Gemenskap eller kollektiv

”I gemenskaper lär sig människor för att få vara med. I kollektiv är människor med för att lära sig.

Gemenskaper får sin styrka av att de skapar en känsla av tillhörighet, medan kollektiv får sin genom deltagande.”

En ny lärandekultur; Douglas Thomas & John Seely Brown

20140110-205359.jpg

En ny lärandekultur

20140110-061221.jpg

”De började se skillnaden mellan att lära sig och att bli undervisade” #ennylärandekultur

Appanalys

Det är många som efterfrågat min appanalys så jag lägger ut den här igen!

20131108-194626.jpg

”Dåm såm har snippa får bestema”

Hittade en ny bok i bokaffären idag… Ett sätt att träda in i barnens tankar. (Dåm såm har snippa får bestema; Katrin Sundberg)

20130829-181035.jpg

Vad ska vi kalla den?

– Jaha! Och det här är en data alltså?
Expediten nickar. Men blir sedan tveksam och skakar istället snabbt på huvudet.
– Ja…eller, ja, alltså det är en iPad. En del kallar den ”tablet” och andra kallar den ”surfplatta”. Det finns olika sätt att se på det där…
Ove tittar på expediten som om expediten precis tilltalat honom baklänges.
– Jaha!
Expediten nickar villrådigt.
– Jaaa…
Ove skakar på kartongen.
– Är den bra då, den här?
Expediten kliar sig i hårbotten.
– Ja. Eller…hur menar du?
Ove suckar och börjar prata långsamt. Artikulerar orden som om det enda problemet med den här diskussionen vore att expediten lider av nedsatt hörsel.
– Är. Den. Braaa? Är det en bra data?
Expediten kliar sig på hakan.
– Alltså…ja…den är jättebra…men det beror ju på vad för slags dator du vill ha.

(Ur boken ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman)

iPad, surfplatta, lärplatta, läsplatta…

Vad ska vi kalla den? Är det viktigt? Ja, det ÄR viktigt! För ordet signalerar ett innehåll, ett syfte – det är ett begrepp för det tekniska verktyget. Det handlar också om hur vi som vuxna, pedagoger och föräldrar, förhåller oss till verktyget.

Surfplatta? Surfar vi bara?
Läsplatta? Läser vi bara?
Lärplatta? I hope so!

Kallar man verktyget för iPad blir det ett märkesnamn, ett namn på en spelmaskin, ett sätt för barnen att leka själva. iPaden som uppehållare är vanligt förekommande – och det är inte så den ska fungera på förskolan. Den ska vara lika genomtänkt som våra miljöer. Det ska vara en lärplatta, ett verktyg för lärande.

Under SETT lyssnade jag på Markus Bergenord, digitalista på Katarina Västra förskola i Stockholm. Han berättade att genom att välja bort de typiska spelen som Toca Boca, att arbeta i Word och andra riktiga program på datorn – försvann ifrågasättningen av tekniken och de behöver inte förklara syftet. Men jag ställer mig fortfarande frågande till det… Förstår han ståndpunkt men jag tror också att vi måste ta in barnens erfarenheter – även i den digitala världen. Eller som Christian Fabbi säger: ”Vi ska aldrig ta bort, vi ska lägga till.”

Införandet av teknik har alltid varit ett laddat ämne – beroende på våra egna erfarenheter som vi tar med in i diskussionen. Motstånd mot teknik, hur vi själva använder teknik, att vi faktiskt inte förstår hur den kan vara ett verktyg för lärande i ett större perspektiv, hur det är vår skyldighet i förskola och skola att ge barnen tillgång till teknik. När datorn kom skedde samma sak men skillnaden är att inom förskolans värld slog datorn aldrig riktigt igenom – i alla fall inte på samma sätt som lärplattan. Därför har vi aldrig tidigare behövt diskutera eller arbeta med hur vi förehåller oss till teknikens möte med barn, eller oss själva.

Lyssnade på radion häromdagen, kommer inte ihåg vem som pratade utan snappade upp bitar. De diskuterade kring teknikens utveckling kontra ett ”vi”. Har för mig att de pratade om att de scannat in texter och sökt på återkommande ord. Spännande men oroande är att ju mer teknik vi får desto mer individualiserade blir vi. Innan dagens teknik kom så skrev man texter utifrån en gemenskap, ett vi. Men idag är det mer ”jag”. Det verkar alltså som att det enkla i att ta kontakt nu hindrar oss från att tänka som ett kollektiv.

Tekniken har skapat många nya frågor…men som med allting annat måste vi ha en dialog med tvivlet när vi står mellan förnuft och känsla och på den skakiga grund som uppstår däremellan försöka finna en väg som är rätt för oss, men framförallt det som är rätt gentemot barnen.

20130828-221125.jpg

(Bild Skolverket)

Vackra reflektioner sådär med sommarens sista puff

Alla är inne i den där sista andningen innan sommaren, när kroppen och själen säger ”vila min vän”… Jag hör det hos pedagogerna, jag hör det hos barnen, jag hör det hos föräldrarna… Men sen är det vissa saker som ska utföras, som ska in i den sista delen av terminen – saker som är minst lika roliga och spännande som allt annat – om inte mer spännande! Saker som förskolans kvalitetsredovisning.

Jag har fått privilegiet att för andra året vara med och skriva vår kvalitetsredovisning med min chef. Och för mig som gillar organisationens lärande är det mycket givande att få ta del av verksamhetens utveckling. Jag kan se tydligt hur pedagogerna har arbetat med det som de förra året fann outforskat eller där det behövs mer djupdykning, och hur de utmanar barnens lärande genom sitt egna lärande. Att vi nu har en organisation med en röd tråd i utformandet av lärande och organisation gör att tecknen på hur verksamhetens utvecklats blivit ännu tydligare – och det är i sann anda en lärande organisation. Som kollega, förskollärare, som människa, som pedagogista – blir jag så stolt, glad – själaglad, hoppfull, framtidsnyfiken, över att ha så duktiga, grymma och drivande pedagoger runt mig!

Men hur får vi en dialog med samhället om förskolans arbete – barnens arbete? Hur tar förskolan plats? Hur visar vi politiker att kompetenta, nyfikna, medforskande pedagoger arbetar med ett fördjupat lärande med barnen, läser de kvalitetsredovisningarna? Hur ser politikerna och samhället förskolans vikt? Återigen – hur tar förskolan plats? Hur synliggör vi, liksom våra pedagogiska dokumentationer, lärande? Vilka processer lever på förskolan och hur får vi dessa processer att lämna förskolans väggar och ut på ”torgen”?

Det är dags, nu! Ge samhället något att bita i! Tag plats! Erövra!

20130626-222703.jpg

Vilka glasögon sätter du på dig?

Länk till film

Vilka glasögon sätter du på dig?

Är det glasögonen som visar de söta barnen som har så roligt?

eller är det…

glasögonen som visar

– glädje, nyfikenhet och utforskande

– funktion och varande

– det sociala samspelet

– reflektion

– hur hypoteser testas

– tekniska undersökningar

– gummibandets språk

…. Listan kan göras lång….

”It’s all in the eyes of the beholder”