Unikhet och relationer #SETTlaggad2015

Det har varit fyra intensiva och roliga dagar på SETT 2015 av många olika skäl. Givetvis främst av den glädje i att möta upp de människor som jag möter ständigt på twitter, facebook och andra sociala medier – eftersom vi oftast möts via datorn känns det otroligt fint att möta dem IRL men också att få möjligheten att höra varandras tankar under föreläsningar och i diskussioner på mässgolvet.

Jag hann lyssna på många föreläsare men de som satt i gång tankar hos mig har varit Jonas Monsén, Frida Monsén, Morgan Andersson, Linda Linder och den paneldebatt om sociala medier som var på tisdagseftermiddagen med bland annat Elza Dunkels, Johnny Lindqvist, Jörgen Lundälv och Jacob Möllstam. När jag tittade på mina anteckningar började jag fundera på vad dem hade gemensamt, finns det ett mönster som återkommer i föreläsningarna som jag fastnat för och varför – vad är det jag håller på att bearbeta där deras tankar berikat/problematiserat mina funderingar?

Två ord återkommer – unikhet och relation!

Jonas Monsén valde att kalla olikhet för unikhet vilket jag tycker är ett bättre ord än olikhet – det är ett ord som signalerar respekt och värme. I den förskola och skola som vi arbetar i ska vi värna om allas unikhet, allas rätt att vara sig själva. Men det som berörde mig med Jonas föreläsning var kullerbyttan med att det är just unikheten som sållar ut barn och elever. Morgan Andersson lyfte flera gånger i sin föreläsning relationen till eleven – att vara nyfiken på sina barn/elever är nödvändighet för att kunna möta dem. För att kunna lyfta deras unikhet men också för att binda en kedja där allas unikhet sitter ihop och istället skapar ett vackert halsband som vi alla vill bära. När lärare, i sann mening, blir nyfikna på sina barn/elever – det är då vi skapar en inkluderande förskola/skola – där allas unikhet är den dynamik som verksamheten behöver för att utvecklas och lära – för att bygga ett demokratiskt samhälle.

Om vi vill skapa detta med barnen/eleverna – hur skapar vi det då med oss själva som lärare?

Både Frida Monsén och Linda Linder lyfte i sina föreläsningar bilden av en lärare, hur samhället formulerar en bild av vad en lärare ÄR, hur huvudmannen förmedlar en bild av VAD som händer i förskola och skola – och hur dessa bilder också fångar lärare i en box som inte längre stämmer med den verksamhet vi bedriver eller med dem barn/elever vi möter. Att tänka utanför den här boxen – att våga vara en unik lärare! Frida pratade också om att när vi börjar slå ut väggarna på den här boxen av vad en skola är och snarare börjar prata om vad en skola kan bli – när vi till exempel omskapar våra miljöer – så händer det någonting mer och det innebär att också pedagogiken måste förändras.

Hur kan vi som lärare stötta varandra i den här processen…

Elza Dunkels lyfte i paneldebatten vad som händer på nätet när någon råkar illa ut – exempelvis att man lagt ut en bild som sedan används emot en. När samhället och medmänniskorna runt omkring oss säger att man får skylla sig själv – men utanför nätet – när någon hängs ut så ställer vi upp för varandra, vi ställer oss på de utsattas sida. Jag kopplar detta återigen till unikheten och relationen. När någon sticker ut, när deras unikhet lyser lite starkare – hur hanterar vi det ljuset? Försöker vi släcka det eller försöker vi närma oss det för att bli upplysta eller utmanar det våra tankar?Det som är så fantastiskt på en konferens som SETT är att alla dessa ljus/unikheter som finns hos mässdeltagare, hos föreläsare, hos arrangörer – kommer att lysa upp. Och de kommer att sprida det ljuset till de som inte hade möjlighet att vara med på mässan – för tillsammans gör vi skillnad i svensk förskola och skola!