🅕🅤🅝🅓🅡🅐
Inleder terminen med en intressant input från Klang Jensen och Pihlgren (2021). De menar att den största delen av förskoleforskning byggs upp av personer som varit verksamma i förskolan samt att den utförs framförallt med högskoleutbildade förskollärare som underlag och att det ur detta framträder en idealbild som inte representerar realiteten – varken ur kompetens- eller bemanningsperspektiv (förskollärarbrist).

Hur påverkas verksamheten och vårt systematiska kvalitetsarbete om detta antagande stämmer?
Jag tycker aspekten är intressant. Dels att vi egentligen kanske bara omformas i en redan formad tanke om nu forskningen blir beforskad av förskoledidaktiker. Dels tänker jag att vi måste söka bredare forskning, och om inte så åtminstone vara medvetna om att vi ”blir” selektiva i den forskning vi läser. Detta ger därmed en indirekt verkan på vårt kvalitetsarbete när vi söker i forskning.
Den orealistiska bilden? Den beror självklart på kontext och kompetens. Pedagoger/förskollärare/barnskötare/rektorer och andra roller har olika kompetenser som påverkar förskolans kollektiva förutsättningar – det är ett faktum. Men liksom KJ&P skriver så är det viktigt med en målbild.
Och det är egentligen två olika frågor som framkommer:
- Kompetensförsörjning
- Kompetens
Jag vill tro att idealbilden är möjlig – men det kanske tar en organisation några år att komma dit. Och hur blir det möjligt i en verksamhet med högt personalombyte? Hur hittar vi kontinuitet i förändring? Bland såväl pedagoger som ledning…
Några tankar från mig – nu är jag nyfiken på dina tankar!
Finns idealbilden?Hur tror du den i så fall påverkar dig i ditt arbete?