erikakyrkseger.

På Facebook finns en uppsjö av grupper som handlar om förskolan, alla med olika inriktningar men med samma intresse – att skapa en bättre förskola, för såväl barn och vuxna. Jag har ofta hämtat energi från dessa grupper, fått inspiration, fått tänka ett varv till men idag finner jag mig alltmer frånvarande från dessa grupper.

När läroplanens revidering skedde 2010 uppstod en komplexitet i förskolans vardag, uppdraget förändrades. Majoriteten av pedagoger i förskolan har arbetat utifrån ett annat uppdrag, en annan version – den är inte mindre värd, den är bara något förändrad. Men vi har ett ansvar i förskolan att utveckla våra arbetssätt, att luta oss mot vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Beprövad erfarenhet är inte automatiskt det som vi alltid har gjort även om vi är övertygade om att något fungerat bra. Den erfarenheten är viktig att ta med men den kanske behöver granskas och jämföras med andra sätt – att kritiskt granska och jämföra med forskning….det är inte lätt men det är vårt uppdrag enligt skollagen.

Det syns i sociala medier, i facebookgruppernas diskussioner att erfarenhet, utbildning och kunskapssynen är olika. Men det finns också en eskalerande trend där personliga åsikter går före profession vilket skapar en slags ”rörighet” i grupper där såväl föräldrar, förskollärare, barnskötare och tyckare delar samma diskussioner. Det finns också en stor missnöjdhet om arbetsmiljö bland Sveriges förskolepedagoger – vilket också påverkar diskussionerna, och ibland som en motor för att göra diskussionerna ännu mer personliga.

För ett tag sen var jag utsatt i en sådan grupp – en person uttryckte sig återkommande om åsikter som hen lade på mig. Denna person hävdade att jag vid flera tillfällen förespråkat större barngrupper och att jag inte var förankrad i vetenskaplig grund. Det blev ett påhopp snarare än en dialog. Denna person tilläts under en längre tid att återkommande skriva saker om mig i gruppen trots att jag vid flera tillfällen bad hen att sluta. Jag kontaktade administratörerna för gruppen (fyra stycken på 10 000 medlemmar) men det tog flera timmar innan någon reagerade. Reaktionen blev en varning till den som pålagt mig åsikter samt att några kommentarer togs bort. Själv lämnades jag med känslan av att någon försökt ge mig åsikter jag inte hade. Det kändes som en kränkning.

Och jag ser att detta händer i flera grupper, stora kränkningar av varandra. Jag ser dialoger som inte är dialoger utan stängda ställningstaganden. Detta leder till konflikter och missförstånd. Vad hände med nyfikenheten på varandras processer?

Beng Molander skriver om detta i sin bok ”Kunskap i handling” där han benar i begreppen dialog och diskussion. Han menar att diskussion snarare handlar om övertalning medan en dialogs utgångsläge är att försöka förstå såväl mig själv som den andra. På Facebook blir det framförallt diskussioner, inte dialoger. Så när konflikter uppstår i diskussioner kan dessa ta två vägar…

1. I bästa fall uppstår dialog (när man backar och lyssnar in vad den andra säger)

2. I värsta fall så blir någon kränkt eller så lämnar man diskussionen

Det är svårt att föra en dialog via Facebookgrupper, det är många personer inblandade och otroligt många tolkningar som flyger omkring. Tolkningar är den stora nackdelen – för tolkningar är ofta beroende av kroppspråk som är 97% av kommunikationen. Det leder till konflikter kring det förändrade uppdraget, till konflikter diskussionen och konflikter mellan de som deltar i den.

I slutändan utvecklar sig grupper, som startades som ett sätt att nätverka och utveckla professionen, istället till grupper av frustration vilket innebär att grupperna inte längre blir en energiboost för att kompetensutveckla och växa i min roll som pedagog utan snarare något som kan utvecklas till energitjuv.

Min stora önskan är att grupperna går tillbaka till lyssnande, till att ge energi och nya perspektiv -låt oss hjälpa åt för att komma dit!