Harold och ödmjukheten

Harold Göthson var min ursprungliga tanke att blogga om, han sa många kloka saker som fick mig att fundera över mig själv som såväl pedagog som pedagogista, men när jag nu låtit hans föreläsning smälta och studsa med olika kollegor är det något annat än hans innehåll som gått runt i mitt huvud.

Jag vill blogga om ödmjukhet

Ödmjukheten som en av de viktigaste delarna för att möta en kollega som inte tänker lika. Harold ville i sin föreläsning ge perspektiv och för att göra det ironiserade han över hur det kan vara på förskolan till exempel med de traditionella sittprickarna. Detta hände flera gånger under föreläsningen, jag vet att det inte är för att kränka eller sänka någon utan för att ge perspektiv, men något inom mig säger stopp! Kanske är det för att det väcker en känsla av igenkänning från ett förflutet som jag arbetat för att komma ifrån, kanske är det min brist på självdistans – kanske är jag humorlös… men inom mig frågar jag efter ödmjukheten.

Det är så lätt att hamna där – vi och dom – vi som förstår och de som behöver förstå. Handen på hjärtat – jag hamnar där också – och jag bannar mig själv varje gång för det är inte ödmjukhet mot processer eller lärande. Som om jag satt inne med en universiell sanning – jag som vet hur man SKA tänka och de som inte förstår sitt eget bästa.

Harold tog även upp den aspekten i form av att man aldrig vet vad någon annan bär med sig. När vi lämnar föreläsningen kan vi ha uppfattat en sak medan han menat en annan. Det är ett dilemma men jag tycker också att det är det vackra i att vara människa – att man tolkar och upplever olika! Och det finns en dynamik i våra olikheter.

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
(Kirkegaard)

Kirkegaards dikt ger mig perspektiv. Jag måste förstå de jag möter – jag måste vilja förstå och lyssna in från vilket perspektiv de kommer. Först när jag försöker förstå och är nyfiken på vad de andra tänker och varför kan jag möta dem i dialog. De kommer dessutom att vara mer mottagliga för att gå i dialog när jag är genuint intresserade av att förstå. Jag kan och får aldrig utgå ifrån att de jag möter inte har tänkt och att de inte vill förskolans bästa, för såväl barn som vuxna. Vi måste ha det som startpunkt i en dialog – att alla vill det bästa.

En annan sak Harold pratade om var förberedelse, han tog upp att förberedelse måste få ta tid då man undersöker något viktigt. Sedan behöver man mötas i sina olikheter – och väga ställa sig i den andres åsikt. Han menade att man behöver byta åsikt med varandra och ta ställning för motsatsen – först då kan man debattera och diskutera –

först då kan jag ”finna henne där hon är och börja just där”.

Fortsättning följer…

IMG_0487

Annonser

Om Erika Kyrk Seger

Utbildningskonsult
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Harold och ödmjukheten

  1. Maria Johansson skriver:

    Kloka ord du skriver. Vi är noga med att försöka förstå barnens erfarenhet. Hur de tänker och påpekar ofta att de ska respektera varandras åsikter för att olikheter berikar. Jag har funderat mycket på det du skriver att det många gånger kan bli vi och dem. ”De som inte förstår”. Hur tråkiga och meningslösa skulle alla diskussioner bli om alla tyckte lika. Det får aldrig bli så att oliktänkande tystas av känslan att vi ser ner på dem./ Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s