Under vår Study Week ska alla skriva i en loggbok på vår portal Hjärntorget, en loggbok som all pedagogisk personal i Västra Göteborg kan läsa, kommentera och också skriva i.
Det är en del av den transparens som är så viktig för att skapa delaktighet och förståelse.
För att skriva en logg måste jag tänka, jag måste reda ut vad jag menar, jag måste reflektera och bearbeta för att sedan som en slags utvärdering skriva ner det jag tänker. Som stoff för loggboken ligger gruppdiskussioner om föreläsningar och studiebesök.
Att i vanliga fall skiva reflektion för sig själv är en sak, man är ju lite mer förstående av det egna men när jag måste formulera mig så att någon annan ska förstå – då blir det svårare. Och ibland tror jag att vi kanske gör det lite för sällan – att formulera så någon annan ska förstå.
Loggen blir också ett slags foto i text, den blir till ett minne, en konservator av det vi tänkte när vi var här. Den blir en dokumentation av vår process. Någonting som vi kan gå tillbaka till längre fram, något vi reflektera till, något vi kan utvärdera emot.
Loggen måste vara meningsfull, den måste få ett värde, en vikt för både de som loggar och de som läser.
En logg handlar också om att utelämna sig för andras tankar, i förskolechefernas ställning utelämnar de sig till sina pedagoger. Jag tror att ett sådant utelämnande är bra – det skapar ett ”vi” över processen. Pedagogerna ska också logga när de gör sina resor ner – och även de kommer att utelämna sig.
Om vi kan se ”blottandet” av tankar som ett redskap för att fördjupa det blottade, som ett sätt att skapa transparens även i det jag tänker – då är vi något på spåren.
Och som min kollega Johanna reflekterade över, vi gör samma sak mot barnen när vi vill att de ska blotta sig i sina reflektioner och sedan synliggör dem i våra arbetslagsreflektioner, i dokumentationer och på våra väggar – hur ställer vi oss till att vara i samma situation?
Kan det också skapa ett annat perspektiv eller en tankerespekt för barnen?
Erika K Seger 