En intressant vecka har gått med många intryck från såväl jobb, möten och händelser. Igår föreläste jag på Bokmässan, intervjuades av Lärarkanalen, podcast med Skolsnack och lunch med vice ordförande Inger Maurin i Lärarförbundet.
Det har varit spännande möten som väckt många tankar om profession, kvalité och vikten av nätverkande och reflektion tillsammans.
Ante Runnquist från RAU höll i Skolsnack-podcasten och han ifrågasatte eller rättare sagt problematiserade två saker som jag sa och dessa problematiseringar maler nu runt i mitt huvud, vad menar jag, vad tänker jag, varför tänker jag såhär? Och jag försöker resonera med mig själv över en frukost dagen efter.
Problematisering 1
”Förskolan som föredöme för skolan”
Vad innebär det? Diskuterade detta lite igår efteråt med en gammal kollega som tryckte på kreativitet, öppna läroprocesser etc att skolan har mycket att lära i dessa processer av förskolan. Först och främst behöver fråga vilken förskola vi menar? Det finns mönga förskolor som fortfarande arbetar med förmedlingspedagogik, kanske behöver vi i förskolan först vara överens om vad som är en föredömlig förskola. Och sen slås jag av att jag känner flera lärare i mitt nätverk som faktiskt varje dag bryter ”skolnormen” för hur undervisning ska gå till. Det finns så många kreativa och processande lärare därute – så till er vill jag be om ursäkt och precis som Ante menade – så har vi mycket att lära av varandra. Men kanske kommer bilden av förskolan som föredöme för skolan ur uppfattningen om att skolan inte förämdrats, att vi kopplar till vår egen skolgång och skapar en självuppfyllande profetia. Och då är det vi förskollärare som ödmjukt ska böja våra huvuden, torka av våra pedagogiska glasögon och med nyfikna och utforskande ögon lyfte våra huvuden och möta skolans tankar om lärande. Och jag tror att Antes tankar om att det livslånga lärandet måste vara viktigare än hierarkier och maktstrukturer är helt rätt.
Vi kan inte fortsätta bygga murer mellan skolformerna – vi ska ta stora släggor och riva dem så att i ren feng shui anda låta lärandet flöda över hela utbildningsväsendet.
Problematisering 2
”Har förskolan utvecklats och frodats på grund av reformfrånvaro?”
Vi diskuterade förskola/skola och om anledningen till att förskolans utveckling ser annorlunda på grund av att den fått ”vara” medan skolan fått reform på reform och inte hinner djupdyka. Att förskolan i det läget kunnat fokusera mer på lärandeprocesser och inte målstyrning och bedömning. Är det så att förskolan kanske fått mer tid att tänka och att fundera på vart vi vill med lärande? Detta är en stor fråga som jag bär med mig och där jag ännu inte vet vad jag tänker, jag behöver reflektera med andra, och med människor i skolan, men framförallt tiden att reflektera.
Det slog mig också tydligt att jag ofta pratar om vikten av att reflektera, prioritera reflektionstid! Att ta den tiden även om den inte finns – skapa den! Och så tittade jag självgranskande på mig själv utifrån min nya yrkesroll som verksamhetsutvecklare – tidsbristen finns även i denna tjänst.
Och jag kom på mig själv med att jag behöver ta mitt eget råd och prioritera reflektion (vilket jag inte riktigt hunnit med för att allt är så nytt) – hur ska jag annars kunna ansvara och fördjupa förskolans kvalité?
Och jag tror också att med all den satsning som nu görs på systematiskt kvalitetsarbete – så måste vi fördjupa vår reflektion annars hamnar vi bara i systematik och kvalitén uteblir. Och då måste vi också begreppa ner oss i de didaktiska frågorna – för vem? Varför? Hur? När? Och vad är kvalité?
Som vanligt – alla mina tankar i en sedvanlig spagettiröra! Nu behöver jag er hjälp att tänka vidare!
Erika K Seger 