”Det är alltid bra med en gnutta osäkerhet” (det kallas utveckling)

Det bubblar lite i mig…av nervositet och nyfikenhet men också av en osäkerhet. Vi håller nämligen på att gå in i nya processer i Gråbo förskolors utvecklingsarbete. Det är stora processer vi försöker förstå oss på och jag tänkte försöka dela med mig lite av dem. Som vanligt går tankarna lite hit och dit – så välkommen in min hjärna!

Gråbo förskolor har de senaste åren arbetat med många delar för att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet i våra förskolor. Vi håller på att bygga en förståelse för pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete med verktyg vi skapat tillsammans i dialog mellan ledning och pedagoger. Efter inspiration från förskoleenheten Trollet i Kalmar har vi dels gjort stora förändringar i våra infrastruktur för att möjliggöra mer gemensam reflektionstid på avdelningarna och en bättre vardag för barnen och dels skapat ställningstaganden för vår lärmiljö, för digitalitet och utemiljö. Med utvecklingsarbete och en pressad arbetssituation arbetar vi också för en förbättrad arbetsmiljö där vi nu ska gå in mer på uppdraget.

Alla dessa processer är i startgroparna, det är knoppar som vi måste vårda för att de ska blomma. Och ibland kan det vara lite många knoppar… Vi försöker processa kontinuerligt, bygga ihop och skapa trådar mellan olika delar för att det inte ska vara saker som vi bara säger utan som vi även försöker att konkretisera och göra. Ett utvecklingsarbete görs inte på ett kvällsmöte… Höga ambitioner som ibland måste justeras på grund av tidsbrist, lite väl optimistisk planering eller för att organisationen utvecklas och behöver andra saker. Det kan till och med bli så att man blir lite osäker på vad vi håller på med men det är alltid bra med en gnutta osäkerhet (det kallas utveckling). Då är nedanstående citat en tröst på vägen.

”Det som är viktiga verktyg och uppgifter i ett skede kan bli förstelnande i nästa. Därför måste man både kunna ställa frågan om hur man kan säkerställa nya insikter man skapar, släppa tidigare övertygelser och gå vidare in i ett ständigt skapande av nya verktyg och insikter.”

Göthson & Kennedy, 2015, s. 161
Bild Pixabay

Att kunna göra förändringar och anpassa utveckling och tankar kan också vara av godo. Liksom vi låter oss påverkas av barnens tankar och processer i planeringen påverkas såklart också vår utvecklingsorganisation efter ledning och pedagogernas tankar och utveckling. Utvecklingsarbete är något man måste göra tillsammans och utveckling är ett långsamt och tålamodskrävande arbete som kräver stort mod och förmågan att vara osäker men ändå våga ge tillit till en process.

Sedan augusti har vi läst Ann Åbergs bok ”Lyssnandets pedagogik” (Liber, 2018) och det är en såååå bra bok när man befinner sig i utveckling. Anns tankar utmanar, bekräftar och sätter ord på vad utveckling kan vara, kännas och te sig. Jag minns när jag läste boken 2007 och vilka kullerbyttor jag gjorde.

Nu ser jag kullerbyttor hos våra pedagoger och jag ser att det senaste halvåret har det skett en ökad ifrågasättning och kritisk granskning av den egna praktiken.

Då vi har förmånen att återigen ta in Ann för kompetensutveckling under våren för våra pedagoger och denna gången även i en handledning så känns det så otroligt gott att kunna göra det med just Ann som väcker så mycket tankar hos oss.

Under de år som gått sedan jag fick rollen som pedagogisk samordnare har det hänt mycket i Gråbo förskolor. En bra grund fanns när jag kom till denna stora enhet (sex förskolor och tre rektorer, 21 avdelningar) och den har vi sedan spunnit vidare på, breddat, djupat och rensat lite i för att nu ta nästa steg och börja fundera på vart vi är på väg. Vad behöver revideras? Vad ska hållas kvar? Vad ska stärkas?

När man är mitt i en orkan av utveckling så är det klart att man snurrar runt en hel del själv i sina val, sin handledning, sina tankar och frågan om vad som är bra insatser för att ge pedagoger och ledning stöd bland allt som sker. Att försöka landa i vad som är viktigt att växa i och vad som är dags att växa ur.

Det här med riktning och långsiktighet är något jag på något sätt tycker mig ha arbetat med hela tiden, att ta ställning för vart vi är på väg. Jag tycker mig själv ha en hyfsat klar bild om den förskola som jag vill verka för. Jag har upplevt att den tanken i alla fall funnits där men ju mer jag lär desto mer förstår jag att jag inte erövrat det där med riktning. Och när vi är många som ska färdas åt samma håll så behöver vi liksom bråka lite mer med varandra. Vi behöver bråka med det vi redan tror vi är överens om. Vilken förskola ser jag framför mig och vilken ser du? Och hur kommer vi dit? Hur gör vi det tillsammans? För i min praktik så blir den där bra bilden av hur jag ser på förskola ständigt utmanad av vad andra tänker och hur de uppfattar saker. Vi har olika erfarenheter och arbetar ibland som att vi delar en gemensam grund – när vi egentligen aldrig tittat på hur den där grunden är gjuten eller hur vi vill att huset (förskolan) vi ska bygga ska se ut.

Bild Pixabay

Att erövra var vi är och vart vi är på väg är nu nästa steg i vårt utvecklingsarbete i Gråbo förskolor. Sakta arbetar nu ledningen fram strategier och bilder för att möta frågor som: Hur blir allt det där vi säger till verklighet och vad är det egentligen vi menar? Och hur ser det ut? Hur blir det tydligare för oss alla? Och vad är rätt saker att göra? Vad för saker vill vi göra? Och vart ska vi?

Rektorn har ansvaret för förskolans kvalitet och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att

– planera, följa upp, utvärdera och utveckla utbildningen systematiskt och kontinuerligt och därmed verka för ökad måluppfyllelse.

– förskollärare, barnskötare och övrig personal får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av varandra för att utveckla utbildningen.

LPFÖ 18

Så många frågor och som jag inledde med så bubblar det. Det här året som kommer känns viktigt för Gråbo förskolors framtida utvecklingsarbete. Jag är som sagt otroligt taggad för dessa processer men jag går också in i dem med osäkerhet för vad som kommer att ske och hur vi bäst ska kunna göra ”rätt saker”, även om ”fel” saker ibland kan vara de just rätta.

Jag vill rikta särskilt tack till Martina Lundström och med en tanke till boken ”Den synliga förskolan” (Lärarförlaget 2019). Hon har lyckats sätta ord på en process som jag tänker många tror att de arbetar med men som man kanske inte gör. Så kan det i alla fall kännas för mig. Jag tycker att vi arbetar med de här sakerna men jag ser att vi kanske inte alltid låter det ta den tid det behövs för att det ska bli något större.

Martinas erfarenhet av handledning och förmågan att se igenom strukturer och skapa nya sådana sammanfogas med forskning om skolutveckling i hennes böcker. För mig är hennes böcker ett enormt stöd att gå tillbaka till i den osäkerhet som jag kan känna när jag tvivlar på att processer tar tid och att alla måste få tänka kring dem men att detta är viktiga processer. Jag tror också att Martinas böcker kommer att vara något att hålla i sig i och inspireras av när vi nu går vidare i vårt utvecklingsarbete i Gråbo förskolor.

Ett svar till “”Det är alltid bra med en gnutta osäkerhet” (det kallas utveckling)”

  1. Lyssnandets pedagogik av Ann Åberg har jag läst och den är bra. Jag är pensionerad förskollärare men med en dotter som är förskollärare är diskussionerna alltid intressanta. Du skriver väldigt bra. Mvh Annemor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s