E.T. är min inspiration till dagens inlägg.
E.T. som en metafor för teknik och Elliott, pojken, en metafor för människorna.
På flera håll hör man frustrerade pedagoger som nästan anklagande hänvisar till lärplattan som en kaosskapare. Nästan i personifierande ordalag.
”iPaden skäl fokus från barnens lek”
Vi har kommit närmare tekniken de senaste åren, det digitala gränssnittet har förändrats. Vi behöver inte längre tangentbord, mus eller konsol för att styra tekniken. Ett finger, en rörelse – ”and the world is yours”. Och det ÄR häftigt! Mäktigt! Och skapar tekniken kaos i våra verksamheter behöver vi fundera kring varför! Och är det ett lärorikt kaos? Kan vi vrida tärningen? Kan vi skapa ett kreativt och positivt kaos istället för ett negativt? Kan vi använda teknik för att gå framåt i lärandet?
så talar en del av mitt hjärta…
Och samtidigt finns det något klokt i att vara kritisk.
Vad händer med det mänskliga snittet?
Att mötas öga mot öga, hand mot hand, fysiskt fattbart skapande? I mig finns, liksom hos många andra, ett naturligt motstånd mot teknik för jag är en digital immigrant och i mitt inre ligger ett tvivel. Ett tvivel som väckts av reflektioner kring ”upplevandet” – vad hände med att vara i nuet, i flow, mindfullness? Att alltid fota, att alltid blogga, att alltid kolla facebook – teknik slukar tid och tanke – eller?
Blicka inte bakåt på den väg du redan gått
Rikta blicken framåt där du inte gått
Framtiden är mycket mer spännande
Erika K Seger 