Barnsyn-kunskapssyn-miljö går ihop och lever i symbios med varandra. I våra miljöer speglar vi vår barnsyn, i vår barnsyn förmedlar vi vår kunskapsyn och vår kunskapssyn påverkar våra miljöer.
Vi måste backa som vuxna, öppna våra öron och ögon, lyssna med hela vår kropp för att kunna försöka förstå vad det är barnen försöker förstå.
Den pedagogiska dokumemtationen handlar om att lyssna in, reflektera och sedan ge tillbaka till barnen genom att utmana och provocera deras tankar – då blir den pedagogiska dokumentationen en aktiv agent inte bara i barnens lärande utan även i vårt eget lärande som pedagoger.
Den pedagogiska dokumentationen gör också barnen delaktiga i sitt eget lärande och genom att ge den tillbaka till dem på olika sätt synliggör vi deras lärande, att se sitt lärande, deras lärande blir fördjupat, de får sätta ord på sitt lärande – precis som pedagogerna måste göra för att ge dokumentationen tilbaka till barnen. Det är vad det innebär att vara en rik och kompetent människa (barn som vuxen) som vill växa, som vill lära.
Att vara medforskande innebär att vi inte undervisar utan istället att vi i dialog försöker, i observation, förstå vad barnen vill utforska och hur vi på olika sätt kan ge dem resurser/provokationer för utforska vidare och utmana de tankar de har.
Miljön är den tredje pedagogen som genom sitt varande skapar möjligheter för barnen att hitta nya vägar i sina hypoteser och reflektioner, därför ska den vara rik på material och möjligheter. Vi står i relation med varandra, vi står relation till vår miljö och till material – lärande slutar inte för att man sitter själv i ett rum tvärtom fortsätter det som ett evigt hjul.
När vi pratar om 100 språk talar vi om att dansa, musicera, måla, bygga, läsa – listan kan bli oändlig men vi måste också ha en tillgänglig och tillåtande miljö som möjliggör att uttrycka sig i dessa språk under hela dagen och inte med begränsningen av en närvarande pedagog – för då är sannerligen miljön barnen och på barnens villkor.
Erika K Seger 