Allt oftare i mitt flöde på Facebook har jag börjat se artiklar och blogginlägg där man på olika sätt vill sätta en ”skämsstämpel” på föräldrarnas agerande och jag ställer mig frågan om det är detta som är vårt uppdrag? Att berätta vad föräldrarna inte gör – ja, vad föräldrarna gör överhuvudtaget?
En sak är att internt på förskolan diskutera och problematisera händelser som påverkar verksamheten – men att på olika sätt gå ut på sociala medier och se ner på föräldrarnas varande och görande är enligt mitt sätt att se på det inte rätt väg att gå och ingår INTE i vårt uppdrag!
En av artiklarna som delas för fullt på Facebook är ”10 saker förskollärare stör sig på hos föräldrar”. Det är inte första gången ett inlägg av detta slag görs, det har skett tidigare. Inlägget delas i grupper för både pedagoger och föräldrar, det delas av pedagoger. Inlägg som dessa har jag till och med hört att vissa förskolor sätter upp i hallen till föräldrarna. Men till vilken nytta?
Vad är det vi vill säga föräldrarna?
Hur gynnar det vår relation med föräldrarna och familjesamverkan? Hur kommer det att lyfta det jobb vi faktiskt gör? Det som vi egentligen vill lyfta med föräldrarna? Ska föräldrarna betala ”skämspris” för att pedagoger är trötta – är detta effekten av den arbetsbelastning som finns på förskolorna?
Vi behöver fundera över dessa frågor inom förskolan!
Vad vill vi med artiklar som dessa?
Vad har vi att vinna och vad har vi att förlora?
Jag ställer mig frågan – hur vi som förskollärare hade reagerat om inlägget istället hette ”10 saker föräldrar stör sig på hos förskollärare”?
För visst klagar föräldrar hej vilt på förskolan i sociala medier – självklart vill väl alla hellre ha dialog! Men det finns en fundamental skillnad i avsändare – att arbeta som förskollärare är ett yrke (där vi kanske inte alltid har världens bästa förutsättningar) men att vara förälder är inte ett yrke. Vårt uppdrag är inte att tillrättavisa föräldrar i sociala medier! Dessutom – varför svara tillbaka med samma mynt? Blir det bättre?
Min erfarenhet är och min utgångspunkt måste vara att föräldrar gör så gott de kan!
Ett responsinlägg skapades med titeln ”10 saker vi älskar hos föräldrarna” och det är fint att istället skapa bryggor och lyfta än att sänka – men jag ställer mig fortfarande frågan om det är denna väg vi ska gå för att mötas i dialog med föräldrarna?
Men visst måste jag välja väljer jag hellre kärleksbombning än pajkastning!
Vårt uppdrag är INTE att tillrättavisa föräldrar – vårt uppdrag är att skapa dialog med föräldrar.
Vår energi ska inte läggas på föräldrar som enligt oss ”försvårar” vårt uppdrag – vår energi ska läggas på barnen när de är på förskolan!
Erika K Seger 
Bra inlägg Erika. Vi måste få slut på den tråkiga attityd vissa inlägg har på Facebook.
Det här inlägget håller jag fullständigt med om. Vi ska lägga vår energi på arbetet med barnen i vår verksamhet. Dessutom har vi kanske fokus på annat än våra barns föräldrar när vi är privata, eller? Annars är ju risken överhängande att vi går in i väggen! jättebra skrivet av dig, Erika!
Tack för ett väldigt bra inlägg i debatten Erika! Det vi väljer att fokusera på är också det vi kommer att se. Om vi letar efter problem, så kommer vi att se problem. Och vice versa. Som pedagog är det vårt ansvar att få till stånd en väl fungerande relation med barnens föräldrar – inte föräldrarnas. Och då måste vi fokusera på rätt saker, eftersom det gynnar barnen mest! Att ha föräldrarna med sig och inte emot sig, gör dessutom arbetet så mycket lättare. Såväl i de mest kniviga situationerna, som i vardagen.
Ha det gott!
/Annika Andréasson, förskollärare i förskoleklass.