jag vara med om en stor förändring i min yrkesväg genom att blir erbjuden tjänsten som verksamhets- och kvalitetsutvecklare för förskolorna i Västra Göteborg ( d.v.s. 47 stycken förskolor, ca 550-600 pedagoger, 19 förskolechefer och två områdeschefer). Mitt fokus hade varit att gå vidare som förskolechef men när denna tjänst erbjöds var det alltför svårt att tacka nej trots en viss oro för om jag skulle klara av den. Tjänsten hade varit vilande ett tag och därför fanns inga riktlinjer för den utan den har utvecklats allteftersom och jag kan känna att den idag har formats ganska mycket efter mig som person. Mina områdeschefer har varit öppna för att arbeta fram den och det har varit ett givande och tagande under utformningen. Idag är den mer stabil i sitt utformande och har ett tydligare fokus. Det är en fantastisk tjänst med många spännande inslag tack vare en drivande ledning som ständigt tänker nytt och vågar kasta sig ut för att testa!

Att gå från mikro till makro

Mina huvuduppgift är idag att arbeta med kvalitetsarbetet och det som ingår för att stödja det arbetet, t.ex. uppföljning, kompetensutveckling och EUprojekt. Tjänsten är väldigt flexibel och övergripande med stora perspektiv och har från och till varit en utmaning men jag landar hela tiden i att utmaningarna utvecklar mig och min kompetens, även när jag får ta ett steg längre ut än min proxiamala utvecklingszon. Sedan augusti 2014 har jag lärt mig så otroligt mycket mer än jag kunde ana. Jag har fått insyn i hur ledning kan se ut på central nivå, hur ett fantastiskt utvecklingsarbete kan skapa länkar och knytpunkter en stor stadsdel, att det finns flera perspektiv på kvalitetsutveckling, att EUpengar kan ge stora möjligheter och att det är viktigt att befinna sig i flera olika skikt – i mikro och makroperspektiv.  Och – att det alltid, alltid finns mer att lära!

Jag befinner mig i sammanhang med människor som ger mig energi, där mina närmaste kollegor alltid (i framgångar och motgångar) kan skratta och driva arbetet framåt. Med områdeschefer och förskolechefer som vill utveckla verksamheten och vill göra det bättre för barnen. Ett tillåtande klimat där det där det finns möjligheter att växa. Jag är så tacksam för den tillit och förtroende som har givits mig som kvalitets- och verksamhetsutvecklare och på det sätt som denna tjänst fått mig att växa i min profession och som människa.

Ett extra stort tack till dig Ina,

  • som trodde på mig tillräckligt för att ge med denna tjänst
  • som har stöttat mig när det varit svårt
  • som ger mig möjligheten att växa…

…utan dig hade jag inte varit den person jag är idag!

Det som dock har vuxit på mig det senaste året är att jag saknar ”golvet”, jag saknar att vara nära barnen och att se rent fysiskt med egna ögon hur verksamheten utvecklas genom de möjligheter jag, tillsammans med andra, kan skapa. Jag vill möta pedagogerna hands-on mer, jag vill återvända till den pedagogiska dokumentationen. Jag vill använda min kompetens som förskollärare och pedagogista. Jag vill helt enkelt komma närmare kärnan igen och vara i det lilla – i de små men ändå stora processerna. Så det är med blandade känslor som jag har valt att gå vidare till en ny tjänst.

P1080978

Nya utmaningar 

Från och med augusti kommer jag att arbeta med att utveckla det pedagogiska innehållet på förskolorna i Gråbo, Lerums kommun. Det kommer att bli spännande att få möta nya verksamheter, nya ansikten, tankar och perspektiv.  Att se andra processer än de som jag varit inne i de senaste tre åren. Jag kommer att ha möjlighet att möta kollegor med liknande tjänster som kan bilda ett nätverk, Marie Folin (som du kan läsa om här) och Linda Mjölner som också bloggar HÄR. Lerums kommun har också ett samarbete med Gunilla Dahlberg vilket ska bli spännande att se hur det utvecklas i verksamheterna framöver. Framförallt är jag väldigt nyfiken på hur Gråbo förskolor kan växa och utvecklas. Sedan 2011 har tre förskolechefer i Gråbo valt att gå samman och ha gemensam ekonomi, gemensam administratör och gemensam specialpedagog – och det tror jag kan gynna ett utvecklingsarbete. Jag vill också förflytta mig till en mindre organisation för att se hur det påverkar verksamheten, Lerum är mindre än Göteborg.

Så det är som sagt med blandade känslor denna termin kommer att avslutas. Med sorgen över att lämna ett fantastiskt arbetet med fina kollegor till att med nyfiken förväntan på att gå in i nya sammanhang med andra möjligheter till hösten!

”Balans handlar om att falla in och ut ur balanspunkten, försöker man hålla fast den så ramlar man” 

Cirkus Cirkör

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Uppfinn inte hjulet – bokrecension ”Pedagogisk dokumentation – utvecklas och lära tillsammans”

Efter lite trädgårdsarbete bestämde jag mig för att unna mig en stund i hängmattan med en bok. Av en slump hittade jag en bok som jag letat efter ett tag, gömd under ett par tidningar vid soffan. Ni vet hur det är, man plockar hem böcker för att läsa och lägger dem på random ställen och sedan glömmer man av! Boken som så passande dök upp var boken ”Pedagogisk dokumentation – utvecklas och lära tillsammans” av Gunilla Essén, Erika Björklund och Leicy Olsborn Björby.

bokrelease_23_nov

Det är en nätt och lättläst liten bok om pedagogisk dokumentation. I sin nätthet och lättlästhet döljer sig dock komplexa frågor som gör att jag efter varje stycke tvingas ta en paus och ställa mig frågor som: Vad innebär det här för mig? På vilket sätt har jag närmat mig pedagogisk dokumentation? Vad menar vi med observation kontra dokumentation? För så är det med denna fantastiska lilla bok – ett stycke kan vara ett potentiellt underlag för djupa reflektioner och tankar där den egna verksamhetens syn på barn, pedagogisk dokumentation och pedagoger dekonstrueras och byggs upp på nytt.

FullSizeRender 3

Fokus ligger på reflektion i boken och den lämpar sig för såväl nybörjare som den bevandrade. Den ger handgripliga tips och övningar men där fokus i övningarna ligger på det egna förhållningssättet och verksamhet. Det innebär att det finns stora potential att utveckla verksamheten om man verkligen tar sig an dessa övningar.

Jag vet också av egen erfarenhet att många efterfrågar den där absolut perfekta mallen för observation tex och mitt svar på det är väl att det egentligen måste utgå från den egna verksamheten när man bygger upp ett förråd av mallar annars tenderar fokus hamna på att förstå någon annans mall.

Här är några av mina inlägg kring det:

Men jag vet också av mig själv att jag gillar att se en variation av mallar för att sedan formulera en egen baserat på hur jag fungerar. Det som författarna i den  här boken gjort så bra är att de delar de mallar de använder i sin egen verksamhet och de går igenom mallarna i boken (du kan ladda ner dem här). Det innebär att om man är en av de där som letar efter en mall eller något underlag att förhålla sig till – så finns här en vägvisare. Och just det här att det hänvisas till mallarna i boken gör att man kan få lite perspektiv på de mallar som presenteras.

Jag har rekommenderat denna bok till flera av våra förskolechefer eftersom den är komplex och enkel på samma gång. Mycket ryms i boken och det går att utgå från de processer som varje förskola är inne i.

Så unna dig en dag i hängmattan som jag och läs den här boken! Använd den! Testa mallarna! Gå tillbaka till grunden och skapa flera perspektiv på ert arbetat med pedagogisk dokumentation. 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Leksaksförbud – för vem?

Läser senaste numret av Modern Barndom (nr 2/2017) om hur man inom ett interkulturalitetsprojekt mellan Sverige och Italien närmat sig Transformers som utgångspunkt för uttryck och utforskande av förvandlingar. Artikeln heter ”Transformers och förvandlingar” och jag blir påmind om vårt Minecraft-projekt som vi arbetade med på förskolan. Här finner du länken till det blogginlägget. Det som framkommer i artikeln är igenkännande, barnens populärkultur blir en gemensam referensram som vi kan ta vidare, djupare.

”M, en egyptisk pojke, tar med sig Transformers, som han har ett särskilt intresse för. De blir snabbt en kommunikativ bro, en attraktiv magnet att dela med andra….De utgör en gemensam referens och kanal för denna barngrupp vars familjer har så olika berättelser och geografiska ursprung.”

Även om denna artikel handlar om ett interkulturellt och transkulturellt förhållningssätt så blir jag bekräftad i att vi måste problematisera leksaksförbuden på våra förskolor. Vad är syftet? Är det för att minska konflikter? Orättvisor? Eller kan vi se det som möjligheter? När vi istället för att sätta upp ett stopp kan använda den kanal av erfarenhet och tankar barnen erbjuder oss genom sina leksaker för att förstå och lyssna in deras tankar om världen.

Fråga: Hur gör ni med leksaker på er förskola?

FullSizeRender 2

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Stärker programmering ett linjärt tänkande? #fundra

Jag är otroligt nyfiken på att förstå den nya modeflugan programmering som nu är inskriven i läroplan för grundskola och gymnasiet. Även om jag börjat förstå hur programmering kan ses i många sammanhang, med andra ord skulle man kunna säga att vi egentligen bara synliggjort en viktig kunskap i samhället men som också är en del av demokratiarbetet. Där man som medborgare blir medveten om den värld vi lever i och hur stor plats och infomation det digitala tar och ger. 

I förskola ser vi framförallt de små bluebots och beebots i första hand när vi pratar programmering. Man kan programmera digitalt och analogt. När jag pratar med pedagoger som kommit igång med programmering i förskola så är de ofta lyriska och otroligt inspirerande att lyssna till. När jag hör de berätta om att programmering finns i allt så förstår jag att det finns ett större syfte med programmering, ett syfte jag vill greppa, förstå och känna mig förankrad i. Inte bara i tilltro men också till styrdokment och didaktiska tankar.

”…Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit…”

Ibland kan jag dock få en känsla av att det linjära tänkandet (det vi ständigt matas med där det är slutresultatet som är det viktiga) är det mer styrande sättet att arbeta med våra små bots. Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit. Till exempel kan man köpa grids till botsen med bokstäver, siffror och kartor. Jag ser också banliknande arbete med start och mål, med lite inklämda hinder på vägen. I arbetet med barnen kommer det mycket att handla om att kunna tänka banan, att visualisera och förstå hur man ska göra för att komma till målet.

”…Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor…”

En oro kan då infinna sig hos mig kring hur man får ihop det, hur man lämnar utrymme för det outforskade, för det man inte kan veta. Att skapa ett kreativt tänkande där processen inte är linjär, när det inte finns någon slutprodukt eller mål. När programmerigen stödjer det barnen utforskar. Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor. För jag tänker givetvis att programmering i sig är viktig men hur får vi ihop det med ett transdiciplinärt och multimodalt lärande? Där det inte finns gränsdragningar eller färdiga svar. Där vårt tänkande lutar mer åt det rhizomatiska hållet, utan att för den delen tappa styrfart
För att få lite input vände jag mig till Karin Nygårds (eftersom hon är den jag vänder mig till för att få koll på det här med programmering). Hon menade att programmering visst kan vara kreativt och öppet. Att vi ofta gör det för svårt med programmeringen, antagligen för att vi själva lär oss mer.

”…För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens…”

Jag tänker att i grunden så hamnar mycket på de enskilda pedagogernas kompetens och förståelse. För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens. Vilket återigen ska vara genomsyrande i allt vi gör som lärare – den didaktiska kompetensen som problematiserar och reflekterar kontinuerligt i verksamheten vare sig det är papper och penna eller en beebot. Superviktigt att inte vika från de didaktiska frågorna.

  • Hur får ni till det med programmeringen?
  •  Sammanfogar ni programmering med andra pågående tankar i barngruppen? 
  • Eller är det ren programmering ni är i? 
  • Hur tar ni programmeringen ett steg vidare? 

Berätta! Dela med er!

Skriv i kommentarsfältet!

Bild: Pixabay

Publicerat i Digitaldidaktisk kompetens, förhållningssätt, framtid, Okategoriserade | 7 kommentarer

Att inte ta bort utan lägga till…

Det är så inspirerande att få vara i Bassa Reggiana och idag var vi på en av mina favoritförskolor Zenit i Boretto. Jag tror att detta var den tredje gången som jag fick möjligheten att besöka denna förskola. Det gjorde att jag kunde ta mig mer tid i mina egna tankar och fundera, omsätta det jag möter kring frågor jag bearbetar. 

Detta ljusbord väckte en gammal reflektion och tanke till liv. I första stadiet drogs jag till hur vackert det var för ögat, det finns en struktur och mönster. Någonstans finns en berättelse konstruerad här. 



Materialet på bordet består av flera olika returmaterial eller ostrukturerade som också förekommer som benämning. Det finns transparent material, det finns tätt material. Det finns material i olika färger och strukturer. Materialet tar sig olika former som tex runda eller rektangulära former. Det går att beskriva materialet mer ingående, vilket i sig kan vara ett bra sätt att se materialets möjligheter – vad ger detta material barnen möjligheter att utforska? Men det är inte det ”ostrukturerade” materialet jag reagerar på, eller rättare sagt som väcker en gammal slumrande reflektion. Det är det här:



Återblick

2011 återvände ett gäng kollegor till förskolan efter en studieresa ner till Bassa Reggiana. Innan de åkte arbetade vi mycket med att diskutera könsneutralt material och som i många snabba processer agerar vi utan tanke. Hos oss tog det sig uttrycket att ta bort att alla dockor ur förskolans verksamhet. Med självkritik – bilarna fick stanna. Oj, vad jag skulle kunna vika ut den delen av min berättelse men jag väljer att fortsätta på min första tråd. Vi hade rensat ur dockorna och jag tror vi var många som nog kände oss sådär lite genomtänkta och före vår tid – vilket vi kan skratta åt idag. När då kollegorna mötte verksamheten i Bassa Reggiana fick man se att här fanns dockor och plastleksaker. Det gjorde att frågan lyftes kring vårt borttagande av dockor, varför hade vi egentligen tagit bort dockorna och hade vi egentligen varit så genomtänkta som vi trodde? 

”…Vi ska inte ta bort utan lägga till…” 

Cristian Fabbi

Frågan ställdes till Cristian Fabbi, organisationens verksamhetschef, under ett studiebesök varpå han svarade att vi inte ska ta bort saker, vi ska lägga till. Denna reflektion togs med tillbaka till verksamheten. Dockorna plockades inte tillbaka men istället lades alltmer fokus på återvinningsmaterial som kunde öppna upp för mer tolkningar än en platsdocka. Kanske kan detta har varit ett sätt att komma runt problematiken som väckte många känslor inom oss alla med våra egna värderingar.

Sagt och gjort, naturmaterialet ökade på förskolan och mycket av det traditionella sorterade bort. Det var många leksaker som åkte ut under den perioden. Förutom möjligheten att öppna upp för mer kreativitet och möjligheter för utforskande angavs också att det kunde vara bättre för barnens fantasi att se en pinne som docka istället för att ha en platsdocka. Varje gång någon upplevde att det fanns en önskan hos barnen efter mer färdiga leksaker i form av dockor eller figurer beställdes alltid dessa med en viss känsla av att man gjorde fel och att man inte förstod problematiken. Med tiden luckrades dock detta upp men denna period finns kvar i min tanke, det är där med värderingar. Vilka är vi att säga att något är bättre för barnen och med det välja bort en sak på bekostnad av en annan?

Ljusbordet fick mig att tänka på Cristians ord om att lägga till, inte ta bort. Det handlar ju om att sätta den där dockan in en oväntad situation med en oväntad kollega i form av annat material eller att barnet kan använda dockan som ett medel för en aktivitet. I detta fall med ljusbordet kan figurerna vara dem man bygger för eller skapar för. Kanske är det en hel värld som ligger där på ljusbordet, vad vet jag jag kan ju inte italienska så jag kunde inte fråga tyvärr. Vad jag vill komma fram till är att det är så viktigt med balans. Det ena utesluter inte det andra. Men barnen kommer att fortsätta leka sina lekar oavsett om vi vuxna ger dem en pinne eller en docka. Båda kan behövas och båda kan fylla ett syfte i barnens tankar. Men det finns en fara när vi vuxna lägger in en värdering utan att problematisera. Slänger vi ut allt färdigt material för att ersätta med naturmaterial kanske vi gör någonting problematiskt… För mig som brinner för det där med att plocka fram och använda sig av barns populärkultur blir jag också stärkt i att de här figurerna också behöver en plats på förskolan. Det skulle lika gärna kunna vara Batman som en prinsessa. Kanske upplevs detta laddat men varför är det inte lika laddat om Pippi stått där på ljusbordet?

Klockan är nu väldigt sen så kanske blir mitt inlägg lite osammanhängande men vad jag vill komma fram till är att vi inte bara kan kasta ut saker utan vi måste lägga till. Låta det färdiga materialet komplettera det ofärdiga och vice versa för sådan är världen, kompletterande. Och kanske kan Batman få barnet motiverat att utveckla sin kompetens kring konstruktion och berättande och då kan (behöver inte) Batmanfiguren behöva finnas där. Det kan skapa ett flöde i ett kompletterande kaos!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar