Nyårskrönika

Nyårskrönika brukar vara standard att skriva, att minnas tillbaka året som varit och tankar inför det nya. Så här kommer min…

Om jag börjar med att titta tillbaka på 2019 så kan jag nästan ställa mig frågan om hur jag orkat mig igenom det. Att arbeta på i 100 knyck, föreläsa, skriva bok och på det flera olika privata angelägenheter som tagit mycket energi och styrka (bland annat två flyttar men också lite tunga grejer). Att jag orkade är en stor fråga som jag också tar med mig in i 2020 – hur ska jag orka? För någonstans tar energin slut trots att majoriteten av det som tagit tid under 2019 har varit otroligt roligt. Jag har världens mest fantastiska jobb som jag får förmånen att även ha som intresse och arbeta med även på fritiden men det kan också bli mycket ”jobb”. Jag måste utforma strategier för att kunna fortsätta att göra det som är roligt men också hållbarhet i arbetet.

Bitvis under 2019 har det känts som att jag arbetat i princip hela tiden och med en sorg över att inte hinna blogga – mycket av det tror jag beror på boken. Det tar nämligen en hel del tid att vara redaktör för en bok. Att göra det ”on-top-of” allt annat jag redan gör kan ha varit lite för mycket helt enkelt. Samtidigt är det himlans roligt att den nu är klar och tryckt så nu ska 2020 handla om att njuta lite av den här processen och det som kommer ur den. Jag känner en enorm tacksamhet för möjlighet ATT få ha gjort den, ödmjuk inför alla författare som bidragit med engagemang och innehåll, Jenny på Lärarförlaget som varit en klippa i hela processen. Det ska också bli intressant att möta era tankar om boken och vad den kan bidra med utifrån där ni befinner er.

Föreläsningar under 2019 har rullat på och en av de roligaste var nog den jag gjorde i höstas i Luleå. Dels för att den kändes bra från min sida, att jag hittade flera av de saker som jag vill lyfta som smälte ihop och dels att den lockade till skratt och glädje för åhörarna. Digitalitet behöver helt enkel inte vara så himlans svårt, det handlar om vår tanke och syfte – jag önskar så att fler kunde se det istället för teknikstressen som bubblar i våra förskolor.

Mitt löfte till mig själv inför 2020 är att ta mig mer tid till mig själv, läsa mer skönlitterärt (för att vårda min fantasi) och träning (för det mår hjärnan bra av). Arbetsmässigt kommer jag att läsa in mig mer på handledning och ämnet estetik – det är mina utmaningar för året som kommer. Då föreläsningsåret 2020 i princip är fullbokat hoppas jag att det kommer ge mer tid till annat däremellan. Bland annat allt det spännande som händer i Gråbo förskolor – för det händer spännande saker här. Kvalitetsarbetet går framåt, vi ställer andra frågor och få nya perspektiv på pedagogisk dokumentation. I och med att boken nu ligger tryckt hoppas jag också på att kunna dela mer med er genom bloggen om detta. Har en hel hög med ämnen i en liten kom-ihåg på telefonen som bara väntar på att skrivas (efter ledigheten).

2020 är också ett år som jag träder in i med en oro för svensk förskolas utveckling.

Det är ett år som verkar präglas av besparingar och med det som följer besparingar på en redan tajt verksamhet – min oro är för vilka konsekvenser det kommer att få för oss som arbetar i den och för barnens rättigheter. Det känns lite som att när Barnkonventionen träder i kraft så har besparingar planerade redan brutit på mot den… Här skulle jag vilja ge er kraft och mod inför kommande år, att vi ska fokusera på det som funkar, att få energi från barnen men i år väljer jag att inte ge en sådan pep-talk. Jag tror inte att det är det vi behöver.

Samtidigt vill jag inte lämna er med den oron utan jag vill lämna mig, er och svensk förskola med en stolthet över året som gått och året som komma skall. Att vi går in i 2020 med styrka, trygghet och stolthet över att vi vet vad vi håller på med och att vi fortsätter värna om barnens rättigheter till en kvalitativ förskola! Att göra det kan innebära olika saker från dag till dag. Det kan vara att skriva ett debattinlägg till det som styr över ekonomin, det kan handla om att värna om kollegan eller att möta ett barn i sandlådan med nyfikenhet – men vet om detta – oavsett vad så gör svensk förskola skillnad för våra barn!