I veckan föreläste jag på VHETT, Västra Hisingen Educational Technology Transformation. Den pågick under tre eftermiddagar med en blandad kompott av föteläsare från verksamheterna i förskolan. Det var mycket Hjärntorget som låg i fokus. För de som inte använder eller vet vad Hjärntorget är så är det en portal för föräldrar, förskolor och skolor. Fanns mycket tips, praktiska exempel på hur man kan jobba med iPad, dokumentkamera och Hjärntorget. Smartboarden har inte riktigt slagit igenom.
Det är stora skillnader i hur det tekniskt ser ut på enheterna och vi är alla på olika ställen därför är sådana här dagar sååå viktiga för att nätverka och inspireras. Tyvärr var uppslutningen väldigt dålig vilket i sig behöver utvärderas.
Det finns fortfarande en stor rädsla över att jobba med teknik och barn, det hör jag på de frågor som ställs i samband med min föreläsning. Det är också vanligt att man lägger problematiken i verktyget. Att det till exempel är apparnas fel eller att det inte går att jobba med iPaden tillsammans för att det blir tjafs och diskussioner.
Och jag inte nog betona vikten av ett pedagogiskt förhållningssätt gentemot verktygen. Det är vi pedagoger som gör verktygen pedagogiska, att det blir ett verktyg för lärande. Jag menar inte att det är lätt eller självklart, jag brottas själv med detta. Men vi måste reflektera och se till möjligheter före svårigheter. Vi kommer att vara i en pendelgång med teknik ett bra tag till. Vi måste observera, reflektera och utvärdera hela tiden kring teknik för att kunna gå framåt i vår teknologiska utveckling.
Teknik är inget som ska ligga utanför vår verksamhet, den måste bli en del av den. Naturlig, självklar och tillgänglig – först då arbetar vi med teknik och inte tekniska verktyg.
Erika K Seger 