”iustitia” ~ Är rättvisa rättvist?

Vid flera tillfällen uppkommer begreppet rättvisa i vår verksamhet. Vi pratar om rättvist och orättvist. När vi börjar lyssna in barnen hör vi också diskussionen i barngrupperna. Rättvisa är som en fana som vi bär starkt i förskolan. En liten tråd av turtagning hänger också där i flaggtampen.

Men varför pratar vi så mycket om rättvisa? Och när pratar vi rättvisa? Kan det vara så att vi pedagoger skapar en kontext där rättvisa blir viktigt? Situationer som betonar att det ska vara rättvist?

I Nationalencyklopedin står att det inte finns någon allmänt accepterad definition av rättvisa ändå så lever begreppet så starkt i oss.

Hur definierar du begreppet rättvisa? Hur gör ni det som arbetslag? När diskuteras just rättvisa?

I Wikipedia står det också ”I förlängning av detta kan man säga att rättvisa utesluter slumpmässig behandling av individer. ” dvs att alla ska behandlas lika. Men vad är skillnad på rättvist och likvärdigt?

Har ni tänkt på att begreppet ”rättvist” inte förekommer i läroplanen? Likvärdighet däremot är inskrivet i såväl skollagen som i läroplanen där man betonar allas lika värde.

Jag tänker också att när vi pratar rättvisa behöver vi också prata rättigheter. Vad är en rättighet? Vad är barnens rättigheter? Vad har barn rätt till?

”Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter.”

Lpfö 18

Januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag. Den slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde (artikel 2). Att barns tankar och deras rätt att uttrycka sin mening ska respekteras.

Okej, många starka ord. Rättigheter, likvärdighet, lika värde och behov. Men vad pratar vi om – egentligen?

Jag tänker att vi också behöver prata om demokrati och om solidaritet. I princip hela kapitel ett i läroplanen. Att vi måste komma åt dessa begrepp också. Att de behöver också stå i relation till begreppet rättvisa och likvärdighet – där varje barn ges förutsättningar att mötas utifrån den individ hen är.

”Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder.”

Lpfö 18

När vi lyfter diskussionen från att rättvisa = lika och samma så finns det stora möjligheter att se något annat. När rättvisa inte handlar om turtagning utan om den mening som håller på att skapas mellan barnen. Då händer det något, när vi lyfter vardagens diskussioner med barnen till samhällsuppdraget demokratisk bildning. När vi pratar om det i arbetslaget skapas nya sätt, nya strategier och ny förståelse av det barnen genom sina diskussioner om rättvisa och orättvisa försöker att erövra – dvs demokrati eller kanske snarare att GÖRA demokrati.

Om du skulle titta på en bild eller film från din barngrupp – hur bygger barnen demokrati på er avdelning? Jag tänker att en del av att göra det, att erövra demokrati, också är att testa gränser. Att ifrågasätta oss vuxna, särskilt när det inte känns rättvist. Att möta upp känslan orättvishet för att kunna ifrågasätta den, att reda i den, ta in, förstå.

Och hur bygger vi möjligheter för barnen att göra detta? Själva men också tillsammans med oss som förebilder.

– Erika (i ofärdig tanke om rättvisa)