Idag känns det som att det finns två sidor av förskolan som blir synliggörs i media; den ena lyfter stora barngrupper, ekonomi och tidsbrist och den andra snabba lösningar och tips/trix på en ganska ytlig pedagogik byggd på görande. Vi kämpar för att få utbildade förskollärare till våra förskolor, och egentligen inte bara ”förskollärare” utan kompetenta förskollärare, med en stark förankring i uppdraget, och människor som brinner för förskolan som plats. Som vill vara bland barnen, synliggöra och lyfta deras röster i samhället och som samtidigt är redo att förändras och ta steg framåt tillsammans. Förskolan som en arena för barns rättigheter, en förskola som tar barns lärande seriöst och fördjupat skiner med sin frånvaro i den förenklad och negativa bild som lyfts fram av svensk förskola i media. Där vi diskuterar mer pedagogernas arbetsmiljö än barnens. Där alla lösningar läggs utanför oss själva och där den absolut ultimata lösningen är mindre barngrupper trots att forskning visar att mindre barngrupper inte automatiskt leder till en högre kvalité i verksamheten.
Det kan göra att man tappar hoppet, att man ställer sig frågan om det är i den här verksamheten man ska vara, borde man göra något annat? Visst har vi kanske alla fått den tanken ibland…att överge skeppet.
Så åker man iväg på Trolletdagarna som arrangeras av förskolenheten Trollet i Kalmar. I enheten arbetar och har arbetat flera förskollärare som på olika sätt satt sina spår i förskoleSverige; Birgitta Kennedy, Mia Mylesand, Christina Nilsson med flera (och jag tror vi har en röst på G hos förskolläraren Mimmi Brandén som briljerar med kollegor när hon berättar med en sådan enorm stolthet och samtidigt självdistans och humor om verksamheten).
Trollet består av fyra förskolor som ända sedan början av 80-talet började ta ställning för vad förskolan ska vara för en plats i samhället. De tog också ställning för att arbeta utifrån en riktning och en tanke, i detta fallet att arbeta Reggio Emiliainspirerat, och sedan hållit sig till denna riktning och tanke. Detta otroligt viktigt att veta för att försöka förstå mer om deras organisation och tankar. Under Trolletdagarna fick vi berättat för oss om deras tankar och ställningstaganden men jag kommer inte att kunna göra allt det som berättats och visats för oss rättvisa så jag ska inte ens försöka. Är du intresserad av att förstå mer om Trollet – besök Trolletdagarna som arrangeras en gång per termin! Jag kan starkt rekommendera detta.
Istället tänker jag fokusera på den känsla som jag lämnar Trollet med. Min känsla av stolthet över den bild av förskolan som visas upp av Trollets pedagoger. En bild där det finns ett stort allvar över det arbete som man har anställts för att utföra men som också går utanför en anställnings format där man arbetar 8 timmar-om-dagen-punkt. (Jag vill bara förtydliga att det inte handlar om att pedagogerna arbetar en massa övertid, jag menar förhållningssättet där man går till jobbet för att man vet att man är viktig.) Det syns på pedagogerna i deras berättelser att det är inget arbete de tar lätt på – de har tagit ställning för att förskolan är en plats för barnen och det innebär att alla beslut, alla frågor, alla tankar och organisationen sätter barnen först. Det gör att det i slutändan blir lättare att fatta beslut för det är alltid barnen som kommer först, inte pedagogernas livspussel eller bekvämlighet. De har tagit ställning – för barnen!
Jag önskar att den bild som Trollet visar upp hade varit den dominerande bilden av svensk förskola. Om den bilden hade synts mer så tror jag att vi hade haft lättare att påvisa varför vi ska ha en bättre löneutveckling, varför vi behöver titta på barngruppsantalet, varför vi behöver finna lösningar på rektyreringsproblematiken. För jag tror att man då skulle förstå varför förskolan behöver prioriteras i satsningar.
Bakom det vi fått berättat för oss finns en stor komplexitet som bara kan finnas hos en organisation som arbetar i många år tillsammans. Vi var nog många som kom in i ett slags ”Mood Japan” i alla bilder vi tog på det som visades upp. Mallar och tankar, strukturer och värdeord. Bilder hjälper oss att minnas men vi måste vara medvetna om att det inte hjälper oss att förändra. För det är viktigt att förändringar och reflektioner ställs i relation till den egna verksamheten. Jag inspireras såklart av all organisation, tanken med kontinuitet, en tydlig struktur att vila sig emot, den grundtanke som förmedlas till oss och jag fotar för att stoppa det i mitt minne men arbetet för att någonstans närma sig den struktur, som Trollet visar upp, kräver många år av gemensamma reflektioner och beslut som förändrar och skakar om den traditionella förskoleorganisationen där vi nog ofta tittar på vad som är bäst för oss som vuxna snarare än barnen. Så vi måste börja smått, börja med något som är en kärna hos oss, vad tar vi ställning för och hur ska vi se till att det syns i vår verksamhet?
När jag lade ut bilder på mitt instagram från dagarna fick jag en fråga, eller kanske snarare ett konstaterande, att även om man vill närma sig en liknande organisation i den egna enheten så saknas tid och pengar. Jag tänker att tid har vi alla och det är inte så att Trollet har mer tid däremot kan de ha riggat en organisation som ger de mer tid för reflektion till exempel. Det är inte så att de har mer personal, de har bara organiserat sig på andra sätt. Så tid handlar nog snarare om organisationen och där finns möjligheter att förändra i den egna enheten – dock med en förberedelse för att det tar tid och att förändringen måste vara delaktighetsgörande för alla. Vad gällde ekonomi – tja, jag upplevde inte att de har mycket mer pengar än alla andra men däremot så lyfte förskolechefen tydligt att de är en stor enhet och det finns fördelar och baksidor med det såklart men en klar fördel är att det finns en annan slags budget för att man är så stora. Så ekonomi…handlar också om organisation. Så kanske ska vi sluta titta på det vi inte har i vår egen verksamhet utan istället finna möjligheterna i det vi faktiskt har och kanske börja fundera på att tänka utanför boxen, att sätta barnens rättigheter först (innan vi organiserar oss) och våga förändra inbyggda strukturer som bygger på äldre och mer traditionella strukturer. Frågan kanske snarare blir – är du modig nog att bryta upp?
Trollet sticker ut hakan och de roddar en organisation med ett syfte – barns rätt.
Den bild Trollet ger skapar en känsla av stolthet hos mig över att det också finns denna sida av förskolan. Den enorma glädje och tacksamhet för det fyller mitt hjärta (för att vara riktigt sentimental). Jag ska inte sticka under stolen med att min längtan efter en lika genomtänkt och utvecklad organisation gör mig lite frustrerad men jag tror att det mest handlar om mitt eget tålamod och min tendens att stressa…man är ju inte liksom precis själv i en organisation och som sagt – de har arbetat i många år, reviderat och utvecklat sina tankar. Dock känner jag hur det bubblar i mig för det jag ser i våra pedagogers ögon, det jag ser i förskolechefernas ögon när vi lämnar Trollet är att vi nu börjar titta på frön som vi ska plantera i vår egen jord och med näring, vatten, sol och omtanke kommer det här att spira av växtlighet i Gråbo förskolor.
P.S. Apropå att spira…är du intresserad av att växa och utmanas i en organisation som just nu är i ett förändringsskede och där det finns stora möjligheter att påverka sitt sammanhang? Här finns en annons ute för förskollärare i Gråbo förskolor! Nyfiken på mer information om vad Gråbo förskolor är för en plats -kolla in vår Facebooksida: Gråbo förskolor. Spana också in denna filmen!
Ett avslutande litet tack…
Jag är ju lite sentimental som sagt efter alla intryck så jag slänger in ett litet tack här. Jag vill tacka Trollets ledning för arrangemanget och alla pedagoger, föräldrar och barn som tog emot oss med leenden och som med stolthet berättade om sin verksamhet och med tålamod över alla våra frågor. Tack till Agneta, Josefin och Lotta, mina fantastiska chefer som tagit sig an en kamikaziepilot som mig i organisationen. Tack till alla Gråbos pedagoger som åkte med på resan för att ni är så öppna, nyfikna och reflekterande. Tack till alla Gråbos pedagoger som höll ställningarna på hemmaplan så att vi kunde samla in nya tankar till vår verksamhet, återkoppling kommer! Tack till ni andra förskoleenheter som åkte med och för skratt och reflektioner under dagarna – vi fortsätter nätverka. Tack till Christina Nilsson för att du är så klok och för att du tog dig tid att mötas upp oss innan kalaset och med stor omtanke tog emot alla våra frågor!
Erika K Seger 
Viktiga och kloka reflektioner! Tack för att du delar med dig. Känner igen mig i din känsla, även jag kan stressa och vara frustrerad över att förändringen och kullerbyttan tar så lång tid i vår verksamhet. Jag känner dock hopp om framtiden, det finns så många otroligt fantastiska vuxna som arbetar i förskolan. Tillsammans är vi starka! Det gäller att vi gör våra röster hörda – för barns bästa! Tack för ditt inlägg och trevlig helg!
Så härligt Erika! Du sätter ord på det vi från förskolan i Tanumshede också var helt uppfyllda av när vi åkte hem till Tanums kommun igen. Det finns hopp för förskolan och vi kan göra skillnad. Vi måste ta oss ur negativitet och se det positiva. Precis som du säger så är det vi som förvaltar vår tid och vi bestämmer vad vi gör med den. Visst vi kämpar för att få utbildade förskollärare och barnskötare men om vi inte har det så måste vi ändå försöka att göra det bästa av det vi har för barnen och framtiden. Jag skulle önska att det är denna bild som sprids i media däribland inräknat Lärarförbundets tidningar och sociala medier. Så värdefullt att också åka ett stort gäng med pedagoger till Trollet för att få en gemensam bild och ha att utgå ifrån när man snart börjar planera för höstterminen. Tack Erika för att du sprider detta med din blogg och vi ser framemot att få ha dig som föreläsare när vi startar upp i augusti. Margareta Kostovska förskolechef i Tanumshede, Tanums kommun