Första arbetsdagen för de flesta av oss. Även om jag är föräldraledig kan jag relatera till känslan av önskan om att semestern höll i sig några fler dagar. Samtidigt längtar jag till mitt jobb! Det är en ynnest att göra det.

Det är lätt att vardagen upplevs dra igång för snabbt men jag skulle vilja ge dig en uppmaning…

…att ta den där första veckan till att starta upp, landa, säga hej och välkomna varandra, barn och vuxna till en viktig verksamhet för lärande och växande. Men ta dig också tid för dig själv…en stund för dig själv på din planeringstid.

Fundera på…

  • Vad är viktigt för dig? Vad skulle du som pedagog/förskollärare vilja växa i under detta året? Varför är det viktigt för dig?
  • Utifrån det du vill växa i, hur ser din kompetens ut nu med det du vill utveckla (ett slags nuläge)?
  • Hur skulle du kunna gå tillväga för att växa i det du vill utveckla? Vilka möjligheter finns och på vilka sätt skulle du kunna göra? Skriv upp flera möjliga saker du skulle kunna göra.
  • Vad finns det som hindrar dig från att göra de här sakerna? Vad är möjligt att göra?
  • Så vad ska du börja med? Skriv upp en sak…

För att förstå lärande så måste man också själv vara i lärande!

Börja här och nu med att växa i dig själv för att inspirera och skapa möjligheter för andra att växa och lära. Spara dina tankar nedskrivna någonstans och plocka fram regelbundet. Det är ditt ansvar att utveckla det du vill växa i och det är du som kommer vara avgörande för om något har hänt med ditt lärande när nästa sommar är här – inte en kurs eller en föreläsning, inte en rektor eller en kollega. Det är du som är ditt lärande! Det är du som läser den där boken eller tittar på den där filmen – det är du som gör skillnad, både för dig själv och andra.

Kanske kan det vara en tanke att också göra i arbetslaget – vad vill vi utveckla under detta året? Ni har säkert redan tankar om det eller till och med formulerat utvecklingsområden innan sommaren. Ställ er ovanstående frågor kring ert gemensamma lärande också. Kanske gör det på er förskola? Ju mer ärliga vi är mot vad vi behöver utveckla, varför och vad vi inte kan desto lättare är det att göra det vi behöver göra. Att göra en problemformulering där vi kanske skriver ut det vi ser men inte riktigt våga säga…ger vi barnen inflytande eller bestämmer vi större delen av dagen…ju modigare ni är desto större är er utveckling. Det ger er också möjligheter att be om rätt stöd och insatser snarare än att få hjälp med det ni redan vet eller kan.

Och glöm inte att involvera varandra i varandras lärande, trassla in er, formulera er för varandra och var i varandras lärande med ödmjukhet, ärlighet och omtänksamhet.

“Vi hjälper varandra att lyckas.”

Allt gott / Erika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s