Tekniska verktyg är inte lika med kvalité #sett2014 #settlaggad

Hemma, inte riktigt klar med mina reflektioner och inte heller sömn – det har varit en otroligt rolig men intensiv vecka. Jag blir varm i hjärtat av all denna energi och framtidstro som jag mötte på SETT2014.

Jag föreläste på onsdagen och det var annorlunda från förra året av flera skäl. Mässdelen var luftigare vilket skapade en miljö för mer möten än förra året, salarna för föreläsningarna var generellt större, min sal var dubbelt så stor och jag fick föreläsa på ett sätt som benämndes som ett ”tyst möte”. Tysta möten innebar att det fanns en transparens mellan mässdel och föreläsningssalar, mycket ljud och gick man förbi kunde man titta in i salen – men det häftiga och intimt stora var att alla som lyssnade fick ett hörlursset vilket gjorde att det var som att lyssna på en ljudbok när jag föreläste. Det var som att prata direkt in i örat på den som lyssnade. I början kändes det mysko så jag gjorde ett test och halvviskade i min mic och jag bad alla som kunde höra mig att vinka – ett hav av händer vinkade och jag fick världens härligast uppstart på min föreläsning. Tänk dig – att viska i en sal full av ljud och mötas av ca 500 vinkande händer som vinkar till dig… – coolt!

 

Föreläsare jag lyssnade på: 

Catharina Schill/Henrik Sallinger från Lund – om SKA (systematiskt kvalitetsarbete)

Markus Bergenord från Stockholm – om barnen och virtualiteten

Ulla-Karin Lundgren Öhman från Piteå – om berättande, kreativitet, fantasi och skapande med IKT i förskolan (Ulla-Karin är redaktör för den antologi som kommer ut i höst där jag är medförfattare tillsammans med flera som till exempel Markus Bergenord)

Christian Fabbi/Simone Armini från Italien – om pedagogisk dokumentation likt en dynamo för pedagogisk utveckling (jag kommer att skriva ytterligare ett blogginlägg om min reflektion som väckts i samband med denna föreläsning)

 

Men vad tar jag med mig? Tankarna är många och därför lite spretiga… Kanske hittar du den röda tråden i dem – och om inte – inspireras liksom jag blev!

 

Nätverkande

Linda Linder, min härliga roomie samt officiell bloggare för SETT2014, sammanfattade SETTdagarna på ett helt fantastiskt sätt i sin blogg Pedagogiska kullerbyttan (klicka här för att läsa) – det är nätverkandet som stannar kvar i mig efteråt. Jag träffade många inspirerande människor – nya som gamla. Jag fick en glimt av vad som finns bakom den tillrättalagda fasaden som presenteras i föreläsningar – och det är det som väcker min glädje – att vi alla brottas med problematik kring teknik men vi möts i relation till möjligheter. Det bubblar och knyts samman en väv av lärare som brinner för utveckling och lärande – de vill dela och lära av varandra. Vi är alla i våra egna processer men med nätverkandet kan vi fördjupa oss desto mer i dem – inspirerade av varandra. Vi får syn på möjligheter, vi utlämnar oss inför våra svårigheter och vi söker svar men möts av att alla är i processer.

Barnens tolkningsföreträde

Dagarnas abslolut viktigaste citat kommer från Ulla-Karin Lundgren Öhmans föreläsning: att låta barnen få tolkningsföreträde till sin egen värld – därför måste vi ta in populärkulturen i förskolan, vilket till stor del är teknik. Vi måste ta steget från att barnens kultur ses som något dåligt  (ett äldre blogginlägg om detta hittar du här). Ulla- Karin lyfte också en aspekt på teknik som jag inte förut reflekterat kring; att tekniken ger de barn som inte vanligtvis tar plats i verksamheten möjligheten att få en röst. Jag har inte tänkt på det tidigare men med eftertanke kan jag relatera till min egen verksamhet. Kring teknik kan jag se att det inte är inte samma hierarkier som vanligtvis verkar i gruppen.

Kvalité

Christian Fabbi och Simone Armini, från Italien – tog upp en viktig punkt att ta till sig och diskutera. ”Teknologi ger inte kvalité men kvalité kan stärkas av teknologi.”Det finns inget likamedtecken mellan kvalité och teknik. Den ena är inte beroende av den andre – därför måste vi diskutera och reflektera kring teknik och vilka möjligheter teknik kan ge. Jag tog även upp detta på min föreläsning – jag kan uppleva att det finns en tanke om att satsning på digitala verktyg är en kvalitétssatsning – men utan reflektion, implementering och nätverkande blir den kortvarig om inte till och med utebliven. Catharina Schill och Henrik Salling nämnde också rättigheten att få arbeta med olika tekniska verktyg, av olika märken, och att inte fastna i ipad som teknik. En kollega till dem hade uttryckt det som: ”Vi ska inte bara lära oss att köra ett bilmärke utan vi ska lära oss att köra bil.”

Livslångt lärande – bygga broar är nödvändigt

Att reflektera kring teknik över skolverksamheters gränser är något som jag tror vi måste göra mer. När barnen kommer från förskolan in i skolan – vilken relation till teknik tar de med sig och vilken relation möter de. Schill och Salling tog också upp tanken av att barnens lärande ska vara en progression och inte en regression – det innebär att vi måste samarbete mer med skolan. Hur skapar vi en övergång från förskola till förskoleklass – från att vara störst på förskolan, sedd som kompetent och självständig till att vara minst och ny, kanske till och med sedd som okunnig… Vi måste mötas – förskola och skola – för det är barnens rättighet att mötas med respekt.

Möjligheter

På min föreläsning tog jag upp min egen frustration kring teknik och hur den kan ställa mig blind för det vi faktiskt gör och att det är något som vi kan bygga på. Ulla-Karin pratade också om att se möjligheter snarare än svårigheter. Hon sammanfattade sina funderingar i en film. Jag reflekterar ofta kring vad det är som gör oss så osäkra på teknikens möjligheter och varför det är så lätt att fokusera på det osäkra – hur påverkas vi av samhällets värderingar om teknik och varför påverkar dessa värderingar oss så mycket att vi tvivlar på vår kompetens som lärare och att vi faktiskt har tänkt.

Förankrat

För mig är det de föreläsningar med en tydlig förankring i verksamheten som stannar kvar. Det är lätt att stå och prata om teknikens möjligheter på ett informativt sätt men hur är det nere på golvet? Jag upplever frustration och svårigheter även om jag hellre vill utgå ifrån det vi gör. Att se hur andra arbetar och tacklas med tekniken, vilka möjligheter som är realistiska i ett tajt schema som på förskolan. Hur viktiga relationerna mellan oss lärare är för att tekniken ska vata ett genomtänkt verktyg i verksamheten.

Bekräftelse

Vi hamnar alla i reflektionskaos ibland. På vår avdelning har vi fördjupat oss i Minecraft och vi kan se en massa lärande hos barnen, något jag berättade om på SETT2014 men det finns ett visst motstånd mot Minecraft vilket jag tror påverkat hur vi har lyckats fördjupa oss. Vi har helt enkelt låtit andras värderingar styra mer än våra pedagogiska reflektioner och observationer. Det var därför en fröjd och lyssna på Markus Bergenord som fördjupade Minecraft åt mig – djupare än vad vi vågat gå på min avdelning. Helt fantastiskt att se ännu fler möjligheter än de flertalet vi redan sett. Det blev en slags bekräftelse på att vi har är något att fortsätta bygga på. Eftersom jag hade möjligheten att reflektera med Markus och andra twitterfriends på onsdagskvällen så kunde jag också få en kompletterande bild, till den som förevisats på föreläsningen, av deras arbete med barnen. Jag fick möta några av deras svårigheter men också ett enormt engagemang i barns lärande och för Minecrafts möjligheter. Citat ”Minecraft är som lego fast man köpt alla legobitar i hela världen.”

Genusfundra

Under SETT2014 har jag haft möjligheten att möta en massa härliga och engagerade lärare, förskolechefer, skolledare, områdeschefer och IKTutvecklare. Majoriteten är givetvis kvinnor men fördelningen av män respektive kvinnor på mässan var ändå ganska jämn – kan det bero på att vi pratar om teknik? Alla jag mött på SETT2014 är otroliga människor, kompetenta och väl värda sina positioner så jag vill därför inte på något sätt förolämpa dem men jag ställer mig frågan – hur kommer det sig att när det kommer till förskolans IKTutvecklarroll – är det en majoritet av män…trots att män är en bristvara i förskolan. Är det för att vi kvinnor inte tar plats som tekniskt kunniga? Är det för att hålla kvar männen? Är det en slump? Det väcker ändå en fundering som jag tänker ta med mig och försöka förstå.

Minitänkare…

Varför inte kalla SKA för skolutveckling – kan det vara lättare att förhålla sig till begreppet skolutveckling snarare än systematiskt kvalitetsarbete? Schill/Salling

Tillägnan

Ett av de möten som stannar kvar är mitt härliga möte med Anne. Anne har tidigare föreläst om genus på vår förskola i Göteborg. Anne är en fantastiskt reflekterande pedagog och arbetar som barnskötare på en förskola i Stockholm och hon ville visa upp sitt och barnens projekt – deras olika möten med vad konst är – hon ville möta mig i reflektion kring denna film. Jag fick se en otroligt vacker och sinnlig film som var helt underbar! Anne reflekterade kring att göra val, att våga låta barnens tankar få komma fram och att få låta dem vara bestämmande över sina kooperativa processer i ett kollektiv. Vi pratade om nätverk där kan man dela och lära – där man får säga ”Hej, vi behöver hjälp med det här”. SETT är ett sådant nätverk – SETT sätter praktik på vår teori!

 

Vi syns väl på SETT2015?