Relationer, hierarkier och avstånd

Under de senaste dagarna har jag funderat mycket kring relationer, hierarkier och avstånd kopplat till organisation och ledning. Att leda kan ses som ett projektarbete och vi vet som pedagoger att om vi ska kunna följa barnen och vara medforskande måste vi finnas i närheten av barnen och vi måste befinna oss i relation till barnen och deras utforskande – en ärlig och stark relation. Och det är precis lika med ledarskap…

Men varför finns det då fortfarande så starka hierarkier inom ledarskap? 

Min upplevelse är att det är relationer som saknas, att vi personifierar oss mer med nivå i första hand snarare än som människa och medforskare. Jag har mött olika ledarskap och jag talar enbart utifrån en egen reflektion – vi kan säga att det är erfarenhet. När ledarskapets kärna är nivå, vilket blir tydligt i skarpa lägen, finns det större avstånd från kärnverksamheten. Det är ett ledarskap som är effektivt men inte särskilt självgående. Plocka bort den övre nivån och verksamheten behöver hjälp med att komma vidare – om den övre nivån snarare leds utifrån relationer och medforskande blir verksamheten mer självgående, medarbetare känner tillit från ledning och empowered. Ledarskapet blir snarare vind i seglen som gör att du som ledare kan ta ett steg tillbaka och njuta av resan istället för att desperat kasta in ved på elden för att få den fortsätta brinna. 

Så vad vill jag komma fram till… Att ett nära ledarskap minskar avstånd från golv till styrning och att om det nära ledarskapet praktiseras på alla nivåer kommer ”golvnivån” få mer vetorätt inom högre nivåer eftersom avstånden är mindre. Beprövad erfarenhet får mer påverkan!

Bifogar en skiss på hur jag tänker…är dock ännu inte klar med tanken så jag måste få återkomma längre fram men reflektera gärna med mig!