Det har nog inte undgått någon att det finns ett stort missnöje över arbetssituation och förutsättningar för att utföra sitt arbete som förskollärare.
Detta missnöje tar stor plats i sociala medier och blir det viktigaste ämnet att diskutera för många. Olika forum som Twitter och Facebook fylls av missnöje efter missnöje.
En relation av missnöje skapas, vi känner oss stärkta av varandras situationer och missnöje – vi får en känsla av tillhörighet.
För mig, som söker inspiration och nya utvecklande tankar för min verksamhet i sociala medier har missnöjet blivit dränerande och en regerande kvarleva som sitter fast som en blodsugande igel efteråt.
Jag får en känsla av att hela förskolans verksamhet baseras på missnöje.
Verksamhetens förutsättningar avgör kvalitén? Nja, det är en del av problemet, ett av flera. Ett annat problem är kvalitén på pedagogerna, ett annat är kvalitén på miljöerna.
Men den största förutsättningen för kvalité är reflektion över verksamheten!
Vilka förutsättningar för lärande kan vi pedagoger, utifrån verksamhetens förutsättningar, ge barnen?
Vad lägger vi vår tid på?
Hur reflekterar vi? Över barnen eller över verksamheten? Över svagheter eller styrkor?
Jag ser också att många av missnöje (över just missnöjet) väljer att lämna dessa grupper på sociala medier, som med det har gjort att grupperna, som skulle stärka förskolan, alltså fått ett motverkande syfte. Det som binder ihop medlemmarna är missnöje snarare än pedagogisk stolthet.
Om det är missnöje som tar stor plats i sociala medier – hur ser det då ut i våra verksamheter? Vad diskuterar vi på vår reflektionstid? Rutiner, brister eller lärande?
Subgrupper har startats för att lyfta förskolorna. Här handlar det istället om att stärka varandra som pedagoger och människor – där uppskattning och bekräftelse av barn och andra vuxna är ett tecken på meningsfullhet.
För mig blir meningsfullhet i våra verksamheter något större. Meningsfullhet för mig handlar snarare om hur vi skapar meningsfullhet i barnens vardag, hur vi skapar ett meningsfullt utforskande för barnen, hur vi skapar meningsfulla miljöer, hur vi skapar mening för de barn som finns i våra verksamheter.
Vi måste ta tillbaka förskolans meningsfullhet utifrån ett lärandeperspektiv snarare än att luta oss tillbaka i ett missnöje.
När vi börjar diskutera lärande och barnsyn, kunskapssyn och möjligheter – det är då förskolan växer till en ljus plats där människor (små och stora) vill vara och verka. Det är då förskolan får mening!
(snodd bild från nätet)
Erika K Seger 
Tack för dessa kloka ord! Jag har också funderat över hur snabbt något blir en sanning – ett missnöje som plussas på, och plussas på, och dessutom får stor plats i massmedia och sociala medier, det verkar vara sånt som har ett värde att skriva om – är snabbt en sanning. Tillhör man då ”den andra sidan” kan man ibland betraktas med skepsis. Christina Nilsson, förskollärare/utvecklingslärare.
Skickat från min iPad Christina Nilsson 070-6616562
Känner helt med dig Erika! Jag har själv lämnat vissa Facebook sidor just av denna anledningen. Denna böld av negativitet som infekterar våra förskolor, eller ska jag kanske säga pedagoger…!, känns skrämmande. Jag går till jobbet och känner mig taggad, nyfiken och upprymd över vad dagen kan ha att erbjuda. Försöker att stänga ute problembaserat tänkande men jag påverkas. Kan inte annat än undra över hur vi kunde hamna här. Varför är det så många gånger lättare att se hinder? Och varför är det så många gånger så svårt att ta sig över just dessa hinder?
Tänker också på ”äntligen fredag! Snart får jag gå hem!” Senast igår frågade en förälder mig efter ett samtal om det snart var dags för mig också att gå hem. Ja om en timme blev mitt svar. Ååå vad skönt! Blev hennes respons. Visst! Skönt att komma hem och krama mina barn men fram tills dess är jag på jobbet och tycker att det är underbart på sitt sätt.
Förväntas vi idag att tycka det är tråkigt att vara på jobbet? Tror inte det bara gäller inom förskolan i så fall.
Fy nu blev jag så där negativ! 🙂
Tack iaf Erika för att du på sådant bra sätt delar med dig av dina tankar och reflektioner!
Tillsammans skapar vi mening, lust och lärande! Tillsammans vänder vi trenden! 💕
Absolut! Det positiva behöver ta mer plats helt enkelt. Ta över sociala medier och media! Vi måste jobba aktivt och medvetet på det tror jag.
Håller helt med!
Skönt att höra att det finns många andra som också är trött på det negativa som sprids på facebook och i verksamheten. Det får inte bli det negativa som tar över. Igår när jag åkte hem från arbetet var mina tankar hur ska jag kunna vända det negativa till något positivt? De förskollärare som kämpar på och vill men också lätt hamnar i en negativ spiral då det är svårt att stå emot måste få påfyllning. Att vara med våra underbara barn kan inte vara något negativt för de lyser upp tillvaron med sin klokhet och sin vilja att skapa mening i allt de gör. Vi måste ta tillbaka meningsfullheten och visa på att det finns så mycket gott om bara viljan finns. Så mycket roligare att gå till jobbet om känslan är positiv!!!
Margareta Kostovksa förskolechef
Helt min tanke också! 💕 För våra diskussioner färgar vår inställning till jobbet – är de ofta med begativ prägel så blir man trött och ledsen, nyanserar vi det istället med möjligheter och dessa fantastiska barn som vi får möta – då går jag med en glad känsla till jobbet och då kommer jag att vara en ”närvarande” pedagog.
Jag håller också med. Som jag ser det handlar det om att välja fokus. Antingen genom att fokusera på missnöje och därmed dras ner i det eller att fokusera på möjligheterna för att skapa meningsfullhet och glädje. Oavsett vad vi väljer så föder det mer ju mer vi ägnar oss åt det.
Det känns som att du har formulerat mina tankar bättre än vad jag hade kunnat göra! Barns lärande och utveckling har alltid fascinerat mig och det är det som gör att jag alltid fokusera på lösningar och möjligheter när jag arbetar! För våra barn behöver möjligheter inte hinder. Inte sällan möts vi av attityden ” han kan inte, tiden räcker inte till, vi har ingen material, konflikt med kollegan osv. Ingen vill ta ansvar och alla andra gör fel, om det inte är barnen så är det föräldrarna, organisationen eller nån högre makt! Jag är glad över att vara en del av förskola och är stolt över mitt yrke som förskollärare. Mycket kan vi påverka om vi bara tänker på möjligheterna och tar ansvar för vårt uppdrag!
Jag har också tänkt många gånger att det finns en stor missnöjeskultur på förskolan idag. Det är som om det är inne att vara missnöjd. Är vi det kan vi nog inte göra ett bra jobb och skapa den kvalitet vi så gärna vill för barnen. Ibland tror jag inte att man vet varför man är missnöjd utan att det bara är så det ska vara. Tycker man istället om sitt jobb och går dit ned inställningen att det ska bli roligt, intressant och spännande att möta barnen, deras tankar och frågor och få ta del av deras vardag och utforskande av omvärlden så behöver man inte vara missnöjd. Det är då jobbet blir givande och man hittar strategier utifrån de förutsättningar som man har. Det är då vi hjälper och lyfter varandra. Det vi måste ha med oss i tanken är att det vi fokuserar på det växer. Det är nog inte äntligen fredag vi ska tänka om vi tycker om det vi gör på jobbet oavsett vad det må vara utan äntligen måndag.
Vad mycket positiva och härliga ord och tankar! Det skulle vi bli bättre på att förmedla och få en positiv spiral! Har tyvärr också läst en hel del negativa inlägg i sommar ( där föräldrar ondgör sig över olika områden inom förskolan, för att , som de verkar tro, hjälpa oss pedagoger och föra vår talan). Mer positivt tack, från pedagoger som med glädje, nyfikenhet och intresse går till sitt jobb varje dag👍