Under fredagen hade jag möjlighet att vara med på Gothia Kompetens förskolekonferens kring begreppet STEM – eller STEAM, som jag föredrar. Det var en givande dag med många kloka inspel som väckte tankar om såväl dagens förskola som min egen tid som förskollärare och den medvetenhet kring STEAM som fanns då.
Återkommande i alla föreläsningar var vikten av pedagogen som finns där, stöttar, utmanar och planerar för att det ska finnas förutsättningar att förflytta kunskap, utveckla förmågor och erövra livserfarenhet i meningsfulla sammanhang.
Under dagen lyssnade jag till:
- Anna Palmer – doecent i förskolepedagogik. Stockholms Universitet
- Anna Günther-Hanssen – doktor i förskoledidaktik, Stockholms Universitet
- Ulrika Sultan – forskare, Örebro universitet
- Camilla Björklund – professor i pedagogik, Göteborgs Universitet
- Per Falk – utvecklingsledare, Sundbybergs kommun
- Johan Boström – projektledare på Cetis, Nationellt resursscentrum
Vilken kompetent skara! Flera av dem undervisar på förskollärarprogrammen och har skrivit avhandlingar om det som presenterades idag. Här är programmet om du vill läsa mer.
Så vad tar jag med mig starkast?
TACK särskilt till Anna Palmer, Anna Günther-Hanssen och Ulrika Sultan som verkligen satte en mening i STEM-strategin i fokus: att lyfta flickor, bryta stereotyper och skapa likvärdiga möjligheter.
Att STEAM kan ses som ett feministiskt projekt!
Jag drabbades extra hårt när Ulrika Sultan lyfte forskning som visar att flickor efter 11 års ålder tenderar att förminska sin intelligens, att pojkar inte tycker att flickor borde vara intelligenta… men också vikten av hur du och jag – som kvinnor (och MÄN) – pratar om kvinnor, om oss själva, som tekniska, kunniga, och utmanar bilden av vetenskapsmannen genom en bredare representation som också innefattar vetenskapskvinnan. Anna Palmer hänvisade till forskning som visar att ju äldre barnen blir, desto oftare ser de vetenskapsmän som norm. Jag blir lite förbannad…
Jag tyckte också att Anna Palmer lyfte det fina i att börja med den bokstav som regeringen utelämnat i sin STEM-strategi – nämligen A:et (STEAM). Det synliggör också hur dåligt införstådd man är i konstens och de estetiska uttryckens roll som en sammanlänkande del som knyter ihop hela begreppet. Anna uppmuntrade oss att börja med A:et – det knyter ihop och löser upp. Genom en upplevelse kan man ställa frågor som: Vad är matematiken i det här? Var är tekniken?
Anna Günther-Hanssen visade också på normerna inom bokstaven A: att estetiska former ofta är feminint kodade, vilket får konsekvenser. STEM anses viktigare än A:et… grrr! A:et förminskas till ett hjälpämne när det borde vara ett hjärtämne. Så skärpning! Jag tänker att detta förstärker bilden av att det feminina inte hör ihop, att flickor inte hör till – när det borde vara precis tvärtom.
Vi fick också lyssna till mer ämnesspecifika föreläsningar: Camilla Björklund fokuserade på matematik och Johan Boström på teknik. Föreläsningarna var väldigt hands on och konkreta. För mig väcker det en oro: hur säkerställer vi att all denna kunskap finns i varje arbetslag? När Camilla ger ett talande exempel på hur pedagoger i en matematisk aktivitet – i all välmening – kan ställa till det för barnen med ett mer lustfyllt sätt att räkna, och visar att det hade varit enklare för barnen att förstå om man använt en färg. Och den ständiga frågan om att förstå skillnaden mellan tal och mängd. Vi behöver kompetenskartlägga och utbilda så att barnen omges av personal med spetskompetens.
När Johan visade på teknikens historia, förståelsen för teknik i förskolan, skillnaden mellan bygg och konstruktion samt tillgången till teknik i förskolan tänkte jag direkt att alla borde damma av Mia Mylesands bok Bygg och konstruktion i förskolan. Den visar på en praktik som exemplariskt och genomtänkt skapar en miljö för tekniska utforskanden.
Per Falk berättade om förundran som begrepp – något jag själv pratar mycket om just nu. Det jag föll särskilt för i hans föreläsning var hur han, genom ett ganska konkret designförlopp, skapar utrymme för förundran att synliggöras. Som jag förstod det: att utgå från något, låta barnen förundras, leka och bearbeta, besjäla det de förundrats över, och sedan komma åt frågor där förundran blir till undersökbara frågor. Coolt!
Det har varit en fantastisk dag med denna konferens och jag känner ett ännu större engagemang för STEAM-tanken. Jag har börjat reflektera över min vardag idag, men dagen satte också minnen i rullning från min tid som förskollärare – som när vi utforskade rörelse, gravitation, energi och räckvidd genom kulbanor med barnen.
Men framför allt har jag tagit med mig STEAM som ett feministiskt projekt!
erikakyrkseger. 
Lämna en kommentar