Från engelskans ”parents” och det svenska ordet ”parantes”. Används ofta i en något ironisk eller nedlåtande mening; föräldrarna är en parantes i ens liv. (Slangopedia.se)
Hur ser du på föräldrar i förskolan? Är de ett hinder och extra jobb i verksamheten eller en kraft och hjälp i vardagens arbete med barnen? Är de parenteser i verksamheten eller ser vi dem som viktiga?
Lyssnade på Cristian Fabbi i måndags där han berättade hur de arbetar för att välkomna familjer och jag har reflekterat över min egen upplevelse av arbetet med föräldradelaktighet i min praktik.
Vårt upplägg var att om föräldrar hade ett intresse för just vår förskola, fick de ringa till oss och boka ett besök på bestämd tid. När de sedan sökt förskolan och fått en plats, bjöds man in för ett möte innan sommaren där förskolans grundtankar synliggjordes tillsammans med presentation och information om var barnen skulle placeras, vilka avdelningar. Samverkan med föräldrar skedde sedan genom dagliga samtal, dokumentation, föräldramöten (ett per termin), utvecklingssamtal, brukarråd, gemensamma festligheter etc. Jag upplevde också att arbete på kvällstid inte uppskattades av personalen utan istället fanns en organisation där tidsapekten togs i akt när man planerade sammankomster – där föräldrar fick anpassa sig efter förskolan istället för att vi som pedagoger stöttar föräldrarnas vardag och förlägger möten på kvällstid. Föräldrar bjuds in att vara delaktiga men vilket reelt deltagande blir det om vi bestämer vadet/huret och näret för föräldrarna?
När jag sedan hörde Cristian berätta om deras introduktioner och rutiner ökade min förståelse för varför de är kända för sitt arbete med att få föräldrarna delaktiga. Till exempel bjuds föräldrar i hela området in till förskolan – oavsett om de sökt sig till förskolan eller inte. Brukarrådet är planerande och ansvariga för sammankomster på förskolan – sammankomster kring barnens vardag på förskolorna, det kan handla om mat eller andra frågor som upplevs viktiga. Man möts inte en gång under en termin utan flera. Man ser föräldrarna som otroligt viktiga i förskolan och inte bara föräldrar vars barn går på förskolan utan ALLA föräldrar. Förskolan är en mötesplats inte bata för barn utan även för föräldrarna. Förskolorna arrangerar också dagar då barnen tar plats i offentliga miljöer som på torgen. Man arbetar alltså medvetet för att göra föräldrarna delaktiga i förskolans arbete, medvetet och på olika sätt.
Om vi ser föräldrar som onödigt ont – så kommer det att speglas i vår verksamhet – och vi kommer uppleva en större konflikt med våra föräldrar eftersom relationen inte kan byggas upp när en grupp ser ner på den andra. Att bjuda in föräldrar innebär en förståelse och acceptans från vår sida som pedagoger över att föräldrar är viktiga i barnens liv.
Och om vi inte bjuder in föräldrarna med en ärlig intention och med nyfikenhet på dem – hur kan vi då kräva att de ska ta större ansvar gentemot förskolan? Hur kan vi göra föräldrar delaktiga om vi bara låter dem ta del av vår verksamhet, aktivitet kontra passivitet…
Så hur arbetsar ni med er familjesamverkan?
Erika K Seger 