Att nysta i en komplex framtid handlar om att tänka möjliga vägar (…om förskolans personalsituation)

Detta är en kort tanke…jag vet inte om den är en bra tanke och den täcker inte den komplexitet den väcker men det är en tanke så tänk med mig….

Bristen på förskollärare ökar i takt med att behovet av förskolor ökar. Det utexamineras varken tillräckligt många förskollärare och inte heller tidsmässigt efter behov. Tanken om att enbart fastanställa förskollärare ter sig mer absurd och idén om att det ska vara två förskollärare per avdelning börjar gå åt ett drömscenario. Många lediga tjänster på förskolorna leder till problem för såväl vardagen i förskolan med ständiga uppsägningar som i jakten på nyanställningar med löneanspråk som går i taket och högre mot vad förskolecheferna har ekonomi att lägga. Det gör att de förskolor som har gott ekonomiskt utrymme har bättre förutsättningar vid en rekrytering, de som inte har det…får anpassa sig. Det är förskollärarnas marknad idag. Denna problematik bidrar också till något jag kallar följdförflyttning, alltså att nyanställningar leder till förflyttning av redan befintliga förskollärare som med en bitter smak i munnen ser vad den nyanställda kollegan fått i lön.

Det här är inte bra – varken för förskolans utbildning, förskollärarnas möjlighet för undervisning och uppdrag, inte heller för arbetslaget men framförallt är det inte bra för barnen. Och värre kommer det bli….om vi inte börjar fundera på nya sätt att organisera oss.

Roller i förskolan har varit under diskussion ett tag men oftast landar vi i skillnad förskollärare/barnskötare och skillnaden däremellan. Vissa kommuner har börjat anställa förste förskollärare men det finns såklart också en viss del utvecklingstjänster (som oftast dock tenderar vara förskollärare med särskilt uppdrag). Jag tänker att vi behöver fundera kring de system som vi skulle kunna bygga upp, ett system som vid första anblicken känns ganska hierarkiskt men som ska ge oss, tillsammans, möjligheter att leva upp till läroplan och skollags krav.

Låt mig illustrera och förklara med min påhittade förskola ”Granen”.

Förskolan Granen är en av Rektorns tre förskolor. På Granens förskola består varje avdelning av en huvudansvarig avdelningsansvarig förskollärare samt två barnskötare. Barnskötarna skulle i sig kunna ha olika ansvarsuppgifter kring barnen, en skulle till exempel kunna stötta förskolläraren och en skulle kunna sköta mer kringuppgifter som dukning etc. Jag går inte in på mer detaljer utan bara lämnar ett förslag på en möjlig fördelning och en möjlig karriärväg även för barnskötare.

Tillbaka till avdelningsansvarig förskollärare. Denna förskollärare ansvarar för utbildning och undervisning på avdelningen – i samarbete med arbetslaget såklart såsom läroplanen skrivningar. Men för att kunna säkerställa kvalité och utvecklingsarbete, samt för att skapa förutsättningar för förskolläraren och arbetslaget att utföra sitt uppdrag, behöver då också avdelningen stöd. Något som många arbetslag uttrycker en önskan om, någon som har tid att observera och ge fler perspektiv på det som händer i mötet med barnen och organisering av undervisningen.

Detta stöd skulle kunna utgöras av en förste förskollärare som finns på enbart denna förskola. Det är en heltidstjänst och förste förskollärarens uppdrag är att stötta kollegorna i arbete, såväl vid planering som praktiskt. En personal som är i verksamheten men ändå lite utanför.

Denna förste förskollärare möter såklart också de andra förste förskollärarna på enheten och rektor för att bedriva det övergripande utvecklingsarbetet. Förste förskolläraren blir en del av ett distribuerat ledarskap för rektor och det ger också en möjlighet till karriärvägar för de förskollärare som har en utökad kompetens och vilja att leda processer – utan att de lämnar förskolan.

Jag vet, som sagt, att denna bild och fördelning kan kännas ganska hierarkisk och jag vill betona att en sådan tjänstefördelning fortfarande handlar om ett gemensamt arbete och med tydliga ansvarsområden för respektive tjänst – men det handlar om att försöka bidra till en skapa en kvalitativ helhet för den utbildning som bedrivs i förskolan.

Det är inte så att förskolläraren enbart är den som skapar utbildning för barnen – det gör arbetslaget tillsammans och vi är alla viktiga i det arbetet.

Men förskolläraren har ändå ett mer uttryckt ansvar för utbildningens helhet och behöver, för att göra detta, steppa upp. Samtidigt har uppdraget förändrats de senaste åren och utan att egentligen ge varken förskollärare eller arbetslag ökade förutsättningar för att kunna utföra det.

Så vi måste börja tänka om…det här skulle kunna vara en tanke samtidigt som den fortfarande bygger på treenigheten i ett arbetslag och kanske är det även den delen som vi skulle behöva nysta i…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s