Under ett tag har jag funderat kring pedagogisk dokumentation – speciellt som jag har en lärarstudent som är relativt ny för begreppet ”pedagogisk dokumentation”. Detta har fått mig att reflektera över hur jag utvecklat min egen dokumentation från det att jag började. Jag vet att vi är individer i ett kollektivt strävande mot att förstå barnens tankar och utforskande. Som individer arbetar vi med dokumentationen på olika sätt. Några vill skriva ner exakt i flöde vad som händer, med kommentarer och reflektioner som man vill ta med till kollegorna, några vill redan från början särskilja på tolkning och på det som händer, andra lutar sig mycket mot filmer och bilder, vi varierar teknik beroende av situation – vi är olika i vår dokumentation helt enkelt. Oavsett hur man går tillväga är ändå alltid det viktigaste den kollektiva reflektionen som fördjupar – därför är det av största vikt att vi delger varandra reflektioner/dokumentationer under gemensam planering/reflektionstid.
Jag iakttog idag en projektdokumentation från en annan avdelning på jobbet och reflekterade över det jag såg – en mycket tydlig struktur på pedagogisk dokumentation som sedan lagts ut på Hjärntorget till föräldrarna -och jag gillade den. Jag reflekterade då med en kollega kring den, i diskussionen låg en egen reflektion över att vi borde bli tydligare i vår projektdokumentation till föräldrarna. Min kollega menade att vi kanske tänker på projektet olika… Några arbetar mer fokuserat under en kortare stund varje dag med projektet medan vi snarare har ett projekt som pågår och lever hela dagen. Det gör säkert projektet på den andra avdelningen också men kanske har man snarare valt att dokumentera det som händer på förmiddagen. Allt detta är antaganden då jag inte hunnit prata med berörda men oavsett reflekterade jag över vikten av att vi dokumenterar hela dagen – för om projektet är levande så slutar det ju inte existera efter klockan 11! Inget nytt, jag har tänkt på detta förut men det dök upp i mitt huvud igen – vikten av att låta projektet vara levande i verklig mening.
Svårigheten i ett verkligt levande projekt är att dokumentera och reflektera eftersom det blir mycket mer material – dock gör mer material att vi har fler ledtrådar och spår i vårt utforskande av barnens tankar. Något som jag upplever hjälpt oss att hålla ”koll” på allt som händer, och som också medvetandegjort barnen tydligare är appen Instagram. Där lägger vi ut oidentifierbara bilder/filmer och korta reflektioner/förtydligande av vad som händer under dagen. Med hjälp av hashtags kan vi också sortera in dessa i album ex #byggochkosntruktion och under den hashtaggen hittar vi allt som har med det att göra. Appen har också gett föräldrarna större inblick, och med det större intresse, i barnens vardag. Idag kom en förälder fram och berätta att de innan läggdags kollade i telefonen vad som hänt under dagen och barnet fick berätta samtidigt som föräldern hade stöd av texten under bilden. Barnen är också stolta över det som händer under dagen och säger till när de vill få ut information i Instagram till föräldrarna. Dessutom underlättar Instagram även överblicken över det som skett.
Vi kan spåra hela veckans små och stora händelser.
Erika K Seger 