Hur säker är du i dina ställningstaganden?

🅕🅤🅝🅓🅡🅐

Det här med tvärsäkerhet som nästan går över till dumskallighet tåls att fundera över.

När jag var yngre var jag otroligt svart/vit med mina pedagogiska tankar, det fanns ett rätt sätt och ett fel sätt. Så till den grad att jag nog inte ens brydde mig om att lyssna på perspektiv som inte följde samma riktning som mina egna tankar av vad som var rätt. Det var nog, med lite ödmjuk blick, ett sätt att etablera mina ställningstaganden i mig själv som var den omedvetna anledningen. Men en otroligt förenklad blick på ett komplext dilemma.

Med åren har jag försökt bli mer inlyssnande för det som inte går in i mitt tänkande (och jag tränar på det hela tiden) – det är svårt! Jag vill tänka att i motståndet, i det oliktänkande finns något klokt – det här är något som också lyfts som viktigt i vår verksamhet men som sällan sker i praktiken, snarare en idealiserande teori.

När vi uttalar oss med tvärsäkerhet stänger vi ute det som kan berika. När vi drar alla över en kam, att allt är på ett visst sätt förlorar vi också en del av våra möjligheter.

Vi behöver lyssna till, läsa och diskutera även det som går emot det vi tänker men vi måste göra det med ödmjukhet och öppenhet för att vi också skulle kunna tänka oss att omformulera våra ställningstaganden, att se andras perspektiv. Att välja att ta in andras perspektiv, lyssna, uppmärksamma det intressanta UTAN att ta ställning för eller emot. Att kunna möta andra åsikter och värden – utan att döma, att inte vara den allvetande. Att se hur vi kan berikas inte befästa.

Våra fördomar är starkare än vi tror…är du redo att tänka om kring saker du brinner för? Saker du är tvärsäker på? Är du redo att ödmjukt, fördomslöst lyssna utan att veta? Är du redo, på riktigt?

Har du i en väsentlig fråga gått från tvärsäkerhet till ett förändrat tänkande?

Berätta!