Vad hände med barns eget kulturskapande i Lpfö18?

”…Förskolan ska ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening. De vuxna ska ge barnen stöd i att utveckla tillit och självförtroende. Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras.  I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kultur­skapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa…” (Lpfö 98/16)

Det är söndag och jag sitter och förbereder en tretimmarsföreläsning för ca 900 pedagoger i Luleå kommun på tisdag. Tre timmar kräver lite mer material då jag i vanliga fall föreläser i ca två timmar så jag går igenom innehåll som kan vara viktigt att lyfta i relation till det jag ska prata om på tisdag. Jag tittar bland annat på äldre material och hittar det Minecraftprojekt som jag arbetade med tillsammans med mina femåringar. Jag har bloggat om det tidigare (det kan du läsa om här).

När jag går igenom min presentation hittar jag ovanstående läroplanscitat som jag har använt som ingång just för att stärka barns rätt till sitt eget kulturarv. Det vill säga rätten att få möta sin egen nutida kultur inte bara de kulturarv vi tycker är viktig att bära med sig som till exempel Astrid Lindgren. Men vad hände egentligen med:

”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kultur­skapande som att överföra ett kulturarv…”

Lpfö 98/16

Jag börjar scrolla igenom den nya läroplanen. Just nu föreläser jag så mycket om det digitala att det har varit mitt största fokus när jag gått igenom läroplanen. Jag har inte hunnit lägga den gamla och den nya bredvid varandra. (För ny och ny är den ju inte riktigt, den är förtydligad och fått tillägg som är viktiga.) Så i alla fall – när jag scrollar runt försöker jag hitta just begreppet ”barns eget kulturskapande” men jag finner det inte.

Hur kommer det sig frågar jag mig? Har det bakats in i texten? Så vad finner jag kopplat till kultur i vår Lpfö 18 vid en snabb genomläsning (med andra ord kan ha missat något eller mycket):

”I förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa. Förskolan ska också se till att olika kulturer synliggörs i utbildningen.”

”Utbildningen ska ta tillvara barnens egna erfarenheter, behov och det de visar intresse för. Men barnen ska också kontinuerligt utmanas vidare utifrån läroplanen genom att inspireras till nya upptäckter och kunskaper.” 

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald samt intresse för det lokala kulturlivet.”

När jag läser den nya läroplanen tolkar jag in att det handlar om mångkulturalitet, om ett kulturarv. Om att vuxenvärlden i första hand ska överföra, bygga upp ett brett perspektiv på kultur ”MEN barnen ska också kontinuerligt utmanas vidare utifrån läroplanen genom att inspireras till nya upptäckter och kunskaper.”

Men var lyfts och stärks barnets rätt till sin egen kultur? Alltså den kultur som ligger utanför språk och hem – det barnet möter på internet, genom film och appar? Var finns den? För det är ändå så att om 96% av våra fyraåringar, 37% av våra ettåringar och 26% av våra spädbarn är på nätet (källa Svenskarna och internet 2018) och det är framförallt film som de tittar på genom nätet – så måste det betyda att våra barn växer upp med ett starkt kulturarv eller nja kanske snarare ett väldigt brett kulturarv åtminstone. Hur tar vi vara på det? Kan man kanske tolka det som att det är inbakat? Som till exempel under 2.3 i Lpfö 18 där det står:

”Barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen.”

Lpfö 18

Detta citat kräver dock en vidare tolkning av behov och intressen. Pedagoger som kan lyssna in, inte följa färdiga teman/projekt där man följer redan förutsägbara mönster. Där barns populärkultur ingår som till exempel Babblarna för de yngsta men där barnens populärkultur i sig inte är projektet utan det som barnen genom Babblarna försöker skapa mening kring. Jag finner i mig en oro för att barnens egen kultur får ett mindre värde… och att, med läroplanens nya skrivningar, barnens populärkultur blir till något intet.

Självklart måste jag ju också lyfta att ”barns eget kulturskapande” inte enbart handlar om populärkultur – absolut är det större än så. Men bara att denna del har tagits bort innebär väl ändå någonting. Varför gjordes det? Vad låg bakom?

Vad tänker du?