Att ha överblick men ändå en inblick

Idag har alla arbetslagsledare i Gråbo förskolor påbörjat en utbildningsinsats kring att leda samtal. Kursen arrangeras av EEU (Enhet för elevhälsa och utveckling) i Lerum och kursen kommer att pågå under hösten. Jag har fått förmånen att vara med då jag kommer att möta arbetslagsledarna i flera olika sammanhang men förutom att få en förståelse för den utbildning de går kommer även jag att få redskap för möten med pedagogerna. 

Att vara arbetslagsledare innefattar en komplexitet som vi kan finna i fler andra roller med ledningsansvar. Den stora skillnaden är kanske att arbetslagsledaren också är den nära kollegan vilket ibland kan påverka samtal men med fokus och viljan om att utvecklas kan det bli riktigt bra – men det är en svår uppgift.

Det handlar om en gemensam förståelse i arbetslaget om att arbetslagsledaren har fått ett extra ansvar för att leda samtal och att jag som kollega också låter mig ledas av denna person.

En arbetslagsledare kan inte delta på samma villkor i samtalet som sina kollegor och behöver dessutom ha ett lite mer skärpt öra och öga för att se till att alla får bidra och vara med i samtalen. Det här är en utmaning ibland när man leder samtal och blir engagerad för det finns en risk med att man snarare följer sin egen tankegång i det läget än att öppna upp för andra. Det gör det svårare att ställa öppna frågor. Men även det här går att träna på.

Vi fick i uppgift i slutet av dagen att skriva ner våra tankar kring frågan: Hur ser du på ditt pedagogiska ledarskap som arbetslagsledare? Mina tankar, även om jag inte är arbetslagsledare, kommer nedan. En bra uppgift att tänka kring.

”En roll som både betyder att vara en del av något men också att ställa sig utanför sammanhanget, att ha överblick men ändå en inblick. Viktigt att ha en gemensam förståelse i arbetslaget kring rollen som arbetslagsledare – att leda och att ledas. Arbetslagsledaren har ett extra ansvar i att se till att det är barnen och uppdraget som är i fokus.” Erika

Det är en svår roll MEN den har en viktig funktion för att kunna fördjupa det kollegiala lärandet och pedagogernas förståelse av sin praktik och därmed skapa förutsättningar och bättre möjligheter för barnen. Med tillägget att man också behöver stöd i verktyg för att kunna fördjupa, för att kunna leda och för att kunna förändra sin verksamhet (därav denna kurs). Därför tycker jag att kursen kommer att bli en intressant tillsats i höstens arbete på förskolorna, för arbetslagsledarna och för mig.

Trevlig helg!

Erika

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att hitta hem

Nya jobbet fortsätter! Just nu arbetar pedagogerna för fullt med barnens lärmiljöer och för mig är det lite som att hitta hem. Eller kanske hitta den där grejen som man letat efter utan att ha vetat om det.

Mitt huvud snurrar kring litteratur, frågor och hjälp jag kan erbjuda pedagogerna om de behöver. Varje kväll förflyttas ett antal av mina gamla ”pedagog-böcker” från min bokhylla (som nu börjar gapa lite tom) över till en tygkasse som jag på öm axel släpar till mitt kontor. Jag måste ju vara beredd!

Det är så fantastiskt kul att vara vid golvet, vid barnen och pedagogerna. Vilket förtroende jag har fått! Och vilka människor jag får äran att möta, stora som små. För det är ett privilegium när ett barn möter upp och säger hej eller grabbar tag i en och frågar om vi kan läsa en bok – tio minuter efter att jag kommit in på förskolan. Den tilliten och den vänskap barnet erbjuder måste vårdas av vuxenvärlden.

En annan sak som jag glädjer mig åt är det lilla – att kunna låna jobbets inköpta tjänstecykel för att cykla den där kilometern till nästa förskola. Att vara ”nära” samhället på ett annat sätt. Det gör mig glad! Stora sammanhang har vissa fördelar och mindre sammahang har sina!

Jag har såååååå många tankar som far runt i mitt huvud – men det tyder ju på att saker bearbetas och att jag nog är någon kunskap närmare. Och som ni märker så är det som vanligt en stor spagettiröra av allt!

Efter uppvaknande med huvudet fullt av typ 50 böcker är det nu dags att sova – man ska ju orka cykla till nästa förskola imorgon

Keep up the good work!

Allt gott

Erika

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Att gå från utforskande till avvaktande

Så har terminen kickat igång. Jag håller på att etablera mig på ett nytt jobb och mina föreläsningar för hösten har börjat. Jag ser verkligen fram emot det kommande året och räknar med att lära mig mycket nytt samt kunna bidra till olika processer. Nåväl, med terminens uppstart och möten med andra uppstår frågor och tankar. Under mina senaste föreläsningar har jag fått olika frågor från deltagarna som fick mig in i en speciell tankebana och det är hur barn och vuxna förhåller sig till förändring och nya saker. 

Jag brukar säga att det inte handlar om kompetens eller ålder för att arbeta med digitala verktyg – det krävs vilja och nyfikenhet för med det kommer vi långt. Vi behöver absolut kompetensutveckling och kanske att vissa har en längre startsträcka (som inte heller är beroende av ålder) men övertygelsen av att erövra kunskap är nödvändig och måste finnas.

Och tanken som slog mig är hur vi går in i livet så annorlunda jämfört med barn. Barn ser något nytt och går direkt in i utforskandet, en vetgirighet av att förstå och undersöka det nya. De ställer frågor och hypoteser;

”Vad är det här?”

”Vad kan man göra med det?”

”Hur kan jag använda det?”

”Varför ser det ut som det gör?”

Medan vi vuxna, blir direkt misstänksamma, avvaktande. Nästan som att vi direkt ställer oss frågan;

”Hur kommer det här att förändra min världsbild så jag måste återskapa den igen…jobbigt! Det är så skönt när allt är klart, varför ska man ändra på ett vinnande koncept!”

Bara det att barn direkt skapar frågor och hypoteser medan vi skapar bilder av harmagedon…om man nu vill överdriva det hela. Jag undrar när brytpunkten inträffar…när sker den? Eller i alla fall när avvaktandet väger tyngre än utforskandet.

För någonstans inträffar det, gradvis…när…?

EFBABA5D-0D9B-419D-8A35-E7BBD0E6C3EA kopia

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En galen idé, eller? – om rekrytering

Det finns en problematik i förskolans värld som sällan lyfts eller diskuteras. En problematik som överskuggas av förskolans kultur och tradition men också på grund av avsaknaden på förskollärare. 

Det jag vill adressera i detta inlägg är formen för anställning av förskollärare, inte för att barnskötares anställning inte är viktig utan för att det finns en problematik kring förskollärarens anställning som jag vill lyfta. Jag har en galen idé – som jag inte tänkt klart i än. I inlägget kommer jag att resonera fördelar och nackdelar men också vad det skulle kunna ge.

mechanical-2033446_960_720

Det är enorm brist på förskollärare idag och det skapar konsekvenser i verksamheten, både för arbetsgivare och personal. Förskollärare har en tendens att alltmer flytta runt mellan olika verksamheter..

…ibland på jakten efter en högre lön
…ibland för att man vill se något nytt
…ibland för att det inte fungerar med chef och kollegor

Konsekvenserna är i majoritet inte bra för förskola, verksamhet, personal och barn. När personal ständigt kommer och går gör det att förskolans systematiska kvalitetsarbete har svårt att nå djupare och skapa kvalité för barnen. Att arbeta med Likabehandlingsplaner och etablera det arbetet i verksamheten fungerar inte när förskollärare slutar och ersätts av vikarier i brist på lärare. För annan pedagogisk personal på förskolan blir situationen ohållbar när man hela tiden byter kollegor och i slutändan blir det barnskötarna som står för förskolans pedagogiska verksamhet eftersom det är de som vidhåller det förskollärarna startat upp innan de lämnat. Arbetsgivaren, förskolecheferna, sliter sitt hår i arbetet med rekrytering som börjar vara den största delen i deras arbete vilket förhindrar de från att vara förskolans pedagogiska ledare. Det är inte längre pappersarbete och uppföljning som tar tid från deras uppdrag, det är rekryteringen som hela tiden pågår.

Hur rekryterar man när det inte finns någon att rekrytera?

I ett försök att säkerställa kvalitén flyttas pedagoger runt mellan förskolornas olika avdelningar – vilket blir ett måste när det helt plötsligt gapar tomt på pedagoger på en avdelning. Det i sin tur påverkar arbetsmiljön för de som är kvar när andra lämnar. För vilken känsla skapas hos pedagogerna när man äntligen har kommit igång med projekt och verksamhet på avdelningen och i arbetslaget och sedan får information om att man splittras till hösten för det är kort om personal på en annan avdelning.

Konsekvensen för barnen – vet vi alla vad det blir…inte bra. Vissa barn går igenom förskolan och byter pedagoger varje termin. Barngruppen är tryggheten, barn till barn. Barngruppen ska vara en trygghet men trygghet måste också komma från en organisation runt barnen men när den inte finns – vad händer då?

Kan vi säga att alla barn får samma möjligheter?
Kan vi säga att vi följt barns utveckling?
Får varje barn de bästa förutsättningarna för att lyckas?

Vårdnadshavare ställer sig frågande och förstår inte varför det är svårt att rekrytera och få förskollärare att stanna kvar på förskolan. Är det lönen? Är det chefen? Är det arbetsmiljön? I deras ögon ser de inte skillnad på om en förskollärare blir sjukskriven, söker nya utmaningar eller är missnöjd med sin arbetssituation – det ser en förskollärare, en av flera pedagoger, som lämnar verksamheten och lämnar barnen gråtandes med nya ansikten, många gånger unga 19-åringar som är på sitt första vikariat. Jag överdriver som ni förstår men jag hoppas att ni kan se den tråd jag försöker att bygga.

psychology-2422439_960_720

Så när vi så går på semester, förskolechefer och pedagoger, så finns det en hel del oro i botten inför hösten och den termin som ligger framför.

Kommer jag att få en kollega eller kommer det en vikarie?

Kommer jag att lyckas rekrytera tillräckligt många förskollärare?

Problematiken påverkar från ett håll förskolans kvalité, det blir en konsekvens på verksamheten, kollegorna och barnen – ibland positivt och ibland negativt. Det kan bli till en fantastisk utveckling, skapa stabilitet eller stort huvudbry för framförallt förskolechefen.

För vad händer när vi felrekryterar…

I jakten på förskollärare uppkommer den här dolda problematiken som jag vill synliggöra och som i verksamhetens perspektiv kan vara ganska förödande för alla ovanstående nämnda. Några förskolechefer har problem att rekrytera överhuvudtaget för det finns ingen att rekrytera men nästa problem uppstår när bristen blir till svält och det viktigaste är titeln på den man anställer snarare än den kompetens man söker till förskolan.

Majoriteten av förskollärare som rekryteras blir direkt fastanställda och därmed med tre-månaders uppsägningstid (ursäkta er fackliga om jag missförstått detta). Anställningen baseras oftast på en intervju, förhoppningsvis två. Och förhandlingen i anställningen tenderar handla om lön och inte kompetens. Trots ett gott möte kanske det inte är förrän en månad in i anställningen som den person som man anställt börjar ”synas” i arbetet med barn och kollegor. Är det en felrekrytering är det svårt att göra om och göra rätt. Så ur förskolechefens perspektiv har det skapats en problematik som en konsekvens av bristen på förskollärare. 

Vad händer om jag felrekryteras?

Om jag som förskollärare söker mig vidare i hopp om att möta något nytt, en annan verksamhet, av olika orsaker, så utgår jag ifrån att jag söker mig till något ”bättre” för mig. Om detta är lön så måste vi börja prata om andra värden. Lönen är inte allt även om den är viktig och inte kommer att vara en av huvudpunkterna i detta inlägg. Åtminstone jag, skulle inte vilja ha en hög lön och gå till ett jobb där jag hellre skulle vilja sjukskriva mig eller vara hemma från arbetet. Jag måste ha en vilja, en drivkraft som gör att jobbet blir roligt. Som förskollärare har det varit min anledning för att byta arbete – att jag vill utmanas och inte hamna i monotona system där saker reproduceras eller står still. Och ironiskt nog kan den här drivkraften vara det som skapar de problem jag nämnt i texten ovanför – för när det byts ut personal hela tiden så kan inte verksamheten utvecklas utan börjar stå still. Det är en konsekvens när förskollärare ständigt byter arbete.

Men vad händer om jag kommer till en verksamhet där jag efter någon månad ställer mig frågan – varför sökte jag mig hit? Eller när verksamheten inte håller måttet. Som förskollärare har jag hyfsat lätt att byta vidare och för mig som person så blir det inget problem men för barn och pedagoger på den förskola jag lämnar blir det ett problem.

Så hur kan man tänka? Jag förstår ju att alla saker jag skrivit om här har flera perspektiv än de jag har lyft och säkerligen också andra ingångar. Och det finns säkert de som inte håller med mig och de som tycker att jag har bekräftat det de också ser.

MEN…till den galna idén som jag funderar över!

Jag har ställt mig frågan om vad som skulle hända om vi började applicera provanställning, sex månader med en månads uppsägningstid. Utmanande?!

För tänk om man hade de där sex månaderna där jag som förskollärare skulle kunna känna efter om det är en arbetsplats jag vill verka på? Om det är här jag vill vara? Och tänk om arbetsgivaren skulle kunna ta de där sex månaderna för att se om denna förskollärare är den som skulle kunna bidra till verksamheten. För det handlar ju inte bara om kompetens – vi vet att det relationella har en stor betydelse för hur man trivs på en arbetsplats, och trivs man så gör man ett bättre jobb och gör man ett bättre jobb så kommer att barnen att få det bättre. Och trivs man på sin arbetsplats – så har man lättare att utvecklas och utmanas.

Det skulle också innebära att innan de sex månaderna är slut så sätter sig förskolechef och förskollärare ner och diskuterar framtiden. Hur har arbetet fungerat och är det intressant att fortsätta tillsammans? Och i samma veva har man en ny löneförhandling baserat på det arbete som skett under provanställningen.

feedback-2463927_960_720.jpg

Jag vet inte om detta är en bra idé eller om den ens är möjlig. Till er som nu går igång på det här inlägget vill jag uppmana till att se på det från flera håll. Och jag fattar att detta skulle skapa en osäkerhet hos många. Förskolechefen skulle vara orolig för att bristen på ansökningar till tjänster skulle minska till kanske noll, för vem hoppar på en provanställning när man får fast på grannförskolan? Men kanske om man vågar sticka ut hakan här och provar detta, med en tydlig vision i anställningsannonsen om att anställningen ska förbättra kvalitén, i såväl kvalitetsarbete som arbetsmiljö, och därför att det därför är viktigt att rekrytera rätt person så kanske det finns några som skulle nappa på en sånt här förslag?

Det här är ingen sanning utan bara tankar om hur man skulle kunna göra något åt den rotation som vi har i förskolans personalgrupp. Det skadar ju inte att försöka tänka nytt?! Kommentera gärna era tankar och låt oss hålla diskussionen professionell och konstruktiv.

Allt gott!
Erika

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Uppdraget om översyn av lpfö – varför? 

”Syftet är att öka kvalitén i undervisningen och därmed förskolans måluppfyllelse.”

”Läroplanens grundläggande syfte och intentioner ska dock inte förändras.” 

”Enligt Skolinspektionen visar nordisk förskoleforskning att det finns ett mönster av individualisering i värdegrundsarbetet över hela Norden med indikationer på att kollektiva världen allt mer marginaliseras….Gruppen är alltså inte bara en möjlighet till social utveckling, gruppen ska även bl.a. vara en aktiv del i lärandet vilket behöver tydliggöras.”

Vill du bli lite mer insatt i bakgrunden till omarbetningen av förskolans läroplan? 

Läs mer i länken! 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Forskning – Faktorer som utmärker framgångsrika skolor

Läste en kort notis om ny forskning från Göteborgs Universitet. Samsyn, tydliga mål och stabilitet är det som Jarl, Andersson & Blossing (2017) har kommit fram till utmärker de mest framgångsrika skolorna. Se bild nedan:


Jag upplever att det blir komplext i en värld där vi idag i förskoleSverige söker med ljus och lykta efter förskollärare, där lönen gynnas av att man byter jobb – konsekvensen blir att stabiliteten är svår att uppnå. När det är en ständig omrotation på chefer och pedagoger kan såväl tydlighet som samsyn vara svår att nå. Att ”det sitter i väggarna” blir ju svårt när man tapetserar om varje månad. 

MEN hur kan vi tänka möjligheter kring detta istället för att sucka djupt och tappa hoppet?

  • Vad tänker ni? 
  • Hur ser det ut hos er?


Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Väg(själ)

En spännande vår minst sagt pågår… På måndag börjar jag en deltids projektanställning hos Skolverket fram till sommaren. Min uppgift, tillsammans med Markus Bergenord och Anna Stigsdotter, är att plocka fram digitala kompetensutvecklingsinsatser för förskolan på Skolverket. Inte nog med att jag kommer att arbeta för Skolverket, det händer andra saker också… Eftersom jag är ganska transparent med vad jag gör och för att detta är ett stort beslut så vill jag vara öppen med min process här på bloggen.

2014 fick jag vara med om en stor förändring i min yrkesväg genom att blir erbjuden tjänsten som verksamhets- och kvalitetsutvecklare för förskolorna i Västra Göteborg ( d.v.s. 47 stycken förskolor, ca 550-600 pedagoger, 19 förskolechefer och två områdeschefer). Mitt fokus hade varit att gå vidare som förskolechef men när denna tjänst erbjöds var det alltför svårt att tacka nej trots en viss oro för om jag skulle klara av den. Tjänsten hade varit vilande ett tag och därför fanns inga riktlinjer för den utan den har utvecklats allteftersom och jag kan känna att den idag har formats ganska mycket efter mig som person. Mina områdeschefer har varit öppna för att arbeta fram den och det har varit ett givande och tagande under utformningen. Idag är den mer stabil i sitt utformande och har ett tydligare fokus. Det är en fantastisk tjänst med många spännande inslag tack vare en drivande ledning som ständigt tänker nytt och vågar kasta sig ut för att testa!

Att gå från mikro till makro

Mina huvuduppgift är idag att arbeta med kvalitetsarbetet och det som ingår för att stödja det arbetet, t.ex. uppföljning, kompetensutveckling och EUprojekt. Tjänsten är väldigt flexibel och övergripande med stora perspektiv och har från och till varit en utmaning men jag landar hela tiden i att utmaningarna utvecklar mig och min kompetens, även när jag får ta ett steg längre ut än min proxiamala utvecklingszon. Sedan augusti 2014 har jag lärt mig så otroligt mycket mer än jag kunde ana. Jag har fått insyn i hur ledning kan se ut på central nivå, hur ett fantastiskt utvecklingsarbete kan skapa länkar och knytpunkter en stor stadsdel, att det finns flera perspektiv på kvalitetsutveckling, att EUpengar kan ge stora möjligheter och att det är viktigt att befinna sig i flera olika skikt – i mikro och makroperspektiv.  Och – att det alltid, alltid finns mer att lära!

Jag befinner mig i sammanhang med människor som ger mig energi, där mina närmaste kollegor alltid (i framgångar och motgångar) kan skratta och driva arbetet framåt. Med områdeschefer och förskolechefer som vill utveckla verksamheten och vill göra det bättre för barnen. Ett tillåtande klimat där det där det finns möjligheter att växa. Jag är så tacksam för den tillit och förtroende som har givits mig som kvalitets- och verksamhetsutvecklare och på det sätt som denna tjänst fått mig att växa i min profession och som människa.

Ett extra stort tack till dig Ina,

  • som trodde på mig tillräckligt för att ge med denna tjänst
  • som har stöttat mig när det varit svårt
  • som ger mig möjligheten att växa…

…utan dig hade jag inte varit den person jag är idag!

Det som dock har vuxit på mig det senaste året är att jag saknar ”golvet”, jag saknar att vara nära barnen och att se rent fysiskt med egna ögon hur verksamheten utvecklas genom de möjligheter jag, tillsammans med andra, kan skapa. Jag vill möta pedagogerna hands-on mer, jag vill återvända till den pedagogiska dokumentationen. Jag vill använda min kompetens som förskollärare och pedagogista. Jag vill helt enkelt komma närmare kärnan igen och vara i det lilla – i de små men ändå stora processerna. Så det är med blandade känslor som jag har valt att gå vidare till en ny tjänst.

P1080978

Nya utmaningar 

Från och med augusti kommer jag att arbeta med att utveckla det pedagogiska innehållet på förskolorna i Gråbo, Lerums kommun. Det kommer att bli spännande att få möta nya verksamheter, nya ansikten, tankar och perspektiv.  Att se andra processer än de som jag varit inne i de senaste tre åren. Jag kommer att ha möjlighet att möta kollegor med liknande tjänster som kan bilda ett nätverk, Marie Folin (som du kan läsa om här) och Linda Mjölner som också bloggar HÄR. Lerums kommun har också ett samarbete med Gunilla Dahlberg vilket ska bli spännande att se hur det utvecklas i verksamheterna framöver. Framförallt är jag väldigt nyfiken på hur Gråbo förskolor kan växa och utvecklas. Sedan 2011 har tre förskolechefer i Gråbo valt att gå samman och ha gemensam ekonomi, gemensam administratör och gemensam specialpedagog – och det tror jag kan gynna ett utvecklingsarbete. Jag vill också förflytta mig till en mindre organisation för att se hur det påverkar verksamheten, Lerum är mindre än Göteborg.

Så det är som sagt med blandade känslor denna termin kommer att avslutas. Med sorgen över att lämna ett fantastiskt arbetet med fina kollegor till att med nyfiken förväntan på att gå in i nya sammanhang med andra möjligheter till hösten!

”Balans handlar om att falla in och ut ur balanspunkten, försöker man hålla fast den så ramlar man” 

Cirkus Cirkör

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar