Förskolans återkommande dilemma

Förskolan har ett dilemma som fortsätter att upprepa sig gång efter gång och inom process efter process. Dilemmat är vår starkaste tillgång men också vår största motgång. 

Kollektivismen! 

Alla ska vara och är lika mycket värda. 

Det är vackert och ädelt – ett förhållningssätt som vi måste bevara i tider som denna. Baksidan av detta myntet är en svårighet att acceptera olika kompetenser och styrkor ur ett professionellt perspektiv. Alla är lika ur ett personligt perspektiv, allas åsikter och tankar är lika mycket värda – och ska så vara! 

Men ur ett professionellt perspektiv kan vi inte se alla som lika, vi har olika roller och olika kompetenser i vårt arbete med barnen. Dessa olikheter kan ta sig uttryck i olika befattningar och olika yrkesroller. Det betyder inte att vi inte är lika kompetenta utan att vi är kompetenta ur olika perspektiv. 

I samband med förste förskollärareformen som nu sköljer över Sveriges förskolor kan detta bli till ett problem när fokus hamnar på lönen snarare än kompetensen. Ytterligare en klyfta mellan förskolans yrkesgrupper skapas och förstärks. 

Varför ska en förskollärare ha mer betalt än en barnskötare

Varför ska en förste förskollärare ha mer betalt än en förskollärare? 

När detta sedan går igenom för de riktlinjer som byggs kring uppdraget förste förskollärare har det en tendens till att platta ut kompetensen. 

Enligt min syn, vilket inte betyder att det är så, kan inte förste förskolläraren ha samma arbetsbeskrivning som som förskolläraren. Förste förskolläraren behöver ha en mer fördjupad kunskap kring professionen och didaktik, än förskolläraren. Kanske har denna fördjupade kunskap nåtts eller kan nås genom kompetensutveckling och gärna i relation till universitet och högskolor. 

Detta innebär i så fall att vilken förskollärare som helst kanske inte kan bli förste förskollärare – inte för att den förskolläraren inte är kompetent men för att man inte har den kompetens som behövs för denna befattning. Annars är risken att barn inte får den kvalitetsutveckling som en förste förskollärare skulle kunna bidra med om vi fokuserar på personliga värderingar snarare än profession. 

Att acceptera att olikheter berikar är att acceptera olika kompetenser, olika perspektiv och olika personligheter – när ska vi lära oss det så vi kan fokusera på varför vi är här istället?  

Bild: Pixabay


Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s