Det har varit en intensiv start på terminen, men i och för sig kanske det är fel uttryck; det har varit fullt ös som vanligt men det är alltid lite extra när man byter jobb. Från min sida har jag gått in med nyfikenhet och viljan att kunna bidra. Det har varit en viktig del av min process vid byte av arbete. För mig har det inneburit att läsa litteratur, behovet av att läsa för att förstå och vara förberedd har varit stort även om jag inte hunnit läsa lika mycket som jag velat. Att sedan möta den nya verksamhet som man ska arbeta inom ger en extra skjuts in i öset, speciellt när det man möter inspirerar och väcker många tankar. Fullt ös men otroligt roligt!
Att forma och formas i en roll
Jag arbetar idag som pedagogisk samordnare i Gråbo förskolor. Denna roll är ny inom denna verksamhet och har därmed inte funnits tidigare så därför håller vi tillsammans på (ledning, pedagoger och jag) att förstå och forma denna yrkesroll utifrån de behov Gråbo förskolor har. Redan under sommaren påbörjade jag min egen process för att förstå mitt nya uppdrag och de relationer jag skulle ha eftersom jag var medveten om att denna tjänst inte skulle vara samma som någon jag haft tidigare. När jag arbetade som verksamhet- och kvalitetsutvecklare i Västra Göteborg arbetade jag som stöd till områdeschef i arbetet med förskolechefer och pedagoger. Min tjänst i Västra kom att cirkulera mycket kring projektledarrollen i våra EUprojekt, uppföljning av det centrala kvalitetsarbetet i Rappet, kommunikation externt och kompetensutveckling för stadsdelens ca 600 pedagoger. Det är självklart skillnad när jag nu gått till en annan del i nytt system och arbetar som stöd till tre förskolechefer och ca 70 pedagoger.
Fiffiga kompisar – olika sidor av samma mynt
Jag har många fiffiga kompisar omkring mig med liknande uppdrag som ställer upp med tips och kloka råd från deras vardag samt hur de närmade sig sina roller. Det är något jag är väldigt tacksam för och jag lär mig otroligt mycket av dem och de stimulerar mina tankar kring min roll. Samtidigt finns det flera sidor av det myntet för det krävs också ett mod av mig att förstå min roll utifrån den kontext jag är inne i och den person jag är. Deras sätt kanske inte är samma som mitt. Mitt sätt att närma mig min roll är utifrån pedagogistans perspektiv, även om Gråbo förskolor inte är Reggio Emiliainspirerade, då detta faller mig närmast.
Jag har under veckorna sett lite pop-ups i sociala medier om pedagogistan som yrkesroll i förskolan och det är många som tycker och tänker om vad man ska göra och hur. Och likadant med mina fiffiga kompisar så bär alla med sig sin bild av vad en pedagogista är men sällan pratar vi om vad en pedagogista kan bli. Och det är svårt att inte tvivla på sig själv och sin kompetens när starka och förtroendefulla röster skapar en bild av pedagogistan och speciellt om det finns aspekter som man inte håller med om. För tvivlet sitter där då på axeln. Har jag fel, tänker jag fel? Gör jag rätt? Skulle jag inte ha gjort såhär? Vilka processer kan jag ha skadat genom mitt sätt? Eller är kanske är mitt sätt bättre utifrån mina tankar?
Tvivel som förlöser
Tvivel är bra – för det är reflektion! Men sedan måste man ta sig ur tvivlet och samla ihop sig kring sina tankar. Vad ser jag i min roll som pedagogista eller i detta fall som pedagogisk samordnare? Och kanske är det faktiskt lite frigörande för mig att inte sätta pedagogistatiteln på mig – för då kan jag lättare bryta mot bilden av pedagogistan som speglas av andra. För pedagogistan ÄR inte på ett sätt, hon kan aldrig bara göra på ett sätt…det måste bero på kontext även om basen alltid ska vara förankrad i ett ställningstagande.
”Varje lokal kontext behöver skapa sina behov för pedagogistarollen och varje pedagogista behöver hitta sitt sätt utifrån egna kompetenser, intressen och verktyg.”
Att läsa detta i boken Om värden och omvärlden (2013 s.114) gör mig trygg med att jag måste finna mina egna sätt utifrån mig som person. Jag måste finna min roll i min kontext, utifrån vad jag ser av verksamhetens behov och det barn, pedagoger och ledning uttrycker. Jag måste finna min roll utifrån mina kompetenser, intressen och verktyg.
Till exempel just nu (kanske inte om ett år):
…närmar jag mig förhållningssätt, barnsyn, kunskapssyn genom att arbeta med pedagogiska miljöer tillsammans med pedagogerna
…närmar jag mig systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation genom struktur och handledning
…närmar jag mig pedagogerna genom relationer och bekräftelse
…närmar jag mig min roll i tvivel och självinsikt
…närmar jag mig min roll förberedd på kullerbyttor och förundran över de små processerna och ett öga som siktar visionärt framåt
Att skapa friutrymme
Jag tänker att det är viktigt att vi inte sätter våra ramar för hårt runt oss. Att det finns ett friutrymme i varje kontext. Det är när vi slutar att vara osäkra och reflektera som vi är ute på tunn is. Därför känns det bra att sammanfatta och formulera min roll på ett mer metanivåliknande sätt. Jag har sammanfattat min roll som pedagogisk samordnare med”att mitt uppdrag är skapa förutsättningar för lärande och utveckling för barn, pedagoger och ledning i Gråbo förskolor”. Det gör att innehållet i rollen kan vara föränderligt och inte fastlåst. Det gör att rollen kan spegla verksamheten nu och om ett år.
För kontentan är att pedagogista är ett lånat begrepp från Italien och de pedagogistor som arbetar där arbetar på sitt sätt medan vi här i Sverige har många olika former av denna rollen. De formerna baserar vi på utbildning, ledning, kontext och individer. Ett sätt som är rätt för en pedagogista i en kontext behöver inte vara samma för en annan pedagogista i samma kontext.
Jag tänker att styrkan ligger i att vara sitt unika jag men att alltid befinna sig i den frustrerat jobbiga osäkerheten…
Erika K Seger 