Relationer som går utanför den egna kontexten

Söndagsbestyr innebär att arbeta med det jag gör utanför jobbet men som på något sätt också är jobbet. Igår arbetade jag med mina egna föreläsningar, idag arbetar jag lite adminstrativt för vår förening Formazione Citizen som arrangerar fortbildning och studieresor till Bassa Reggiana.

Delvis har jag börjat förbereda för Mötesplats 2018 då vi kommer att fokusera fortbildningen på den förändring som håller på att ske i förskolan. Vi närmar oss begrepp som undervisning, estetik och såklart digitalisering. Delvis har jag också gått igenom utvärdering och bilder från Mötesplats 2017.

Det är spännande hur bilder skapar länkar till minnet och kroppen känner vibrationer från det som varit till det som är.

Jag hittar ganska snabbt vilka bilder som är mina favoriter – interaktionen mellan deltagarna. När jag lyckats fånga ”den där känslan i stunden”! Älskar de bilderna jämfört med uppställda gruppfoton…

Jag vill gå in lite på varför vi i Formazione Citizen valt att kalla våra fortbildningar för Mötesplatser – eller snarare vad begreppet Mötesplats betyder för mig.

Jag reste till Bassa Reggiana första gången 2013 i en större grupp men jag reste med fem kollegor från vår förskola. Människan är trygghetssökande och handen på hjärtat behöver jag vår gruppbild för att komma ihåg vilka som åkte med. Jag reflekterade, åt lunch och gjorde studiebesöken med mina kollegor. Kanske att jag pratade några ord med de andra men snarare av artighet. Jag ska lägga till att mitt minne är i släkt med en guldfisks, kanske förlåter det mig lite…

Därför blev det väldigt viktigt för mig att skapa en annan möjlighet för pedagogerna i Västra Göteborg när vi arbetade i EU-projektet Futura och denna tanke, att möta andra, har vi även tagit med oss i de fortbildningar som Formazione Citizen genomför.

I ett stort rum på tex studiedagar så dras vi till våra kollegor eller de vi känner och likadant är det på fortbildning OM vi inte bryter mönster och strukturer. Lättast är att skapa en organisation som bjuder in (ja, till och med tvingar) till möten och det behöver göras av de som kallat eller leder mötet, det måste vara inbyggt.

Genom att bryta upp strukturer, genom att skapa andra möjligheter kan fler trådar dras mellan det som erfars, det som blir till reflektion och det som leder ut till en förändrad praktik.

Det innebär att alla delas upp, en slags gruppdekonstruktion kanske man kan säga. Vi ser deltagarna som EN grupp även om det finns mindre grupper i gruppen. De mindre grupperna behöver man inte vara orolig för, de lever på egen andning men den stora gruppen kan behöva en konstgjord andning i början. Därför delar vi upp gruppen i nya mindre konstellationer, med meningsfulla uppgifter i relation till ett gemensamt sammanhang kastas tunna spindeltrådar mellan den nya lilla gruppens deltagare. Spindeltrådarna blir till linor så starka att de även kan bära relationer till den stora gruppen. Det skapas nya strukturer som blir starka magneter i den stora gruppen.

Det är också det som gör det möjligt att skapa tanken om ett VI och relationer som går utanför den egna kontexten. Det är för mig essensen av en Mötesplats.

Att se de sammahang vi befinner oss i som ett tillfälle att möta andra kräver mod och nyfikenhet. Jag tänker att de här strukturerna av de trygga också lever ute på förskolorna. Observera hur dina kollegor placerar sig på en arbetsplatsträff…beblandar man sig eller hamnar man med de närmaste kollegorna? Det kan vara svårt av naturen att möta de kollegor man vanligtvis inte möter, eller känner, för det blir en nädvändighet att träda långsamt, att lyssna in eftersom du inte känner till ”er” kultur, kulturen är ny och fri. Den kräver arbete.

Men med mod och nyfikenhet, när man går utanför det bekväma, finns det nya världar att möta.

Så nu när en ny vecka börjar – vem vill du möta på riktigt? #idareyou

(Är du intresserad av Mötesplats 2018, gå in på hemsidan www.formazionecitizen, eller tryck HÄR!)

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett lite rörigt inlägg om frustration

Jag är lite frustrerad ikväll…på många saker som sker och pågår. Kanske mest frustrerad på mig själv, tror jag. Jag försöker förstå det jag tycker jag förstår men som jag inte förstår.

Jag har funderat mycket idag över varför jag tänker som jag tänker. Ibland saknas orden mig och det gör mig frustrerad. När tankar ligger däruppe och trycker som på en ostädad vind så skapar det obalans inom mig. Att acceptera att någon annan har en annan tanke om vad som är bäst för barn och verksamhet blir då svårare för samtidigt som man försöker ta in den andres tankar så behöver man sortera sina egna för att kunna förklara de egna vägarna. Det blir svårt för man jonglerar flera bollar och varje boll ligger invirade i trasor av erfarenhet runt sig (från olika personer) vilket gör det lite svårare att få ett grepp om VAD man egentligen pratar om.

Ibland behöver man bryta upp, ta en paus, och fundera över varför jag tycker som jag tycker, varför gör jag som jag gör. Hur har jag formats av mina tidigare sammanhang? Frustrationen som väcks av den andres oförmåga att förstå det jag förstår och vice versa. Grundtanken är alltid barnens bästa men vem avgör vad som är barnens bästa?

Hur vet vi att de beslut vi tar – ÄR för barnens bästa och inte förgivettaganden hos oss själva? Och vems tanke om ”bästa” är sannast?

Förskolan har en stark tradition och vi har en tendens till att cementera in oss i val och beslut tagna tidigare och som slutat ifrågasättas. När nya personer kommer in i verksamheten bryts cementeringen antingen upp eller så tillförs ett nytt lager. Processen är svår för den väcker frustration och sorg för det som varit men ändå inte blivit. Eller så forsätter man i samma rutiner, samma tankar som har funnits i flera år på förskolan och ingen ifrågasätter varför vi alltid går till skogen på tisdagar, varför vi organiserar oss som vi gör, varför vi har de dokument vi har? Det är en lättare men en mer farlig väg att gå. Mycket lämnas över till förskolechefen att driva, att bevara, att införliva men det åligger oss alla i verksamheten – att ifrågasätta, att utveckla, att se andra spår – det åligger ALLA…dvs det åligger dig, mig och alla andra inom förskolans verksamhet.

Och varför måste vi förändras?

För att utvecklingen går framåt…för att ny forskning har kommit eller kanske för att barn 2018 har rätten att ses som demokratiska medborgare i den rätta bemärkelsen med rättigheter och skyldigheter. När barnsynen utvecklas så har redan förändringar börjat ske i de undre lagren och när vi kan börja sätta ord på det kan vi också förhindra att personer som inte har en relation till förskolans verksamhet får utrymme i den professionella kretsarna (vilket kan göra mig frustrerad, är det samma för dig?). Stannar vi kvar i den traditionella bilden av vad förskola är så kommer andra, populistiska strömmar, att börja äga den arena som med rätta tillkommer förskolans egna personal och forskare.

Vi ska lyssna på andra, det kommer tillföra förskolan kompetens, men röster utanför förskolan får inte ta över vad svensk förskola är och ska vara/göra 2018…tyvärr ingår media som en stor påivrare av detta.

När uttalanden görs i media om pedagogiska program, undervisning och skärmtid av personer som gör det till en marknadsföring av sitt eget varumärke, snarare än en bättre förskola, behöver vi röster från förskolans personal och forskare som tillbakavisar och berättar hur förskolan faktiskt arbetar. Och då krävs det att DU kan argumentera för de val och den struktur som är lagd på er förskola, i er verksamhet – och du ska kunna argumentera utifrån BARNS BÄSTA. Men barns bästa måste också kopplas till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – du behöver kunnas sortera upp vad du tar för givet och vad som är forskning och vad som är din egen forskning (din egen erfarenhet som du kan stödja med dokumentation).

Och det här kan leda till frustration… för ibland hittar man inte orden och när frustrationen kommer från många håll kan det vara bra att ta ett djupt andetag och låta en god natts sömn skapa möjligheter för morgondagens formuleringar…

…eller så skriver man först ett ganska rörigt och ogenomarbetat blogginlägg som någon stackare kanske läser… #staytrue #daretospititallout

Erika

alone-513525_960_720

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Med känsla och tanke för material

Just nu arbetar jag för fullt såväl praktiskt som i huvudet med en inspirationsmiljö i en nyrenoverad lekhall som jag håller på att bygga upp för våra förskolor i Gråbo.

Jag har kallat projektet/processen och rummet för Rumspirera. På mitt instagram (erika_k_seger_official) har jag lagt ut lite bilder under hösten från arbetet med att skapa en grund till det här rummet under #rumspirera. Det kommer att komma ett större blogginlägg om detta längre fram för det är många tankar som ska sammanfogas och faktiskt också verbaliseras genom skrift – som en dokumentation av arbetet.

Tanken med rummet är att det ska finnas möjlighet att få praktisera pedagogisk miljö och utforskande hands-on. I rummet ska det bland annat finnas möjlighet att inspireras av kreativt återvinningsmaterial och faktiskt få testa att arbeta med det själv som pedagog. Min upplevelse är att vi ganska ofta introducerar material till barnen som vi själva inte utforskat eller som vi inte tillåter oss själva att fördjupa oss i.

Hur ofta pratar vi om vad just ”det här” materialet bidrar till för lärande möjligheter? Om vi arbetar med toalettrullar – vad kan man utforska med en toalettrulle?

Det kommer också finnas en del i rummet där man kan få komma nära något genom till exempel mikroskop och ljusbord som kan ge andra perspektiv på det vi ser. Tillgängligt ska det också finnas möjlighet att kunna skissa och avbilda det ögat urskiljer. I rummet ska det finnas ett flöde där material kan vandra mellan de här olika stationerna. Det ska kunna gå att förändra rummet utifrån en tanke med hjälp av projicering och ljus – och med tillägg av olika material.

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 21.58.37

Det ska vara ett rum som är tillgängligt på det viset att det ska kunna gå att återskapa med enkla medel på den egna förskolan, på den egna avdelningen, men tanken är också att inte bara återskapa utan också att bana väg för reflektioner om hur vårt material påverkar barns möjligheter att lära och hur vår miljö kan stödja lärande.

Fas två i Rumspireraprocessen är nu att introducera det här rummet för barn och pedagoger och därför går jag nu i tankar om HUR detta skulle kunna göras på bästa sätt. Jag vet att när vi var i Kalmar på förskoleenheten Trollet blev jag starkt påverkad av när några pedagoger berättade om hur de förberett sig inför ett projekt kring tidningspapper. De hade stängt in sig i ett rum med bara tidningar. Vi vuxna är ganska tråkiga – om vi inte utmanas – och det var precis vad de gjorde. Efter 10 minuter  i rummet var man hyfsat klar med det man kom på att man kunde göra med tidningspapper men istället för att lämna rummet och vara ”klar” (med det man egentligen redan visste) så stannade de kvar i rummet.

När de tänjde på sin egen comfort zone så lyftes de av en kreativitet som växte ur tankarnas tystnad.

Alltså, när de väntat ett tag återkom tankar om vad man skulle kunna göra. Nya tankar som de inte hade tidigare. Genom att våga utsätta sig för det obehagliga, ett slags nålsöga av ljus i ett mörker, så hände det saker som fick de att se på materialet med nya ögon och nya tankar.

Så nu när  jag ska introducera rummet till pedagogerna så står jag och funderar på om vi ska våga vara i tankarnas tystnad, i det lite obekväma, eller om det blir lättare att förstå och tänka om man först får ett meningsfullt sammanhang genom en uppgift som står i relation till något. Kanske kan jag hitta någon mix…jag har mycket tankar och det ska bli otroligt roligt att få möta pedagogerna i de här processerna! Jag är mycket nyfiken och längtar till våra diskussioner när rummet introduceras – vad tänker pedagogerna?

Nu tänker någon säkert – men barnen då?

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 21.58.54
De barn som har sina avdelningar i anslutning till rummet kommer att ”äga” det här rummet med sina tankar och de processer de är inne i. Och även de ska introduceras till rummet för att kunna sätta spår i miljön, innan dess är rummet ganska själlöst. Mycket av det material som finns i rummet är sådant material som inte finns på barnens avdelningar och som jag tror att barnen inte arbetat med speciellt mycket. Det ska bli otroligt spännande att se med vilka strategier och sätt barnen kommer att ta sig an rummet och rummets möjligheter.

Det är barnens processer som kommer att bygga det här rummet men för att de ska bli möjligt krävs det pedagoger som själva vågar utforska tillsammans med såväl med barnen som med varandra.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Testing Osmos

Leker lite mer inför nästa termins digitala utveckling i Gråbo förskolor och ett kommande mediotek där pedagogerna kan låna olika digitala verktyg.

Ett av dessa är Osmos. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att detta var roligt, att tänka och klura…och tävla om att bokstavera ordet först.

Det är lekfullt lärande men jag tror man måste vara medveten om att det lätt kan bli ”en till en” princip när man arbetar med Osmos.

Nackdelen är att stora delar är på engelska, har inte kollat än om detta går att ställa in.

Det är ett roligt sätt att leka med matte och ord. Gillade tangram bäst eftersom det kräver mer tanke men det är väldigt tydligt VAD man föväntas göra vilket gör att det är svårt att öppna upp för att kombinera Osmos med andra verktyg. Tror inte heller att man kan lägga in egna ord till exempel. Jag gillade Osmos men det är viktigt att detta inte blir en happening som plockas fram och eftersom det är ”stängda” appar tror jag att det blir svårt att sätta in Osmos i ett större sammahang än att leka med tex matte.

Osmos är från ålder 5-> men jag tycker det går att börja tidigare men det är för de äldre barnen i förskolan, allt beror ju på vilka barn man har.

Så vad är skillnaden mellan Osmos och en matteapp…nja inte så stor egentligen.

Enda skillnaden är att man gör arbetet framför istället för i appen. Jag tror att inte att Osmos kommer att leva länge om man inte utvecklar programmen.

Kanske har du andra erfarenheter? Kommentera gärna!

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Höjdpunkter att leva på året ut – krönika över 2017

Så var det dags igen för en kort årskrönika där jag sammanfattar årets höjdpunkter och tankar. Det har varit ett händelserikt år på många plan. När jag ser tillbaka på året får jag ihop det till 23 föreläsningar och workshops. Föreläsningen ”Ett transformerat lärarskap” står fortfarande i topp som populärast. Det känns gott att den föreläsningen ger mycket stöd för pedagoger i deras arbete för att förstå, lära och utveckla arbetet med digitala verktyg.

Under hösten arbetade jag ihop en fortsättningsföreläsning till ”Ett transformerat lärarskap”. Den nya föreläsningen fördjupar perspektivet om att det digitala måste vara en del av det vi redan gör. Som vanligt var jag supernervös när den nya föreläsningen ”Digitala vär(l)den – med barnen i fokus” gjorde premiär i Eslöv och sedan på SETTsyd. Det är alltid lite kamikazie över att hålla en ny föreläsning för man vet aldrig hur den landar men utifrån återkoppling jag fått till mig har föreläsningen varit uppskattad och några av vårens uppdragsgivare har önskat delar av den.

Apropå digitalisering så känns det forfarande overkligt att jag faktiskt arbetade på Skolverket innan sommaren och med den excellenta anställningen som ”expert”. En projektanställning tillsammans med Anna Stigsdotter och Markus Bergenord där vi lade en grund för den kompetensutvecklingsinsats kring digitalisering i förskolan som kommer att publiceras i vår. Det var också väldigt roligt att bli tillfrågad om fortsätta arbeta för Skolverket men även om det var lockande var inte resorna varje söndagkväll mellan Göteborg och Stockholm lika attraktiva (även om jag hade ett grymt resesällskap med Anna).

Andra höjdpunkter relaterat till föreläsningar var att föreläsa med min före detta lärare på universitet och idag kollega i Formazione Citizen; det vill säga Tarja Karlsson Häikiö.Det är något stort i att få arbeta jämsides med någon som man har stor respekt för. Samma respekt har jag för mina andra kollega och goda vän Linda Linder. Vi har gjort lite saker tillsammans tidigare men kanske inte lika mycket som vi hade önskat. I år på SETTsyd fick vi möjlighet att hålla en masterclass tillsammans och det var superkul! Det är roligt att arbeta med en person som kompletterar en själv och som man kan ha full tillit till att det blir professionellt.

Det var också i år som Formazione Citizen sjösattes på riktigt med en första kurs. Formazione Citizen startades av Tarja Karlsson Häikiö och Ina Furtenbach Lindén och sedan 2016 är jag och Linda Linder också med i denna förening som arrangerar kompetensutveckling och kurser. Efter lite mindre arrangemang gav vi oss på den första längre kursen (inklusive studievecka i Bassa Reggiana) Mötesplats 2017 med temat ”Att leda förändring för utveckling”. Det var en intressant upplevelse och som också gav mersmak! Jag ser verkligen fram emot Mötesplats 2018 – En förskola i förändring; undervisning, estetik och digitalitet! På vår hemsida www.formazionecitizen.se kan du läsa mer om du är nyfiken! Och pssss…det finns på grund av återbud faktiskt några få lediga platser kvar till Mötesplats 2018 så passa på att boka innan det blir fullt igen.

Sist men absolut inte minst var det stora beslutet att avsluta min tjänst som verksamhet- och kvalitetsutvecklare i Västra Göteborg för att komma närmare verksamheten igen. Jag hade tre fantastiskt lärorika år i Västra Göteborg men under det sista året blev det allt tydligare för mig att jag ville möta barn och pedagoger för jag upplevde att jag kom för långt bort från kärnan, där kvalité blir synlig, inte bara i ord utan i handling och där jag kan se skillnaden för barnen. Och nu har jag arbetat en hel termin som pedagogisk samordnare i Gråbo förskolor – och jag inser ödmjukt att jag har såååå mycket att lära i den här tjänsten. Det är ett otroligt givande sammanhang jag får befinna mig i, med stort utvecklingspotential och där jag faktiskt kan se konkret skillnad i verksamheten. Om du vill följa det arbetet så kan du kolla in mitt instagram (erika_k_seger_official) och facebooksidan Gråbo förskolor.

Det är med ett stor förväntan jag möter 2018, jag hoppas du gör detsamma!

Erika

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fullbokad!

Fullbokad våren 2018 och förfrågningar för hösten börjar redan rulla in! Så kul det ska bli 🙌🏻 Väntar in bekräftelser och meddelar dessa datum på hemsidan när allt är klart. För er som är intresserade kan jag dock fortfarande ta föreläsningar i närheten av Göteborgsområdet tex på ett APT eller en kvällsplanering. Mer information på hemsidan. 🚘🚄🛫💻🎉👥👥👥👥

Kontakt:

http://www.larandeframtid.com

larandeframtid@gmail.com

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att finna ett flöde att bygga vidare på – om lärmiljöns processer

Oj, vad länge sedan det var jag skrev något här på bloggen! Det händer så mycket i mitt jobb som pedagogisk samordnare att det är svårt att riktigt få tiden att skriva något vettigt här eftersom det är processer vi arbetar med och det är så himlans kul att riktigt gå upp i dem. Just nu släpar jag halva min bokhylla fram och tillbaka för det ploppar upp så många tankar och idéer i mitt huvud!

Vill ni se mer ”vardag” så rekommenderar jag er att följa mig på instagram under namnet erika_k_seger_official

Men det jag gör mycket just nu är att jag är ute hands-on i lärmiljön på våra förskolor.

Vi vet alla hur det är när miljön inte riktigt funkar – då behöver vi börja titta på den och observera vilka signaler den skickar ut. Var är vi vuxna i rummet till exempel och var gillar barnen att vara? Vad vill de arbeta med och vad är de intresserade av? Hur kan vi arrangera miljön så att den blir inbjudande och lockar till utforskande och möten? Det här är frågor som behöver pågå under en tid och framförallt i relation till de barn som vistas i verksamheten.

Att förstå och utveckla lärmiljön är ett lärande i sig. Att se och förstå HUR den påverkar både barn och vuxna i verksamheten är något som tar tid att erfara och som man aldrig är klar med för vi förändras också som människor – därför behöver vår lärmiljö också vara föränderlig.

Skärmavbild 2017-11-17 kl. 21.42.13

När jag då går som pedagogisk samordnare och arbetar med lärmiljön tillsammans med pedagogerna så påverkas vi också av de processer vi är inne i – jag som ny i rollen som pedagogisk samordnare och pedagogerna utifrån sin vardag och erfarenhet. Ingen handledning i lärmiljön ser densamma ut men det finns spår som jag försöker att ha med mig, eller kanske snarare verktyg som jag använder mig av. Vilka verktyg jag använder mig av beror helt på den process jag och pedagogerna har.

Något jag alltid gör är dock att själv gå runt och fota miljöerna innan och faktiskt ägna lite tid åt att måla upp miljön på min iPad. Fundera kring vilka möbler och vilket material som finns. Efter att ha läst Pia Franzéns kapitel i ”Pedagogisk miljö i tanke och handling” så har jag tagit med mig vikten av att titta på var ljuset faller in och det har gett mig ett stöd för att hitta avdelningens hjärta. Alltså där samlingsmattan ska vara, dit alla dras. Ljuset ger ledtrådar i detta letande och det märks ganska tydligt när man hittat den platsen för när man hittar rätt så syns det i barngruppen.

Här har jag både en fördel och en nackdel; fördelen är att jag har tid att göra det här och att jag har ett utifrånperspektiv på miljön dvs jag är inte styrd av tidigare tankar (än), nackdelen är att jag inte riktigt vet vad som gömmer sig i pedagogernas förråd (men det brukar lösa för pedagogerna kommer på det) men jag saknar också observationen av barngruppen.

Men i detta läge, när jag går in i lärmiljön med pedagogerna, så handlar det framförallt om att hitta ett flöde i lärmiljön och en slags basmöblering (så gott det går) för att pedagogerna sedan, tillsammans med barnen, kan göra tillägg i material.

Vi gör denna workshop på kvällstid för att vi ska kunna rodda runt i miljön och ofta har vi en ganska begränsad tid på tre timmar därför är det också viktigt att följa upp efteråt – vad har hänt med det vi pratade om när vi gjorde om? Fortsätter inte pedagogerna med processen efteråt så påverkar det lärmiljön och barngruppen. För miljön är då halvuppstartad och den behöver fyllas på och förändras med material och inspirationsbilder – och den behöver bli tydlig.

”Matsalen” blir ”Mötet”

Ganska spännande var det när vi gjorde om en av våra äldre lekhallar, från att ha varit ett rum som man kallade för matsalen (som ni förstår var det mycket bord där) ändrade vi om så att det blev en mötesplats mellan barn 1-5 år då två avdelningar delar på detta rum.  Dagen efter vi hade gjort denna stora förändringen pratade pedagogerna med barnen som ville kalla rummet för ”Mötet” istället för ”Matsalen” och det innebär ju någonstans att rummet signalerar någonting annat och framförallt så verkar det vara ett rum som bjuder in barnen till möten och relationsskapande över åldrarna. Det som också var intressant var att trots att pedagogerna inte hade hunnit tänka ut riktigt var materialet i rummet skulle vara så föll det sig naturligt för barnen var materialet förvarades vilket också kanske kan tolkas som att miljön signalerar en annan tydlighet än tidigare och att ibland behöver vi inte bilder för att veta var material ska vara utan ibland signalerar miljön i sig själv till oss.

Skärmavbild 2017-11-17 kl. 21.41.09

Här kommer några av de verktyg jag använder mig av:

  • Inspirationsbilder – vi behöver ibland skapa en målbild, visualisera för oss hur vi skulle vilja ha det i vår lärmiljö
  • Tre bilder jag vill prata om – innebär att vi går runt i miljön och tar bilder på saker vi funderar på eller vill lyfta med kollegorna, både sådant som funkar och sådant som inte funkar så bra, sedan lyfter vi ut ca tre bilder var och diskuterar tillsammans kring dem för att sedan fundera kring vilka konsekvenser det ger lärmiljön
  • Frågor – brukar vara mest abstrakt men jag har ett litet frågebatteri kring lärmiljön för att pedagogerna ska få stöd i reflektionen och för att synliggöra saker vi vanligtvis kanske inte pratar om
  • Min planritning – eftersom jag har hunnit tänka mera på hur avdelningen ser ut och även med ett utifrånperspektiv så kan jag lägga fram förslag på förändringar och varför de skulle kunna vara något

Det är dock ALLTID pedagogerna som har sista ordet i de förändringar vi gör i lärmiljön för det känner barnen i sin barngrupp bäst även om jag kanske ibland provocerar med lite frågor för att tänka ett varv till. Kontentan är dock – att vi gör det tillsammans!

Såhär tänker jag just nu…

Sammantaget är de här handledningarna bara ett sätt att blåsa in energi och tankar i pedagogernas arbete med lärmiljön. Steg 1 är att skapa någon slags förändring som ger en nytändning för pedagoger och barn i verksamheten. Steg 2 vilar på pedagogerna, för efter ett tag kommer den här förändringen att bli vardag och då gäller det att man observerat sina barngrupp och deras tankar om lärmiljön – för att vi sedan ska kunna göra tillägg baserat på det vi ser barnen gör. Annars hamnar vi åter i en miljö som inte fungerar och då är det lätt att lägga över problematiken på barngruppen. Steg 3 är att fördjupa arbetet med lärmiljön  fundera kring vilka möjligheter vi ger barn i genom sättet vi möblerar och det material vi erbjuder. Steg 4 är att börja titta på oss själva och den osynliga miljön, hur vårt förhållningssätt påverkar barnen och fundera kring vår organisation.

Stegen går ihop i ett flöde även här…och inget av det ovanstående skulle gå om inte pedagogerna själva har ett intresse av att förändra både sin miljö och sina tankar. Där känner jag mig så otroligt tacksam för mitt sammanhang och stolt över pedagogerna i Gråbo förskolor som vågar utmanas och bjuda in till förändring! Ni är fantastiska!

Skärmavbild 2017-11-17 kl. 21.41.28

Publicerat i lärmiljö, Okategoriserade | 1 kommentar