Framtidens lärande kräver en organisation för framtiden

Jag tror vi alla är överens om att lärande inte begränsas av tid och rum. Lärande sker inte bara i skolan, det sker när jag är i samhället, när jag möter en upplevelse eller när jag påverkas av ett material. Lärande finns i allt och konstant närvarande. Därför måste våra skolor och förskolor slänga upp dörrarna och ta in lärandet i samhället, i kulturen och i vår värld. Vi måste lämna skolans trygga fasad och bege oss ut med nyfiket utforskande ögon och öron och med en kappsäck lika stor som Mary Poppins. Kappsäcken fyller vi med lärande, och den kommer bli tung, så tung att vi måste kämpa för att få in den i vår skola, vi måste hjälpas åt! Och när vi öppnar den och möter allt lärande måste vi vara lika nyfikna, exalterade och förväntansfulla som ett barn på julaftons morgon.

Jag tror inte att framtiden kommer att behöva skolan men vi behöver nätverken med samtalsledare/handledare/lärare som kan fördjupa det vi lär. Det kommer vara en annan slags skola och förskolan kommer skapa den. Detta är framtidens lärande som vi pedagoger måste förberedas på och som jag tror vi faktiskt redan nu arbetar för att skapa ett mod för att möta – men varför pratar vi så ofta om framtidens lärande men inte om en organisation för framtiden.

Ut med föräldramöten och utvecklingssamtal, ut och ut… Vi måste hitta nya former! Former där framtidens organisation blandas med framtidens lärande. Vi måste börja rubba på vår trygga zon där föräldrar är passiva mottagare av information i miljöer där vi lärare sitter med ett övertag. Jag vet inte hur än men oavsett måste föräldrarna in i förskola och skola. Det handlar inte om att de ska ta över lärarrollen utan istället berika lärandet med ett perspektiv till. In med projektmöten och virtuella mötesplatser men med respekt för vikten av mänskliga möten.

Öppna upp planeringsdefinitionen – planeringen kan inte ligga förlagd till två timmar varje onsdag. Jag som lärare måste kunna förlägga den när flow finns, när den behövs eller när en upplevelse skapar en kedjereaktion som mynnar ut i ett fördjupat lärande hos barnen. I olika sammanhang skapas erfarenheter som berikar och fördjupar mig, som skapar reflektion och en vilja att försöka förstå – som fördjupar min profession. En upplevelse kan skapa det, en konsert, en teater – ett nätverksmöte eller studiebesök i annan verksamhet/organisation. Men detta lärande, som vi öppnar upp för barnen, gäller inte oss i den organisation som nu existerar i våra förskolor.

Framtidens lärande börjar med en organisation för framtiden och en sådan organisation bygger på tillit och respekt för att lärarna är där för att de brinner för sitt jobb. Frihet är en viktig grund för en organisation i framtiden – ramar ska finnas mer som riktlinjer snarare än regler.

Flow styrs inte av tid men det gör vår organisation – frågan är om det är relation som fortfarande behöver ha ett maktförhållandet där tid styr eller om dagens skola kan tänka om.