Läser senaste numret av Modern Barndom (nr 2/2017) om hur man inom ett interkulturalitetsprojekt mellan Sverige och Italien närmat sig Transformers som utgångspunkt för uttryck och utforskande av förvandlingar. Artikeln heter ”Transformers och förvandlingar” och jag blir påmind om vårt Minecraft-projekt som vi arbetade med på förskolan. Här finner du länken till det blogginlägget. Det som framkommer i artikeln är igenkännande, barnens populärkultur blir en gemensam referensram som vi kan ta vidare, djupare.
”M, en egyptisk pojke, tar med sig Transformers, som han har ett särskilt intresse för. De blir snabbt en kommunikativ bro, en attraktiv magnet att dela med andra….De utgör en gemensam referens och kanal för denna barngrupp vars familjer har så olika berättelser och geografiska ursprung.”
Även om denna artikel handlar om ett interkulturellt och transkulturellt förhållningssätt så blir jag bekräftad i att vi måste problematisera leksaksförbuden på våra förskolor. Vad är syftet? Är det för att minska konflikter? Orättvisor? Eller kan vi se det som möjligheter? När vi istället för att sätta upp ett stopp kan använda den kanal av erfarenhet och tankar barnen erbjuder oss genom sina leksaker för att förstå och lyssna in deras tankar om världen.
Fråga: Hur gör ni med leksaker på er förskola?
Erika K Seger 