Stärker programmering ett linjärt tänkande? #fundra

Jag är otroligt nyfiken på att förstå den nya modeflugan programmering som nu är inskriven i läroplan för grundskola och gymnasiet. Även om jag börjat förstå hur programmering kan ses i många sammanhang, med andra ord skulle man kunna säga att vi egentligen bara synliggjort en viktig kunskap i samhället men som också är en del av demokratiarbetet. Där man som medborgare blir medveten om den värld vi lever i och hur stor plats och infomation det digitala tar och ger. 

I förskola ser vi framförallt de små bluebots och beebots i första hand när vi pratar programmering. Man kan programmera digitalt och analogt. När jag pratar med pedagoger som kommit igång med programmering i förskola så är de ofta lyriska och otroligt inspirerande att lyssna till. När jag hör de berätta om att programmering finns i allt så förstår jag att det finns ett större syfte med programmering, ett syfte jag vill greppa, förstå och känna mig förankrad i. Inte bara i tilltro men också till styrdokment och didaktiska tankar.

”…Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit…”

Ibland kan jag dock få en känsla av att det linjära tänkandet (det vi ständigt matas med där det är slutresultatet som är det viktiga) är det mer styrande sättet att arbeta med våra små bots. Att ta sig från A-Ö och tänka den logiska och smartaste vägen dit. Till exempel kan man köpa grids till botsen med bokstäver, siffror och kartor. Jag ser också banliknande arbete med start och mål, med lite inklämda hinder på vägen. I arbetet med barnen kommer det mycket att handla om att kunna tänka banan, att visualisera och förstå hur man ska göra för att komma till målet.

”…Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor…”

En oro kan då infinna sig hos mig kring hur man får ihop det, hur man lämnar utrymme för det outforskade, för det man inte kan veta. Att skapa ett kreativt tänkande där processen inte är linjär, när det inte finns någon slutprodukt eller mål. När programmerigen stödjer det barnen utforskar. Där fokus inte ligger på att barnen ska lära sig programmering för programmeringskunskapens skull utan där programmering används för att utforska sin värld och aktuella frågor. För jag tänker givetvis att programmering i sig är viktig men hur får vi ihop det med ett transdiciplinärt och multimodalt lärande? Där det inte finns gränsdragningar eller färdiga svar. Där vårt tänkande lutar mer åt det rhizomatiska hållet, utan att för den delen tappa styrfart
För att få lite input vände jag mig till Karin Nygårds (eftersom hon är den jag vänder mig till för att få koll på det här med programmering). Hon menade att programmering visst kan vara kreativt och öppet. Att vi ofta gör det för svårt med programmeringen, antagligen för att vi själva lär oss mer.

”…För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens…”

Jag tänker att i grunden så hamnar mycket på de enskilda pedagogernas kompetens och förståelse. För att programmering ska gå från happening till verktyg krävs att pedagogerna har en digitaldidaktisk kompetens. Vilket återigen ska vara genomsyrande i allt vi gör som lärare – den didaktiska kompetensen som problematiserar och reflekterar kontinuerligt i verksamheten vare sig det är papper och penna eller en beebot. Superviktigt att inte vika från de didaktiska frågorna.

  • Hur får ni till det med programmeringen?
  •  Sammanfogar ni programmering med andra pågående tankar i barngruppen? 
  • Eller är det ren programmering ni är i? 
  • Hur tar ni programmeringen ett steg vidare? 

Berätta! Dela med er!

Skriv i kommentarsfältet!

Bild: Pixabay

Advertisements

Om Erika Kyrk Seger

Utbildningskonsult
Det här inlägget postades i Digitaldidaktisk kompetens, förhållningssätt, framtid, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Stärker programmering ett linjärt tänkande? #fundra

  1. Benny Dahlberg skriver:

    Programmering kan vara linjärt, men det beror hur mycket avvägen vi vuxna har stakat ut. Men det behöver inte vara då, Giovanni Piazza fd ateljerista på Fsk. Viletta, samarbetade för ca 10-12 år sedan med Lego som då tagit fram programmeringsbara delar till framför allt byggbara fordon. Barnen fick veta vilka funktioner som deras fordon, insekt etc kunde förses med. Funktioner som att stanna, svänga, accelerera, vända, rotera, backa, det var säkert fler. Barnen byggde tillsammans upp en historia, scenografi, hinder o problem. Med hjälp av färger, linjer, prickar, mörka eller ljusa fält Så reagerade föremålet på ett visst förut bestämt sätt. Barnen skapade allt eftersom en händelse som växte fram och förändrades allt eftersom. Programmeringen blev ett verktyg i en gemensam och interaktiv skaparprocess. Programmering blev som vad pennan är för tecknandet eller dramat för gestaltandet. I mitt tycke kan programmering bli ett ytterligare verktyg för demokrati och delaktighet.

    • Erika Kyrk Seger skriver:

      Spännande! Det gör att programmeringen växer, att det finns en tanke om att det är mer än att lyckas förstå ett mönster. Det gör att programmering suddat ut gränser och där mötet mellan berättandet och den tekniska kunnigheten knyter samman till en erfarenhet. Mer sånt!

  2. Andreas Hedlund skriver:

    Programmering kan både vara mål, medel och inte minst inspirationsdrivande för skapande och kreativitet. Att exempelvis kreera, konstruera och sedan kommunicera ett budskap via en Quirkbot är väldigt multimodalt. Det ger ingång till så många olika delar av en skapande process och här behöver ju skolan/förskolan förstå det mångfacetterade anslaget och inte bara försöka få Blue-Bots att gå iMål. istället så handlar det, som jag ser det, att se på sin omvärld, försöka förstå den och vara en medaktör. Om vi endast tar del av det digitala samhällets alla nivåer så kommer vi att vara deltagare, kanske lyckliga, kanske lyckligt ovetande om den agenda som ligger bakom det vi tar del av eller i värsta fall bidrar vi till aktioner som inte vilar på den värdegrund som skolan/förskolan står bakom. För mig är programmering väldigt rhizomatiskt i den meningen att delar leder till nya delar och idéer, dessa kan jag välja att anamma och tänka/arbeta vidare med eller välja bort av olika anledningar. Jag lär mig också att använda flera metoder: leka/experimentera, skapa/designa/konstruera, felsöka,uthållighet, samarbete. Samtidigt arbetar jag med att bryta ned komplexa situationer, se mönster, jag abstraherar och jag utvärderar.

    • Erika Kyrk Seger skriver:

      Får jag skugga dig? Så spännande! Jag förstår ju att det finns så många dimensioner av detta. Inlägget är just en oro om vi programmerar mot målet, det linjära. Tror vi behöver stärka och synliggöra det du beskriver häruppe! Vill du gästblogga?

  3. Linda Eriksson Båge skriver:

    Som förskollärare, pedagogisk utvecklingsledare och IKT-samordnare, skriver och tycker jag i flera roller. Jag, med 2 andra kollegor inom förskolan, har precis utbildat/inspirerat 350 pedagoger, inom just ”programmering i förskolan”.
    Min syn på programmering är att det är en lärmiljö, ett verktyg och en inspirationskälla till att fånga alla barns intresse. Det utmanar, stimulerar och skapar diskussioner bland barnen. Ett digitaldidaktiskt tänk är det jag vill förmedla. Ställer vi frågor som: vad, hur, varför?så ger barnen oss de svar vi behöver för att ta programmering till nästa nivå(deras intressen). Vi är än så länge i grunderna att utforska programmering. Det viktigaste vi ville förmedla, till pedagoger som aldrig kommit i kontakt med programmering, var:undersök programmering med kroppen, analogt. Känn, upplev, lyssna, förstå. Sen kan vi gå vidare till digital eller digilog programmering. Koppla programmering till pågående projekt, låt barnen inspireras och inspirera! Programmering, oavsett bee bot eller bluebot, ska ses som ett pedagogiskt verktyg som ska stödja lärandet.

  4. Larspers, Kristina skriver:

    Hej Erika!

    Jag har följt ditt arbete under en tid och tycker att det är lika roligt varje gång jag får ditt nyhetsbrev. Vi känner inte varandra på något sätt men jag vill tipsa dig om en tjänst som ligger ute på Skolverket. Du har säkert redan sett/hört om den men min omedelbara tanke var att de skulle behöva ha dig på den posten ☺

    https://www.skolverket.se/om-skolverket/jobb/tjanster-pa-skolverket-1.235414

    Med vänlig hälsning

    Kicki Larspers
    Kvalitetsutvecklare
    Nordöstra förskoleområdet
    Utbildning Gävle
    Gävle Kommun
    Tel: 070-084 80 96
    kristina.larspers@gavle.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s