Stärker programmering ett linjärt tänkande? #fundra

Jag är otroligt nyfiken på att förstå den nya modeflugan programmering som nu är inskriven i läroplan för grundskola och gymnasiet. Även om jag börjat förstå hur programmering kan ses i många sammanhang, med andra ord skulle man kunna säga att vi egentligen bara synliggjort en viktig kunskap i samhället men som också är en del av demokratiarbetet. Där man som medborgare blir medveten om den värld vi lever i och hur stor plats och infomation det digitala tar och ger. 

I förskola ser vi framförallt de små bluebots och beebots i första hand när vi pratar programmering. Man kan programmera digitalt och analogt. När jag pratar med pedagoger som kommit igång med programmering i förskola så är de ofta lyriska och otroligt inspirerande att lyssna till. När jag hör de berätta om att programmering finns i allt så förstår jag att det finns ett större syfte med programmering, ett syfte jag vill greppa, förstå och känna mig förankrad i. Inte bara i tilltro men också till styrdokment och didaktiska tankar.

”…Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit…”

Ibland kan jag dock få en känsla av att det linjära tänkandet (det vi ständigt matas med där det är slutresultatet som är det viktiga) är det mer styrande sättet att arbeta med våra små bots. Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit. Till exempel kan man köpa grids till botsen med bokstäver, siffror och kartor. Jag ser också banliknande arbete med start och mål, med lite inklämda hinder på vägen. I arbetet med barnen kommer det mycket att handla om att kunna tänka banan, att visualisera och förstå hur man ska göra för att komma till målet.

”…Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor…”

En oro kan då infinna sig hos mig kring hur man får ihop det, hur man lämnar utrymme för det outforskade, för det man inte kan veta. Att skapa ett kreativt tänkande där processen inte är linjär, när det inte finns någon slutprodukt eller mål. När programmerigen stödjer det barnen utforskar. Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor. För jag tänker givetvis att programmering i sig är viktig men hur får vi ihop det med ett transdiciplinärt och multimodalt lärande? Där det inte finns gränsdragningar eller färdiga svar. Där vårt tänkande lutar mer åt det rhizomatiska hållet, utan att för den delen tappa styrfart
För att få lite input vände jag mig till Karin Nygårds (eftersom hon är den jag vänder mig till för att få koll på det här med programmering). Hon menade att programmering visst kan vara kreativt och öppet. Att vi ofta gör det för svårt med programmeringen, antagligen för att vi själva lär oss mer.

”…För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens…”

Jag tänker att i grunden så hamnar mycket på de enskilda pedagogernas kompetens och förståelse. För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens. Vilket återigen ska vara genomsyrande i allt vi gör som lärare – den didaktiska kompetensen som problematiserar och reflekterar kontinuerligt i verksamheten vare sig det är papper och penna eller en beebot. Superviktigt att inte vika från de didaktiska frågorna.

  • Hur får ni till det med programmeringen?
  •  Sammanfogar ni programmering med andra pågående tankar i barngruppen? 
  • Eller är det ren programmering ni är i? 
  • Hur tar ni programmeringen ett steg vidare? 

Berätta! Dela med er!

Skriv i kommentarsfältet!

Bild: Pixabay

Vackra reflektioner sådär med sommarens sista puff

Alla är inne i den där sista andningen innan sommaren, när kroppen och själen säger ”vila min vän”… Jag hör det hos pedagogerna, jag hör det hos barnen, jag hör det hos föräldrarna… Men sen är det vissa saker som ska utföras, som ska in i den sista delen av terminen – saker som är minst lika roliga och spännande som allt annat – om inte mer spännande! Saker som förskolans kvalitetsredovisning.

Jag har fått privilegiet att för andra året vara med och skriva vår kvalitetsredovisning med min chef. Och för mig som gillar organisationens lärande är det mycket givande att få ta del av verksamhetens utveckling. Jag kan se tydligt hur pedagogerna har arbetat med det som de förra året fann outforskat eller där det behövs mer djupdykning, och hur de utmanar barnens lärande genom sitt egna lärande. Att vi nu har en organisation med en röd tråd i utformandet av lärande och organisation gör att tecknen på hur verksamhetens utvecklats blivit ännu tydligare – och det är i sann anda en lärande organisation. Som kollega, förskollärare, som människa, som pedagogista – blir jag så stolt, glad – själaglad, hoppfull, framtidsnyfiken, över att ha så duktiga, grymma och drivande pedagoger runt mig!

Men hur får vi en dialog med samhället om förskolans arbete – barnens arbete? Hur tar förskolan plats? Hur visar vi politiker att kompetenta, nyfikna, medforskande pedagoger arbetar med ett fördjupat lärande med barnen, läser de kvalitetsredovisningarna? Hur ser politikerna och samhället förskolans vikt? Återigen – hur tar förskolan plats? Hur synliggör vi, liksom våra pedagogiska dokumentationer, lärande? Vilka processer lever på förskolan och hur får vi dessa processer att lämna förskolans väggar och ut på ”torgen”?

Det är dags, nu! Ge samhället något att bita i! Tag plats! Erövra!

20130626-222703.jpg

Fatta mod och omfamna dig själv så älskar också barnen sig själva

Den viktigaste delen för mig i mitt arbete med barnen är att låta dem växa och tro på sig själva, att känna att deras åsikt är viktig och att den behövs i samhället – och att det går att förändra och påverka. De människor som varit del av alla upplopp som pågått den senaste tiden i Sverige, kan inte ha känt så. Förskolor och skolor påverkar hur barnen växer i vårt samhälle, en av våra uppgifter är att synliggöra barn och ungdomar i samhället, synliggöra deras värde både för andra och för sig själva. Men hur ofta sviktar inte vi vuxna i vårt egenvärde? Hur många gånger låter inte vi oss påverkas av andras åsikter? Och om vi inte ser vårt egenvärde – hur kan vi då ge det till barnen? Och hur kan vi tänka en öppenhet för olikheter om vi inte själva har en öppenhet för olikheter?

”powermusik”

Ni vet sådan musik som gör att jag känner mig stark, att jag är värdefull och att mina tankar är viktiga. Jag tror inte att jag är den enda som tvivlar på mitt egenvärde ibland – men jag är medveten om det och jag jobbar på det. Här kommer låttextutdrag ur min powermusik:

Fatta mod, människa! Du är viktig!

Read all about it; Emeli Sandé

You’ve got the words to change a nation
But you’re biting your tongue
You’ve spent a life time stuck in silence
Afraid you’ll say something wrong
If no one ever hears it how we gonna learn your song?
So come on, come on
Come on, come on
You’ve got a heart as loud as lions
So why let your voice be tamed?
Baby we’re a little different
There’s no need to be ashamed
You’ve got the light to fight the shadows
So stop hiding it away
Come on, Come on

I wanna sing, I wanna shout
I wanna scream till the words dry out
So put it in all of the papers,
I’m not afraid
They can read all about it
Read all about it, oh

Yeah, we’re all wonderful, wonderful people
So when did we all get so fearful?
Now we’re finally finding our voices
So take a chance, come help me sing this
Yeah, we’re all wonderful, wonderful people
So when did we all get so fearful?
And now we’re finally finding our voices
Just take a chance, come help me sing this

Olikheter är en tillgång och din förgyller världen!

True Colors; Cyndi Lauper

But I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that’s why I love you
So don’t be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

Att göra misstag är en del av att vara mänsklig och i misstag växer man som människa
– och vem vet, ett misstag kan bli ett under!

Missarna; Wille Crafoord

Ingenting blir som man själv bestämt
Drar man en vits, blir man själv ett skämt
Man är fel man på fel plats nästan jämt
Men ett felsteg på fel sätt som går snett
Kan bli rätt
Så rasar allt runt om dig
Visst blir man låg, men kom ihåg

Det är missarna som gör det
Missarna man minns
Och nu när de ju ändå finns
Vad kan man göra åt det?
Det må väl va’ förlåtet
Om segern inte alltid vinns
Och kysser du en groda
Kan kyssarna va’ goda
Fast det inte blir nån prins
Det är så lätt att man glömmer
Att det är missarna man minns

Just när man står som ett fån
I ett dån utav hån
Så klart man vill bort därifrån
Typ emigrera
Men tänk dig så trist för en perfektionist
Utan en endaste brist att korrigera
Nej allt det för korrekta, blir aldrig lika äkta
Som ett och annat litet spill
En enda liten blunder kan leda till ett under
Det var väl så man själv blev till
Columbus var en sopa, det vet vi allihopa
Han seglade till fel provins
Det är så lätt att man glömmer
Att det är missarna man minns

20130526-124625.jpg

”ET phone home”

E.T. är min inspiration till dagens inlägg.

20130516-185829.jpg

E.T. som en metafor för teknik och Elliott, pojken, en metafor för människorna.

På flera håll hör man frustrerade pedagoger som nästan anklagande hänvisar till lärplattan som en kaosskapare. Nästan i personifierande ordalag.

”iPaden skäl fokus från barnens lek”

Vi har kommit närmare tekniken de senaste åren, det digitala gränssnittet har förändrats. Vi behöver inte längre tangentbord, mus eller konsol för att styra tekniken. Ett finger, en rörelse – ”and the world is yours”. Och det ÄR häftigt! Mäktigt! Och skapar tekniken kaos i våra verksamheter behöver vi fundera kring varför! Och är det ett lärorikt kaos? Kan vi vrida tärningen? Kan vi skapa ett kreativt och positivt kaos istället för ett negativt? Kan vi använda teknik för att gå framåt i lärandet?

så talar en del av mitt hjärta…

Och samtidigt finns det något klokt i att vara kritisk.

Vad händer med det mänskliga snittet?

Att mötas öga mot öga, hand mot hand, fysiskt fattbart skapande? I mig finns, liksom hos många andra, ett naturligt motstånd mot teknik för jag är en digital immigrant och i mitt inre ligger ett tvivel. Ett tvivel som väckts av reflektioner kring ”upplevandet” – vad hände med att vara i nuet, i flow, mindfullness? Att alltid fota, att alltid blogga, att alltid kolla facebook – teknik slukar tid och tanke – eller?

Blicka inte bakåt på den väg du redan gått

Rikta blicken framåt där du inte gått

Framtiden är mycket mer spännande

Går du runt med en likkista?

Ville bara tipsa om Linda Linders blogg återigen, hon har arbetat flitigt som ensam bloggare för förskolan under SETT. Här recenserar och reflekterar hon kring min föreläsning.

Skickar med ett citat av Loris Malgauzzi saxat ur hans första föreläsning som utgivits av Modern Barndom. Citat gäller egentligen Reggio Emilia filosofins föränderlighet men det kan lika gärna sättas i perpsektiv till digital teknik.

20130418-213752.jpg

Det bubblar i min hjärna och en vision växer i mitt inre – reflektion SETT dag2

Givande dag återigen på SETT, min hjärna bubblar över av reflektion och mitt hjärta visionerar. Visionerar en digital framtid där barnens lärande står i fokus, där tillgänglighet och dialog kring digitala verktyg stärker vår relation till dem. Där digitalitet är ett språk liksom bygg och konstruktion. Har även haft spännande diskussioner med Linda Linder under dagen, samt fått möta andra som vill mer med tekniken. Bubbel, bubbel…

Hur ska förskola ta upp den slängda handsken, hur ska vi bygga vidare så att digitala verktyg inte är ett komplement utan en självklar del i verksamheten. Vågar kommunerna satsa på detta säkra kort eller kommer svensk förskola återigen invänta skolans utveckling innan vi får tillgång till digitala verktyg som räcker till fler barn än fem?

”Lärare blir mer som förskollärare kring den digitala tekniken.” Susanne Kjällander

Idag hann jag gå på två föreläsningar och smyglyssna lite på Putte Svenssons föreläsning om Hultsfredsfestivalen. Här kommer mina reflektioner och tankar jag tar med mig…

Lärplattor i den tidiga läs- och skrivinlärningen; Joachim Thornström

Joachim har ett otroligt medryckande sätt att berätta, han brinner för hur lärplattan är ett redskap i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Han trycker också på att lärplattan bara är ett verktyg inte ett lärande i sig. Att vi måste få tillgång till många språk, att kunna göra samma sak på flera sätt. Tänker på vad Christian Fabbi en gång sa till vår förskola under ett studiebesök i Italien – ta inte bort utan lägg till. Refererar till mina reflektioner igår kring vilka appar vi ger barnen tillgång till, att vi väljer bort appar, Joachim stärker min tidigare reflektion att lärande visst sker även i spelliknande appar men det givetvis måste det ske med en pedagogisk reflektion.

Tankar jag tar med mig:

Vi har gått från att prata om metod till arbetssätt och nu pratar vi förhållningssätt.

Vi måste befinna oss i meningsfulla sammanhang där dialogen är utgångspunkten, det egna skrivandet ingången och där datorn/lärplattan är verktyget.

Hur viktigt det är att ha mottagare, Joachim berättar om iPadpanelen som genom att rescensera appar fått respons från apptillverkaren till Toca Boca och som nu inspirerats av barnens tankar när de skapar nya. Barnen får uppleva att de kan påverka! Glöm inte gå in på länken och kika på kommentarerna här.

Tekniken är inte fokus – tekniken är möjliggörande!

Joachims föreläsning är egentligen riktad mot mellanstadiet men han drar paralleller till förskolan hela tiden och hans föreläsningen är bred och matnyttig, jag lämnar den full med massa massa massa appförslag som jag nu ska försöka ladda ner, lära känna och givetvis dela med mig. Ligger lite efter med apparescensioner men det kommer mer. Mässor som SETT är så bra, liksom nätverksdagarna förra veckan, dela och lära! Nätverka och inspireras – utan jante vid din sida!

Pekplattan vinner terräng i förskolor men vilka effekter har den på barnens lek och lärande; Susanne Kjällander och Lena Lindström

Susanne har forskat kring lärplatta och Lena är pedagogisk utvecklare, har bland annat varit med och startat appknapp.se. Intressant att höra om forskning i förskola och även med ett interaktivt fokus.

Tankar jag tar med mig;

Videofilma arbetet med lärplattan, vi ser mer lärande!

Digitala gränssnitt = vi kommer fysiskt närmare tekniken (dator, mus, tangentbord kontra lärplatta)

När vi lägger in punktinsatser, ex fokuserar på en app, så syns spår i verksamheten – men jag ställer mig frågan om vi bearbetar appen med fokus på den som verkytg för lärande och isf vilket lärande, att vi måste reflekterar kring lärandet – vi ställer oss i relation till lärande och app.

Barnen idag är digital natives, vi kommer för alltid vara immigranter vilket gör att vi aldrig till fullo kommer kunna prata teknikens språk. Detta får mig att koppla återigen till Sölve och Markus från igår, att de barn som utvecklat spotify och facebook var tolv år när tekniken (dator) blev mer tillgänglig för den breda massan – se var de är idag. Var kommer våra fyraåringar vara om 10 år?

Vikten av att hålla flera parallellvägar öppna samtidigt – multimodala processer återigen!

Lärplattan som komplement till vår andra miljö – när blir den en del av miljön? Det är en begreppsfråga men jag tycker det handlar om synsätt. De pratade också om att förskollärarna använder lärplattan för att tillföra något som inte finns… Hur blir den en del av vår miljö, tillgänglighet som alltid finns – inte något som kommer fram… Hmmm är i reflektion kring detta. Återkommer!

Relationerna blir horisontella – barnen lär pedagogerna! Kopplar till Carina Lindblad, pedagogista i Kärra som under nätverksdagarna pratade om att se lärande som ett fält utan hierarkier – så roligt att se att det återkommer i arbetet med lärplattan – hur tar vi med det i våra andra miljöer?

20130418-212554.jpg

Kraften i ungdomar, kreativitet och entreprenörskap; Putte Svensson

Lyckades smyga in i slutet av den här föreläsningen. Putte är en av grundarna till Hultsfredsfestivalen och det var härligt avbrott att få följa med på hans resa. Han slängde grymma slagdängor gång på gång:

Magkänsla är omvärldsanalys

Vad är kunskap och vem bestämmer det?

Kreativitet är en mänsklig råvara

Visioner – utan visioner dör man

Kraften av förändringar i nuet

Bra idéer sitter inte i titel eller dresscode

Hans presentationsteknik fann jag intressant, han drar den klassiska att vi uppfattar 10% med hörseln, 20% med synen och 80% med upplevelse – han gör på flera olika sätt sin föreläsning till minnesvärd, något som kommer stanna kvar. Han ger oss åhörare en sista upplevelse att ta med när han strippar om på scenen från hårdrockskläder till kostym och frågar om vi lyssnar och ser på honom annorlunda i den – han ger oss en sista slagdängan (Tänker organisation, har vi en tillåtande organisation som släpper fram de som arbetar i verksamheten eller måste allt implementeras uppifrån? Var finns möjligheten att tänka utanför ramen?):

Bra idéer sitter inte i titel eller dresscode

Lång reflektion! Jag tar med mig mycket från SETT… Och jag hoppas på komma tillbaka!

20130418-220051.jpg

Synvändor och pedagogiska kullerbyttor – konflikt med mitt inre

Hade en fullspäckad dag igår, så späckad så att till och med mat fick utebli – vilket dock åtgärdades dubbelt med trevlig middag på kvällen. Däremot fick jag en otrolig portion matnyttigt kring IKT i förskolan under SETT dag 1. Det har varit ett otroligt tryck på föreläsningarna till förskolan, sådant tryck att man hade behövt dubbelt så stora lokaler. Jag hade dock förmånen att få vara med på två föreläsningar om IKT i förskola;

”Didaktiska ingångar och experimentella äventyr i barnens värld” med förskolechef Sölve Lagercrantz och digitalista Markus Bergenord från Katarina västra förskola.

Att få höra Sölve och Markus berätta om sitt arbete och hur de gjort de digitala lika tillgängligt som allt annat material för barnen skapar en förväntan i mig – en längtan efter att få komma dit någon gång, vi är i startgroparna vad gäller IKT på vår förskola så det sprider en förväntan och en energi mot vad som komma skall.

Tankar jag tar med mig:

Progression i teknik – alltså vi ska veta vad barnen varit med för att kunna utmana dem vidare, börja tidigt

Peerlearning vid lärplattan, minst två ska jobba tillsammans och sedan sprids lärandet som ringar på vattnet

Tillgänglighet! Inga sladdar och allt ska alltid vara framme, appel-tv (ekonomiskt bidrag sökes)

Deras tankar ställer sig också i konflikt med mina egna – så nu håller jag på att bearbeta – vad tycker jag egentligen? Markus menar att allt spelande vid datorn och lärplatta går bort, de använder bara program som word, power point, gimp, musicmaker etc. Det gäller också appar som ex toca boca – för att komplettera hemmets användande av dessa verktyg. Som sagt inte vad jag tänker än, det finns en del av mig som håller med dem men också en del av mig som ser lärande runt lärplattan och datorn även när de arbetar i mer spelliknande appar – kanske inte tekniskt lärande men socialt, samspel och kommunikation – som man iofs får runt word, power point etc också. Hmmm… behöver reflektera mer! Skulle dock gärna komma på studiebesök, mycket inspirerande föreläsning och jag satt med ett leende hela tiden. Läs även Linda Linders blogg för mer tankar.

20130418-082209.jpg internet

”En kreativ och lustfylld skola” med förskollärare och IT/mediepedagog Ulla-Karin Lundgren Öhman som via CMit driver projektetLekMit.

Ulla-Karin pratade om IKT som ett verktyg för barnen att göra sin röst hörd. Det bubblar i förskolan. Hon tog även upp rädsla för IKT, det finns de som menar att IKT inte är beforskat – vi vet inte om det är bra för barnen – och hennes svar blev; men IKT är bara verktyg för lärande, det pedagogiska (Vygotskij) är ju beforskat och det är ingenting vi tvivlar på.

Tankar jag tar med mig:

Varför är det okej att sitta still och läsa en bok en timma men inte med lärplatta, vad är det som gör oss så rädda, varför är den så laddad? Varför? Vilka erfarenheter har vi? Eller har vi ett synsätt på IKT att det är spelmaskiner?

Lärplatta som ett inspirerande verktyg, som också skapar bryggor mellan olika språk, det är inte exkluderat annat lärande

Viktigt att nätverka, att lära tillsammans! Kompetensutveckling både för pedagoger och chefer! Och styrkan i att koppla det till projekten på avdelningarna.

Tidtagning vid lärplattan, hur ofta bryter vi arbeten i ateljen? Varför bryter vi barnens flow vid lärplattan om de suttit längre än äggklockan?

Göra pedagogiska inventeringar kring IKT, vad kan vi? Vad vill vi?

Lärplattan som ett hot mot leken, ”när iPaden kommer fram försvinner barnens fokus från leken”, vi måste göra en synvända – vi har alltså ett verktyg som är så intressant att allt stannar av – hur kan vi göra våra andra miljöer lika intressanta?

Mulitmodala lärmiljöer / multimodat textbegrepp

Så mycket hands on! På ett sätt lättare att ta till mig än Sölve och Markus, då det ligger närmare min egen utveckling och där jag är i min process nu. Många saker jag kommer ta med mig tillbaka till förskolan och mina kollegor. Det känns som vi behöver köra en riktig reflektionsrunda kring IKT – och där behövs många tankar!!!! All reflektion måste ske tillsammans, dels för att vi ser på saker olika men också för att hitta vårt gemensamma förhållningssätt till IKT och synliggöra den för föräldrar och oss själva!

20130418-082552.jpg varför IKT i förskolan?

Inspirerande dag – många tankar! Mer reflektion kommer!

Den djupaste hemligheten är att livet inte är en process där du upptäcker, utan en process där du skapar. Du upptäcker inte dig själv, du skapar dig själv på nytt. Försök därför inte ta reda på vem du är, försök istället att bestämma vem du vill vara.

Neale Donald Walsch