Att bli den ”bästaste” förskola man kan bli

Jag efterfrågar, eftersträvar hög kvalité i förskola. Min vision, handlar inte om att bli bäst av alla utan det ”bästaste” av mitt jag och det jag kan – jag kan bara vara bäst på en sak och det är att vara jag – likaså med förskolan. En förskola kan bara bli den ”bästaste” av sig själv. Och det är inte helt klart eller lätt. För allt landar i förståelsen. Förståelsen av mitt ”bästaste”. Och där kan vi behöva hjälp för att flytta ribban när vi omskapar vårt ”bästaste” till att bli bättre. Vi behöver ifrågasättas och ibland tvingas in i reflektion, givetvis med kärlek och ömhet och strävan efter något bättre.

Begreppet dagis undergräver denna vision och står för en ribba av vårt ”bästaste” som är alltför låg. Ribban har höjts avsevärt sedan 1998 men samhället ser inte höjden och höjdhoppet faller pladask. Allt landar i förståelse… Vi kommer aldrig höja förskolans status för politiker, samhället och världen förrän vi börjar i vår egen verksamhet och ger föräldrarna förtroende och kompetens att förstå och synliggöra vår ribba.

Grunden ligger i meningsfullhet.</strong> Vi reflekterar ofta över meningsfullhet – Hur gör vi mötet meningsfullt för barnen? Hur gör vi projektet meningsfullt? Hur gör vi miljön meningsfull?

Vi märker att trots vårt engagemang, höga ambitioner och inbjudande dialog saknas uppslutningen till våra föräldramöten. Jag ställer mig frågan om vad som gör föräldramötet meningsfullt för föräldrarna. Vad gör det värt att komma? Uppenbarligen saknas det något trots att vi översköljer dem med dokumentation av olika slag – eller har vi dränkt dem? Är inte ett föräldramöte i sig förlegat inom förskolan? Och varför har vi bara ett möte per termin? Vad särsklijer föräldramötet från vår dagliga kontakt förutom frånvaro av barn? Och varför får inte barnen vara med på föräldramötet och berätta om vårt projekt? Tänk om vi skulle döpa om det till projektmöte och bjuda in till dialog kring barnens projekt. Kanske skulle vi ändå ta oss en titt på Italien… Vad sägs om att bjuda in till temakvällar kring Lpfö, pedagogisk dokumentation etc. Ja, det kommer att kräva tid och jag tror vi måste ta den tiden för att föräldrarna ska få förståelse av vår verksamhet och det är då – när vi möter föräldrarna som vi börjar förändra samhällets syn på förskolan. För vet ni, föräldrar pratar med varandra och andra människor.

Så tror jag att vi måste börja för att höja förskolans kvalité och föräldrarnas delaktighet.

Så tror jag att förskolan blir den ”bästaste” den kan bli – om och om igen

.