Har vi blivit för komplexa?

Har vi blivit för komplexa?

Under dagarna som gått har jag fått möta många kloka människor och haft många diskussioner och reflektioner om vårt arbete som viktiga samhällstjänster. Både inom skola, vård och omsorg ser vi en stor problematik med rekrytering till dessa tjänster och vi behöver fundera på nya sätt att locka till oss människor till yrken. Inte blir det bättre av att media ständigt framhåller bristerna och sällan det som också är bra. Allt är inte skrutt men med en ganska ensidig media och med ett kontinuerligt utvecklingsarbete som utgår ifrån att vi ska utvecklas, blir bättre och enligt flera ”effektivare” så tappar vi potentiella kollegor.

Vi ska göra mer med mindre också. Färre människor ska göra mer. Det är en konsekvens av effektiviseringen och New Public Management. På olika sätt försöker vi skapa system som ska fånga upp komplexiteten i det vi gör så att inget åker mellan stolarna. När något brister, skärper vi till systemen än mer för att täta till de hål som finns – vilket i sig är en helt omöjlig uppgift då effektiviseringen också gjort att det snart är mer hål än virke i husen vi bygger.

I alla fall…nu ska jag inte sväva bort för mycket i metaforer och långa invecklade tankar som jag fortfarande sållar i. Så – i alla fall…

En tanke eller fundra har vuxit fram de här dagarna…

…när jag fått diskutera utmaningar i framtiden tillsammans med flera enhetschefer i vår kommun. Ja, vi har redan nu svårt att rekrytera till skola vård och omsorg men vi kom även in på att rekrytera människor som klarar jobbet och att det också börjar bli allt svårare. Ska vi utgå från läroplanen när vi tex rekryterar till förskolan så uppstår det ett dilemma när de som söker (och är behöriga) inte klarar av uppdraget. Vad krävs av en förskollärare, av en undersköterska, en barnskötare eller någon inom hemtjänsten? Bemötande – absolut! Du måste kunna möta både barn, kollegor och vårdnadshavare. Men det räcker inte. Uppdraget måste finnas i fokus, du ska till exempel även kunna dokumentera, analysera och reflektera – åtminstone tillsammans med andra. Vi behöver alla dessa kompetenser och fler för att kunna hantera komplexiteten som vuxit fram i våra yrken.

Jag funderar på om det har vuxit fram yrkesroller som är så komplexa att kraven gör att vi sållar ut människor som skulle varit fantastiska med barnen. När dessa människor söker tjänster där det ställs krav på att just kunna dokumentera, analysera och reflektera – ständigt vara i utveckling och begrunda den – kanske det blir för komplext. Vi har människor som finns omkring oss i samhället som skulle göra ett grymt jobb – om man plockade bort flera delar av uppdraget. Tänk om man kunde bjuda in dessa människor, in i skola, vård och omsorg, men utöver grunduppdraget. Där dessa människor fick växa i ett sammanhang tillsammans med barnen och de äldre? En människa som finns där, hänger med barnen, läser för de äldre, sällskapar, lyssnar.

Uppdraget kanske har blivit för svårt och när man har en skral budget har inte verksamheten råd eller utbildningen med att anställa dessa människor. Vi måste ha människor på plats som kan uppdraget för barngrupperna är stora och kraven har ökat alltmer. Människor som har ett enormt spektra av kompetenser för att klara av kraven på utbildning och de rättigheter barnen har.

Jag tror att det också bidrar till den mäthysteri som alltmer kommer ner i förskolan. I senaste förskoletidningen pratade man om bedömning av barn. När vi inte hittar människor som klarar uppdragets komplexitet behöver vi hitta andra sätt att säkerställa uppdraget. Det gör att vi får fler system att dokumentera i men inte för barnen utan för vårdnadshavarna (om vi inte vet vad vi håller på med). Mätsystemen skulle kunna ses som ett tätning som ska lösa en kompetensbrist och ge ”kunderna” bevis på det vi gör.

Så jag funderar på om vi behöver bredda med personal och kompetenser. Att vi behöver fler möjligheter för människor att lyckas i sina yrkesroller. Jag menar inte att vi ska sänka kraven på utbildningen eller kompetenskraven men vi kanske skulle möjliggöra för fler roller och fler människor som får växa in i det komplexa. Jag funderar fortfarande…

/Erika