Jag har fått en upplevelse och erfarenhet av att dokumentationens fokus ska riktas mot process inte produkt. Det är ett viktigt ställningtagande som pedagog att göra, dokumentera process eller produkt, då det är genom det ställningstagandet vår teoretiska grund synliggörs.
I jakten på att frångå produktion och gå till process har dokumentationens processfokus gått alltmer till att fokusera på händer, görande och ett mikroperspektiv. Personligen älskar att dokumentera ur ett mikroperspektiv – speciellt lera och händer är för mig en fantastisk kombination som jag dras till.
Men mikroperspektivet har gått från att vara ett perspektiv till huvudtema. Jag hör runt mig att vi inte ska ha med ansikte på barnen bland annat för att fokuset ligger på processen och vi kan använda bilder som en grupprocess utan att utmärka särskilda barn. Jag tror också att det ligger som en motreaktion mot de ”fotoalbum” med söta bilder på barn som förskolan försöker jobba sig bort ifrån då dessa har fått ”dagisstämpel”.
Ur mikroperspektiv som huvudtema går barnet, i motsats till intentionen, från subjekt till objekt…om det inte sätts i relation till makro!
Om vi ska försöka förankra mina tankar i teorier så går jag till Hillevi Lenz Taguchi och hennes teorier kring intraaktiv pedagogik. Jag är ute på lite djupt vatten här – Hillevi är svår – men om jag förstått henne rätt så är allt en salig röra. Allting påverkar som samspelar i ett sammanhang, i en tid, med rummet, med stolen, med leran, men kompisen brevid, med det man bär med sig. Allt påverkar!
Man skulle, ur Hillevis teori, kunna se varje dokumentation som en forskningsavhandling.
Om vi utifrån det, säger att vi ska dokumentera processen och då fastnar i mikro, utan att ta med makro, blir det som att se med ett öga.
Såklart att barnets/barnens hela väsen måste finnas med i dokumentationen! Om barnet/barnen ska vara subjekt. Men mikro och makro samspelar och skapar flera variabler i dokumentationen. Perspektivet bestäms av vad du fokuserar på! Ibland måste mikro få vara först och ibland makro – men båda måste finnas med i en dokumentation.
Att det sedan blir ett problem när dokumentation ska publiceras blir en svårighet. Jag vet att man av säkerhetsskäl suddar ut barns ansikten på dokumentationer – det stör mig om jag ska vara ärlig. Något tar emot även om jag vet anledningen och då tänker jag att mikroperspektiv är bättre än att sudda ut en viktig del ur makro.
Vad tänker du? Ur vilket perspektiv dokumenterar ni mest? Mikro eller makro? Varför? Är ni medvetna om vilket perspektiv ni väljer och varför? Har ni reflekterat kring det i arbetslaget? Ta fram kort och analysera hur ni förhållt er till det ni dokumenterar – vad kommer fram? Använd det för att jobba vidare och fördjupa!
Erika K Seger 