Erika Kyrk Seger

Jag kastar mig under bussen men behöver få ur mig…

Läser återigen ett inlägg om förskolan skrivet av Isak Skogstad, denna gången i Aftonbladet. (Repliker till Isak fins längst ner i inlägget.) Isak är känd för att provocera inom framförallt skolans värld. Han gillar att synas på det sättet och förespråkar starkt en mer konservativ ingång kring utbildning. Att kommentera eller argumentera med honom, framförallt på twitter, är som att kasta sig i en isvak eftersom trådarna ofta blir elaka och drev följer efter en under en lång tid. Många med mig inom sociala medier väljer att tysta ner och ignorera det han skriver. Nu senast har han fått för sig att skapa ett nytt område där han vill bli sedd och det är i diskussioner kring förskolan där han på olika debattsidor förvränger förskolans uppdrag och undervisning och slår ett beskyddande slag för de stora barngrupperna och den oskuldsfulla leken. Han utmanar också begreppet rektor som kommer att börja gälla i förskolan i juli.

Isak är inte särskild känd i förskolekretsar vilket, med tanke på hans bristande erfarenhet och förståelse för förskolan, vi ska vara tacksamma för. Men genom att han skriver debattinlägg (tyvärr på felaktiga grunder) i flera tidningar som en skoldebattör så bör vi vara uppmärksamma. Även om inte vi tycker att han har mycket för det han skriver, då vi själva vet hur förskolans uppdrag ser ut i både teori och praktik, så skriver han där våra vårdnadshavare läser. Så vi bör ha honom därute i ögats mörkaste hörn så att vi kan svara upp mot de felaktigheter han skriver.

Och nu funderar säkert någon på varför jag ens lyfter honom i ett blogginlägg, det ger han uppenbarligen en större mängd läsare. Jag ska rimligen erkänna att han provocerar mig…men det är också hans tanke och ett av debattens grundfundament.

Men jag tänker längre en Isaks jakt på bekräftelse här och det är i relation till min egen erfarenhet. Isaks förståelse för vad som sker i förskolan, utifrån hans profession som kollega i utbildningsväsendet, synliggör också bristen av kunskap kring den egna professionen. Och jag har mött samma bristande kunskap hos andra vänner inom lärarkåren som är aktiva inom de äldre åren i skolan. En slags klapp på huvdet för vad som sker i förskolan – det är väl inte så viktigt!

Kunskapen om utbildning, bildning och undervisning i utbildningsväsendets alla år (med en ohierakisk uppbyggnad gällande vad som är viktigast) måste såklart alla inom den ha yttersta respekt för. Respekt för varandras profession och erfarenhet – där vi kan mötas i samtal om den lärande människan – oavsett vilka åldrar vi undervisar.

Vad innebär fysik på gymnasiet och vad innebär fysik i förskolan? Kan vi mötas där?

Jag undviker att berätta för min kollega hur hen ska undervisa i gymnasiet, den kunskapen bär de lärare verksamma i den delen av utbildningen. Däremot kan jag vara otroligt nyfiken och intresserad av vad hen tycker är viktigt att lära sig och varför – och såklart hur hen tycker att man kan göra det på bästa sätt. Det skapar diskussioner kring kunskap och lärande där vi kan mötas.

Sammanfattande – Isak synliggör (för mig i mina tankar) en sorg och frustration över att den nedvärderande synen på förskolan också delas av våra kollegor – och sedan sprids via olika inlägg. Jag tror inte jag är ensam i denna känsla, lärare i skolans yngre år har alltid fått hävda sig mot de äldre åren…det finns inbyggt hos vissa en slags hierarki inom vår profession där ju äldre barnen som man undervisar desto mer viktig är jag som lärare. Det här bidrar ju också till att förskolan ses som lättprovocerade och ska göra sig viktiga, hävda sig (japp, fångat upp på sociala medier och detta inlägg lär väl hamna i det facket av vissa). Men frågan är varför den här hierarkin ens ska finnas…

Så när Isak skriver sitt inlägg så står jag stolt för förskolans utbildning och undervisning för jag vet att han inte har en susning om vad som händer där, baserat på det han skriver (jag hoppas ju på att han är klokare privat).

Men det som är viktigt är att inte hans inlägg förpassar in dessa otroligt kompetenta, vetgiriga barn in i bilder av barnet som ”bara ska få leka”, barnets om natur, utan att man förstår den komplexitet leken innebär och hur lärande är en av grundbultarna i leken.

Men det är klart…det krävs nog en utbildad och erfaren förskollärare/barnskötare för kunna förstå det!

Tack till Ann-Sofie Sigvardsson för replik!

Tack till Johanna Jaara Årstrans för replik!