Låt dokumentationen ta tid!

Terminsuppstart! Fulladdade kommer vi tillbaka till jobbet med (förhoppningsvis) ny energi som kommer att tillföra fokus och nya möjligheter i vårt uppdrag tillsammans med barnen. Kanske har vi lite större lyssnande, kanske har vi lite mer tålamod, kanske ser vi saker med nya ögon! Vi vet att de första veckorna handlar om att landa tillsammans på förskolan, vuxna och barn. Komma in i rutiner, kanske skapa nya. Kanske är du en av de som spenderat några veckor med nya bekantskaper och deras familjer? 

Som kvalitetsutvecklare sitter jag ständigt i tankar kring planering, utvärdering, utveckling och revidering av vårt systematiska kvalitetsarbetet. Frågor jag ställer mig är – Hur kan vi utforma vårt systematiska kvalitetsarbete (på central nivå) så att det stödjer och skapar förutsättningar för kvalitetsarbete på våra förskolor? Hur gör vi för att få allt att gå ihop? Hur gör vi med de uppdrag som kommer från politiken, minst lika viktiga, men hur inkorpererar vi det i vårt egna kvalitetsarbete – det som utgår från verksamheten, från barnen? Med andra ord – hur får vi ihop det kommunala och statliga uppdraget.

Det är trixigt att få ihop det, det vet vi alla som jobbar med pedagogisk dokumentation, och precis likadant är det med det systematiska kvalitetsarbetet. Vi kan planera, skapa systematik men det är inte säkert att det garanterar kvalitet – men förutsättningarna är otroligt mycket bättre än utan systematiken såklart.

Det handlar om vilka frågor vi ställer och vilka förväntningar på svar vi har. Det hänger mycket på förmågan att analysera det man ser och analysera det på ett sådant sätt att det väcker mer frågor snarare än slutsatser och punkt. Där man ser tillbaka och funderar över varför någonting har förändrats – vad är det som har utförts? Vad var planerat som insatser att göra och vad blev insatser som påverkade resultatet? Och vad behöver vi göra för att fördjupa och förädla vårt arbete med att öka kvalitén i verksamheten och framförallt för barnen?

Förskolechefens förmåga att reflektera och analysera över det gångna året, tillsammans med pedagogerna på förskolan, är avgörande för hur utvecklingen tar vid. En god analysförmåga skapar större möjligheter att göra rätt insatser för att ge pedagogerna förutsättningar att utföra och utveckla arbetet med barnen. Men analys är komplext och framförallt inte lätt! Det kräver träning och tålamod.

Ibland tror jag också att reflektionen tar över i vårt kvalitetsarbete – missförstå mig rätt – reflektionen är grundläggande för analysen men det finns en tendens till att vi ibland bara pratar i vår reflektion, utan att dokumentera, men glömmer av att minnet är kort och därför behöver vi stöd av att skapa ett minne, tex genom en dokumentation av mötet. Annars blir det lätt att man går på magkänsla och frågan är om man då kan utvärdera arbetet som pågått under året? Och om man inte kan utvärdera arbetet – hur ska verksamheten kunna se vad som varit lyckade insatser och insatser som inte gett effekt – och därmed förhindra att göra liknande insatser som faktiskt kan ta tid från det som utvecklar verksamheten.

Denna problematik finns i alla nivåer, den finns på golvet hos pedagogerna, den finns hos förskolecheferna, den finns på område/verksamhetsnivå. Det är en stor problematik att man ibland underskattar dokumentationen, att man väljer bort den på grund av tidsbrist men där man inte inser att det är just dokumentationen som kommer att ge tid i slutändan. Dokumentationsarbetet kommer inte bara att ge tid till barnen, den utvecklar också pedagogerna förhållningssätt, den ligger till grund för att såväl stärka erfarenhet (bepröva den) men också ifrågasätta den och utveckla den. Och förskolechef – stora möjligheter att göra rätt insatser för att stödja pedagogerna i deras vardag med att ge barnen en utbildning som bygger på kvalité snarare än godtyckligt tyckande.

Så låt dokumentationen ta tid!