I subjektskapande processer blir besjälandet av yttersta vikt

Hade ett spännande möte i fredags då kollegor berättade om föreläsningar de varit på i förra veckan. Vi diskuterade bland annat hållbarhet, besjälande och antropocentriskt förhållningssätt.

En kollega kom ihåg en tidigare utbildning kring naturvetskap och teknik där föreläsaren förespråkade barnens och vårt besjälande av väsen och ting inte var ett sätt att arbeta med naturvetenskap. Vi fann att vi inte höll med – utan att besjälandet visst är ett sätt att utforska naturvetenskap.

Detta stannade kvar i min reflektion efter mötet. Jag upplever att borttagandet av besjälning förminskar barnens erfarenhet och tankar. Vi måste ju utgå från barnen – där barnen är subjektet och inte ett lärandeobjektet där lärandets hur och vad är förutbestämt.Och i denna subjektskapande process blir besjälandet av yttersta vikt.

Besjälandet är barnens sätt att närma sig naturvetenskap. De utgår från sin erfarenhet och vardag när de försöker förstå sin omvärld och i den också naturvetenskap och teknik såväl som sociala relationer och språkande. De har ett antropocentriskt förhållningssätt – de utgår från att deras värld är normen. Hållbarhet, handlar om att besjäla för det vi besjälar ger vi värde och det värnar vi om.

Barnen besjälar allting, det är ett identitsskapande. När de tittar på film – ”den är jag, du är den”. Det är ett av barnens verktyg för att förstå världen. De filmer barnen ser, som är en del av barnens populärkultur, är ett ständigt besjälande av djur och ting. Det är deras värld som de får till sig och som förstärks – att säga att naturverenskap inte är involverat i den leken är att lämna barnens ryggsäck utanför förskolan. Det är ju precis därifrån, barnens värld som vi SKA börja! För i det utforskandet och experimenterandet lägger vi grunden för den forskning barnen senare gör i livet. Besjäla översätts som ”animate” på engelska. Animerade filmer finns runt om oss och är en del av vår kultur och litteratur. Att animera lerfigurer, teckningar, animerade filmer etc är ett sätt att besjäla material.

Det handlar inte bara om barnen. Människan har i alla tider använt sig av besjälandet som ett sätt att förstå och problematisera sin omvärld. Den drivkraften har funnits sedan tidernas början. Den fanns när vi berättade sagor runt elden. Den lever konstant! Berättande, besjälandet av händelser i människors liv. Se på alla myter, fabler. Alla antropromorfiska väsen, se på alla skapelsemyter. Det är sätt att försöka förstå sin verklighet. Vi människor drivs av berättandet, kommunikationen – att besjäla saker blir då en självklarhet.

De ligger också en spirituellt/andlig aspekt i besjälandet. Det handlar om att ge väsen och materia ett värde, ett uppmärksammande.

”Kärleken är naturens pulsslag; allt från lnsekten till den Seraf, som skådar den Eviges anlete, genomträngs af den och af den besjälas. ”

Så avlutningsvis tror jag att vi är på rätt väg med att besjäla! Vi måste fortsätta besjäla – det föder såväl fantasi, kreativitet men också demokratiska värden och hållbarhet. Men framförallt en grund för att förstå omvärlden, inte bara ur ett naturvetenskapligt perspektiv men 100 perspepektiv som vävs samman i lek och besjälande.

20131102-000402.jpg

Annonser

Om Erika Kyrk Seger

Utbildningskonsult
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s