Demokrati eller anarki

Var inne på Facebook ikväll och läste ett inlägg av Linda Linder. Många parallella tankar spinner i mitt huvud, hjulen därinne rullar igång lite extra…

20130521-225615.jpg

Demokrati eller anarki?

Jag tror jag förstår vad Linda menar, jag har letat ord för detta, för jag har också sett vad hon syftar på.
I sin jakt på ett demokratiskt förhållningssätt är det en fin gräns innan det går över till anarki – när barnets rätt att bestämma blir viktigare än att vara en del av ett kollektiv som fattar beslut tillsammans och respekterar varandra, och när det pedagogiska ledarskapet faller. I all välmening tänker man att barnen faktiskt har inflytande och bestämmer över sin egen vardag – men det handlar inte om demokrati. Som Carla skriver att demokrati är något som måste fostras. Jag tror att vi återigen hamnar i att plagiera något från Italien, i detta fall demokratiska värden, vi plagierar utan vare sig reflektion eller kritiskt tänkande. Missförstå mig rätt – självklart ska barnen få bestämma över sin vardag men jag har sett verksamheter där det faktiskt är barnen som bestämmer över pedagogerna, där barnen lämnas själva i att reda ut demokratibegreppet och där det inte har gått så bra – där gruppen består i första hand av starka individer (där de starkaste dikterar verksamheten) istället för en känsla av att vara en del av något större, ett kollektiv.

20130521-231941.jpg

Jag tänker på min resa till Italien – hur väl förberedda pedagogerna var på att möta barnen. De lämnar inte processer åt slumpen, de är förberedda och de ansvarar för ett pedagogiskt ledarskap! Återigen verkar vi inte vara förberedda att möta barnen ur ett demokratibegrepp. Hur har vi undersökt demokratibegreppet?

Och likaväl kan det ju faktiskt vara tvärtom, att vi tycker oss ha en tillåtande verksamhet, där barnens åsikter lyft som viktiga – i våra teorier men i praktiken fallerar det och barnen styrs istället av vuxnas förväntningar och dolda ”regler”. Svårt, svårt…

20130521-231606.jpg

Jag kopplar till hur vi använder IKT; dator, lärplatta etc. Hur lämnar vi barnen i tekniken? Är det okej att låta barnen klicka runt på youtube utan en vuxen i närheten? Vilka processer uppstår vid tekniken när vi vuxna försvinner? Är det goda processer eller blir det något annat? Demokrati betyder inte att vi lämnar barnen, det betyder att vi vuxna finns som resurser för barnen och deras läroprocesser – och resurser som är viktiga – ur såväl demokratibegrepp som ur ett pedagogiskt ledarskap/fostran. Och det handlar om fostran – men med ett demokratiskt utgångsläge istället för ett auktoritärt. Hmmmm… Låter lite invecklat men jag hoppas ni hänger med i mina tankar.

Erika

Djupdyka i vår läroplan

Fick ett tips om ett av Anne-Marie Körlings blogginlägg… I detta inlägg (länkat nedanför) ger hon ett förslag på en övning för att djupdyka ner i våra läroplaner.

”Ta en mening ur läroplanen som du tycker om eller grubblar över. Skriv ned den. Undersök läroplanen utifrån den meningen.”

Jättebra övning som får oss att reflektera runt en gång till i våra processer! Synliggör också våra tankar för varandra, vilka värderingar har vi? Ser vi på målen på samma sätt? Problematiserar och den får oss att sätta ord på det vi kanske inte alltid når i våra reflektioner!

Ska verkligen testa den – fast då kopplad till förskolans läroplan.

Trevlig Valborg!

Digital skola (och förskola) kräver strategi

Skummar igenom Lärarnas tidning nr 8/13…

Ur ledarstick (s3):

”I en ny undersökning säger föräldrarna att barnen inte utvecklar sin digitala kompetens i skolan utan i hemmet…Det handlar om att ge alla elever likvärdiga chanser och förbereda dem för ett digitalt kunskapssamhälle.”

Ur 14 dagar (s9):

”Dessutom är det färre grundskolor som har en IT-strateg idag jämfört med 2008. Var tredje rektor anser sig inte heller ha tillräcklig IT-kompetens för att leda skolans IT-strategiska arbete.”

Detta får mig att reflektera kring flera saker…

Först och främst – hur fördjupar och problematiserar vi arbetet med digitala verktyg? Vilken information ger vi föräldrar kring vårt arbete med digitala verktyg? Hur skapar vi en samsyn mellan hem och skola kring digitala verktyg? Hur går lärplattan till att bli ett digitalt verktyg och inte en spelmaskin – och fördjupar digital teknik lärande?

Och varför lämnas pedagoger vind för våg i den stormvåg av digitalitet? Det handlar faktiskt inte bara om man är ”van” vid smartphones eller inte – det handlar om att skapa didaktiska förhållanden kring digitala verktyg och där är vi alla noviser som behöver mötas! Det är oroväckande att digital teknik används ganska oreflekterat i våra verksamheter, och att ledning och riktlinjer kring skolans arbete inte lägger någon vikt vid att få fortbildning kring digitala verktyg eller nätverkande i vårt användande av IKT.

Hur skapar vi en didaktisk relation med IKT?
När blir digitala artefakter ett verktyg för fördjupat lärande?
Hur synliggör vi detta?
Vilken vision har vi kring IKT?

Så många frågor – hur kan vi stötta varandra på jobbet? Hur fördjupar vi vårt vuxenlärande kring digitala verktygs potentialer? Hur blir de verktyg för lärande som kompletterar vår verksamhet?

Hur tänker du?

20130429-192609.jpg

Hur mycket yta behöver vi?

Saxat ur Metro!

Fler förskolebarn trängs ihop på samma yta

Vill fokusera på det positiva i mitt yrkesval men någonstans måste vi också – för barnen –

reagera!

20130427-100144.jpg