Demokrati eller anarki

Var inne på Facebook ikväll och läste ett inlägg av Linda Linder. Många parallella tankar spinner i mitt huvud, hjulen därinne rullar igång lite extra…

20130521-225615.jpg

Demokrati eller anarki?

Jag tror jag förstår vad Linda menar, jag har letat ord för detta, för jag har också sett vad hon syftar på.
I sin jakt på ett demokratiskt förhållningssätt är det en fin gräns innan det går över till anarki – när barnets rätt att bestämma blir viktigare än att vara en del av ett kollektiv som fattar beslut tillsammans och respekterar varandra, och när det pedagogiska ledarskapet faller. I all välmening tänker man att barnen faktiskt har inflytande och bestämmer över sin egen vardag – men det handlar inte om demokrati. Som Carla skriver att demokrati är något som måste fostras. Jag tror att vi återigen hamnar i att plagiera något från Italien, i detta fall demokratiska värden, vi plagierar utan vare sig reflektion eller kritiskt tänkande. Missförstå mig rätt – självklart ska barnen få bestämma över sin vardag men jag har sett verksamheter där det faktiskt är barnen som bestämmer över pedagogerna, där barnen lämnas själva i att reda ut demokratibegreppet och där det inte har gått så bra – där gruppen består i första hand av starka individer (där de starkaste dikterar verksamheten) istället för en känsla av att vara en del av något större, ett kollektiv.

20130521-231941.jpg

Jag tänker på min resa till Italien – hur väl förberedda pedagogerna var på att möta barnen. De lämnar inte processer åt slumpen, de är förberedda och de ansvarar för ett pedagogiskt ledarskap! Återigen verkar vi inte vara förberedda att möta barnen ur ett demokratibegrepp. Hur har vi undersökt demokratibegreppet?

Och likaväl kan det ju faktiskt vara tvärtom, att vi tycker oss ha en tillåtande verksamhet, där barnens åsikter lyft som viktiga – i våra teorier men i praktiken fallerar det och barnen styrs istället av vuxnas förväntningar och dolda ”regler”. Svårt, svårt…

20130521-231606.jpg

Jag kopplar till hur vi använder IKT; dator, lärplatta etc. Hur lämnar vi barnen i tekniken? Är det okej att låta barnen klicka runt på youtube utan en vuxen i närheten? Vilka processer uppstår vid tekniken när vi vuxna försvinner? Är det goda processer eller blir det något annat? Demokrati betyder inte att vi lämnar barnen, det betyder att vi vuxna finns som resurser för barnen och deras läroprocesser – och resurser som är viktiga – ur såväl demokratibegrepp som ur ett pedagogiskt ledarskap/fostran. Och det handlar om fostran – men med ett demokratiskt utgångsläge istället för ett auktoritärt. Hmmmm… Låter lite invecklat men jag hoppas ni hänger med i mina tankar.

Erika

Digital skola (och förskola) kräver strategi

Skummar igenom Lärarnas tidning nr 8/13…

Ur ledarstick (s3):

”I en ny undersökning säger föräldrarna att barnen inte utvecklar sin digitala kompetens i skolan utan i hemmet…Det handlar om att ge alla elever likvärdiga chanser och förbereda dem för ett digitalt kunskapssamhälle.”

Ur 14 dagar (s9):

”Dessutom är det färre grundskolor som har en IT-strateg idag jämfört med 2008. Var tredje rektor anser sig inte heller ha tillräcklig IT-kompetens för att leda skolans IT-strategiska arbete.”

Detta får mig att reflektera kring flera saker…

Först och främst – hur fördjupar och problematiserar vi arbetet med digitala verktyg? Vilken information ger vi föräldrar kring vårt arbete med digitala verktyg? Hur skapar vi en samsyn mellan hem och skola kring digitala verktyg? Hur går lärplattan till att bli ett digitalt verktyg och inte en spelmaskin – och fördjupar digital teknik lärande?

Och varför lämnas pedagoger vind för våg i den stormvåg av digitalitet? Det handlar faktiskt inte bara om man är ”van” vid smartphones eller inte – det handlar om att skapa didaktiska förhållanden kring digitala verktyg och där är vi alla noviser som behöver mötas! Det är oroväckande att digital teknik används ganska oreflekterat i våra verksamheter, och att ledning och riktlinjer kring skolans arbete inte lägger någon vikt vid att få fortbildning kring digitala verktyg eller nätverkande i vårt användande av IKT.

Hur skapar vi en didaktisk relation med IKT?
När blir digitala artefakter ett verktyg för fördjupat lärande?
Hur synliggör vi detta?
Vilken vision har vi kring IKT?

Så många frågor – hur kan vi stötta varandra på jobbet? Hur fördjupar vi vårt vuxenlärande kring digitala verktygs potentialer? Hur blir de verktyg för lärande som kompletterar vår verksamhet?

Hur tänker du?

20130429-192609.jpg

Hur mycket yta behöver vi?

Saxat ur Metro!

Fler förskolebarn trängs ihop på samma yta

Vill fokusera på det positiva i mitt yrkesval men någonstans måste vi också – för barnen –

reagera!

20130427-100144.jpg

Synvändor och pedagogiska kullerbyttor – konflikt med mitt inre

Hade en fullspäckad dag igår, så späckad så att till och med mat fick utebli – vilket dock åtgärdades dubbelt med trevlig middag på kvällen. Däremot fick jag en otrolig portion matnyttigt kring IKT i förskolan under SETT dag 1. Det har varit ett otroligt tryck på föreläsningarna till förskolan, sådant tryck att man hade behövt dubbelt så stora lokaler. Jag hade dock förmånen att få vara med på två föreläsningar om IKT i förskola;

”Didaktiska ingångar och experimentella äventyr i barnens värld” med förskolechef Sölve Lagercrantz och digitalista Markus Bergenord från Katarina västra förskola.

Att få höra Sölve och Markus berätta om sitt arbete och hur de gjort de digitala lika tillgängligt som allt annat material för barnen skapar en förväntan i mig – en längtan efter att få komma dit någon gång, vi är i startgroparna vad gäller IKT på vår förskola så det sprider en förväntan och en energi mot vad som komma skall.

Tankar jag tar med mig:

Progression i teknik – alltså vi ska veta vad barnen varit med för att kunna utmana dem vidare, börja tidigt

Peerlearning vid lärplattan, minst två ska jobba tillsammans och sedan sprids lärandet som ringar på vattnet

Tillgänglighet! Inga sladdar och allt ska alltid vara framme, appel-tv (ekonomiskt bidrag sökes)

Deras tankar ställer sig också i konflikt med mina egna – så nu håller jag på att bearbeta – vad tycker jag egentligen? Markus menar att allt spelande vid datorn och lärplatta går bort, de använder bara program som word, power point, gimp, musicmaker etc. Det gäller också appar som ex toca boca – för att komplettera hemmets användande av dessa verktyg. Som sagt inte vad jag tänker än, det finns en del av mig som håller med dem men också en del av mig som ser lärande runt lärplattan och datorn även när de arbetar i mer spelliknande appar – kanske inte tekniskt lärande men socialt, samspel och kommunikation – som man iofs får runt word, power point etc också. Hmmm… behöver reflektera mer! Skulle dock gärna komma på studiebesök, mycket inspirerande föreläsning och jag satt med ett leende hela tiden. Läs även Linda Linders blogg för mer tankar.

20130418-082209.jpg internet

”En kreativ och lustfylld skola” med förskollärare och IT/mediepedagog Ulla-Karin Lundgren Öhman som via CMit driver projektetLekMit.

Ulla-Karin pratade om IKT som ett verktyg för barnen att göra sin röst hörd. Det bubblar i förskolan. Hon tog även upp rädsla för IKT, det finns de som menar att IKT inte är beforskat – vi vet inte om det är bra för barnen – och hennes svar blev; men IKT är bara verktyg för lärande, det pedagogiska (Vygotskij) är ju beforskat och det är ingenting vi tvivlar på.

Tankar jag tar med mig:

Varför är det okej att sitta still och läsa en bok en timma men inte med lärplatta, vad är det som gör oss så rädda, varför är den så laddad? Varför? Vilka erfarenheter har vi? Eller har vi ett synsätt på IKT att det är spelmaskiner?

Lärplatta som ett inspirerande verktyg, som också skapar bryggor mellan olika språk, det är inte exkluderat annat lärande

Viktigt att nätverka, att lära tillsammans! Kompetensutveckling både för pedagoger och chefer! Och styrkan i att koppla det till projekten på avdelningarna.

Tidtagning vid lärplattan, hur ofta bryter vi arbeten i ateljen? Varför bryter vi barnens flow vid lärplattan om de suttit längre än äggklockan?

Göra pedagogiska inventeringar kring IKT, vad kan vi? Vad vill vi?

Lärplattan som ett hot mot leken, ”när iPaden kommer fram försvinner barnens fokus från leken”, vi måste göra en synvända – vi har alltså ett verktyg som är så intressant att allt stannar av – hur kan vi göra våra andra miljöer lika intressanta?

Mulitmodala lärmiljöer / multimodat textbegrepp

Så mycket hands on! På ett sätt lättare att ta till mig än Sölve och Markus, då det ligger närmare min egen utveckling och där jag är i min process nu. Många saker jag kommer ta med mig tillbaka till förskolan och mina kollegor. Det känns som vi behöver köra en riktig reflektionsrunda kring IKT – och där behövs många tankar!!!! All reflektion måste ske tillsammans, dels för att vi ser på saker olika men också för att hitta vårt gemensamma förhållningssätt till IKT och synliggöra den för föräldrar och oss själva!

20130418-082552.jpg varför IKT i förskolan?

Inspirerande dag – många tankar! Mer reflektion kommer!

Den djupaste hemligheten är att livet inte är en process där du upptäcker, utan en process där du skapar. Du upptäcker inte dig själv, du skapar dig själv på nytt. Försök därför inte ta reda på vem du är, försök istället att bestämma vem du vill vara.

Neale Donald Walsch

Fundament

”Det viktigaste är att de får utveckla strategier för att söka kunskap, att de får vara kreativa och konstruera egna hypoteser. Om ett barn löser ett problem på fem minuter eller om det tar flera år har ingen betydelse bara det inte måste reproducera färdig kunskap. Det viktiga är att vi hjälper barnen att behålla tron på att de kan forska och utvecklas och göra det i dialog med andra. Då finner de svaren till slut.”

Giovanni Piazza

20130416-200946.jpg

Ödmjukhet och provokation – rätten att få tänka mina egna tankar

”En tredje möjlighet är att gå i dialog med det som provocerar som om andra faktiskt har något att säga bortom det invanda , för givet tagna, mitt och vårt. Då blir olikhet något att förhålla sig till både som en kritisk blick på skillnader och på kritikern själv. Det är förmågan att stå ut med det som är ett tecken på att debatten övergått i en dialog för allvarsam eftertanke om alltingets komplexitet.”

Harold Göthson (modern barndom 1/13)

Detta citat får mig att reflektera kring två saker:
– har vi tolerans och ett lyssnande på dem som inte tycker som vi och vågar vi möta det?
– kategorieserandet som en fara för demokrati, vi och dom, reggioinspirerade kontra traditionell?

Min upplevelse är att denna förmåga att ha tolerans och att lyssna när vi inte tänker lika finns mer i vår teori än i vår praktik. Det är många gånger jag har hört ”de förstår inte hur vi tänker” och min repsons blir – förstår vi hur de tänker? Och redan där har vi kategoriserat… Hur ofta vågar vi möta den kritiska kollegan i ett försök att förstå och inte utifrån att mina tankar är normen? Harolds tankar ovanför får mina att slå en volt – för det finns en ödmjukhet för olikhet i det han skriver. Ödmjukhet och provokation – två ord, varandras motsatser men ändå som ett älskande par!

Detta citat ska jag ta med mig idag – för som allting annat handlar det om demokratiska värden och vår förmåga att lyssna till det vi finner olikt.

/ Erika

You give me fever…

Oj oj oj vilken dag jag har haft möjligheten att få vara med om. Reggio Emiliainstitutet har olika nätverk över Sverige och igår hade Södra Nätverket möte i Göteborg, ett möte som anordnades av Kalejdoskops styrgrupp – bland annat Tarja Häikiö, Pernilla Mårtensson och Carina Lindblad. Under dagen fick vi ta del av tre olika projekt och reflektioner kring dem, vi samtalade i grupper, vi delade och lärde och fick under flera tillfällen under dagen lyssna på vacker musik, bland annat kom barn från El Sistema i Hammarkullen tillsammans med sin pedagog Theresa Hedborg – vilka fantastiska barn och vuxna – vilken energi. Kvällen avslutades senare med middag och dans. Vi tackade även Pernilla Mårtensson för sitt engagemang under alla år då hon nu går i pension med en vision om att kunna få ännu större möjlighet att komma ut till förskolor och barnen.

Spännande diskussioner, djupdykande i projekt, intressanta människor, engagerade pedagoger, förskolechefer och inspiratörer… Ni vet en sådan dag när man får energi och kraft för att fortsätta. Vi fick höra på två längre projekt;

Labyrinter; Solgläntans förskola
Ett projekt med ljus på fiktiva figurer, magisk problemlösning och livsfrågor

Hur blir vi när vi låter; Sotenäs förskola
Utifrån inspiration av Svansjön ljudar barnen sin omvärld, de dansar demokrati.

Jag tänkte försöka sammanfatta dagen i meningar som jag fått med mig, frågor och konstaterande:

  • Bodymind – att inte låta intellektet utan hela kroppen vara med, med hänvisning till den senaste hjärnforskningen som visar att det rent fysiskt sprakar i vår hjärna när vi arbetar med händerna, att reflektera med sin kropp.
  • Sonderat språk – språket utan gränser.
  • Delaktighet skapas genom meningsfullhet.
  • Demokrati finns i allt, ständigt närvarande och återkommande. Demokrati är vägen men också målet.
  • Reflektion där barnen får mötas i sina tankar, ödmjukhet mot varandra och en kollektiv process.
  • Rätten att som barn få ta en paus i projektet.
  • Att gå tillbaka i historien, kanske hittar man något i äldre dokumentationer som man missat. Kanske har barnet funderat kring detta tidigare men att det då inte sågs.
  • Barn har rätt att få utforska sin samtid, projektandet slutar inte för att barnen går hem. Hur utforskar vi barnens samtid?
  • ”Daidalos vill se om man är modig eller inte” om labyrinter men det blir något universellt – är du modig att ge dig ut i en labyrint av lärande? Labyrinter – magi – mönster som återkommer i naturen och samhället t.ex. i ett myrbo, i ett fingeravtryck. Labyrint = irrgång.
  • Våga reflektera tillsammans med kollegorna i stunden – allt kan inte vänta tills vi har planerad tid för reflektion.
  • Att lämna spår…
  • Vad menar vi med projekt, vilket värde och begrepp, vad är projekt för oss?
  • Kan tyvärr inte få ner mer just nu då jag har många tankesnurror och kullerbyttor i mitt huvud… Men jag har definitivt smittats och fått en rejäl feber. Idag har vi också äran att ta emot en grupp deltagare från träffen som med nyfikna ögon ska få se och höra om projekterande på vår förskola. Att mötas och utvecklas i reflektion med andra.

    Roligaste stunden idag var den kollektiva idé som spred sig med ett sus genom hela salen under middagen när alla tittade på sina salladsskålar som helt plötsligt började glittra då alla insåg värdet av denna skål som ett material på förskolan och det häftiga möte som skapades vid insamlandet av dessa och ett kollektivt skratt utbryter eftersom man upptäcker att grannen tänkte likadant.

    20130413-004908.jpg

    20130413-011054.jpg