Hur ser kompetensutvecklingen ut där du arbetar?
Går ni på gemensamma storföreläsningar eller finns det möjlighet för mer individanpassat?
När det är föreläsningar är det då oftast externa föreläsare eller tar ni även in lokala föreläsare eller föreläser ni för varandra?
Jag har förmånen att arbeta i en stadsdel där man vill satsa på interna kompetenstutvecklingsinsatser, dvs att lyfta goda exempel inom organisationen, parallellt med externa perspektiv. Enligt min erfarenhet satsas det annars väldigt lite på interna kompetensutvecklingsinsatser. Det är sällan som kollegor får föreläsa för varandra eller att man delar och lär av andra enheter. Det läggs ett mer veto i ett externt perspektiv, att någon kommer in och kanske ger ett nytt perspektiv eller bemöter en gemensam problematik med nya ord – vilket i sig också kan vara viktigt!
Jag kan se i nätverk som jag deltar i att det här delande och lärandet på lokal nivå inte är lika attraktivt som när någon föreläsare kommer utifrån, trots att man förespråkar delande och lärande lokalt. Lite som att man redan vet vad de där borta håller på med så varför ska jag lyssna på det? Att man förväntar sig att en extern föreläsare kan ge mig något jag inte kan få inom den inre organisationen. Och det kan ju vara sant i och för sig…men hur vet jag vad jag behöver om vi inte också ser på vad vi har?
Men det här med nyfikenhet och på att verkligen förstå den där andra avdelningen eller enheten – finns den? Eller tar vi varandra för givet? Kan ett externt perspektiv avgöra vad som är rätt och fel i vår verksamhet? Det kanske är så att det ena inte utesluter det andra.
Vi behöver mötas med helt nya perspektiv men också fördjupa oss i våra egna.
Ett exempel där det för mig framträdde att vi, åtminstone jag i detta fallet, värderar saker olika beroende på vem det kommer ifrån var på den senaste resan till Italien med våra pedagoger från Västra Göteborg inom vårt EU-projekt Futura 2.0. Ett av projekten som skulle presenteras av pedagogistorna under våra dagar i Guastalla var ett projekt om födelsedagar. Redan innan reagerade jag på laddningen i begreppet födelsedagar. Begreppet ”födelsedagar” som projekt gjorde att en liten varningsklocka ringde i mitt öra. För i min tanke var inte födelsedagar ett projekt, jag lade alltså en ganska stark värdering direkt utan att vara öppen för vad detta kunde vara för projekt. Projektet de presenterade var såklart fantastiskt! Hur de kring födelsedagarna hade utvecklat ett projekt med bland annat matematik, inlyssnande och diskussioner genom att förbereda varje barns födelsedag. Det som för mig blev en ögonöppnare var att om detta projekt hade presenterats i en svensk kontext och av svenska pedagoger kanske jag inte hade varit lika fascinerad, kanske inte lika nyfiken. Precis som om detta projekt var mer spännande för att det kom från Italien…
Detta exempel applicerat på externa och interna exempel – kanske kan grannavdelningens födelsedagsprojekt lära mig något om mig själv och mina egna perspektiv om jag vågar öppna mig för att förundras och vara nyfiken på det!
Erika K Seger 