Tillsammans blir vi mångkompetenta

Bakgrund; Idag var jag på en föreläsning idag kring flerspråkighet i förskolan och där frågan lyftes hur man kan hantera frågan kring modersmålsstöd i förskolan. I diskussionen lyftes komplexiteten i hur man kan planera för arbetet med modersmålsstöd – kan man anställa pedagoger med det modersmål som behövs i verksamheten? Men å andra sidan går barnen vidare och att bygga en rekrytering enbart på modersmål låter varken hållbart eller en garanti för kvalité. I den stadsdel där jag arbetar har jag förstått att man vid något tillfälle ”lånat” ut en pedagog med ett eftersökt modersmål för att stötta upp vid introduktioner av barn på förskolor. 

I diskussionen lyftes då arbetsmiljöfrågan – hur känns det att vara den som blir förflyttade efter behov, att inte få landa i ett arbetslag? Och hur blir det med lön efter den kompetensen? Får jag mer betalt om jag har ett till språk som jag kan använda i tjänsten? Fokus hamnade på arbetsmiljö istället för på möjlighet…

Där gick tankarna igång hos mig… 

Jag förstår perspektivet och samtidigt inte. Först och främst behöver man givetvis förhandla kring en sådan tjänst eftersom den blir lite annorlunda utformad för mig som pedagog. Jag kan se en stor fördel med en sådan tjänst, någon som är specialiserad på att stötta såväl pedagoger som barn under en period som kräver extra närvaro, inlyssnande och förståelse! Det känns som ett sätt att tänka övergripande och som ser till barnens perspektiv – det finns en person som förstår mina ord och som kan kommunicera med mig när jag kommer in i en värld där allt är nytt. Jag tänker att det är ett helhetsgrepp man tar om det går att samordna alla våra språkliga kompetenser och problematiken ligger inte varje enskild förskola – vi gör det tillsammans!

När det kommer till lön vill jag problematisera litegrann och här lägger jag självklart in att jag också vill att vi alla ska få högre lön men följ med mig i min diskussion!

Klart är att flerspråkighet ska räknas som en kompetens men är den viktigare än att ha en musikalisk kompetens? Eller att du har en kompetens kring skapande? Eller att du är dramapedagog? Jag tror att om vi ställer kompetenserna mot varandra är vi fel ute! Din kompetens är viktig och den skall lyftas – men går det att lönesätta de olika kompetenserna? Vem avgör vilken kompetens som är viktigast? Vem avgör om din kompetens håller måttet, att den är av kvalité? Att vara organisatorisk är också en kompetens och många gånger utvecklas de kompetenser vi har genom vår fallenhet och kompetensutveckling.

Varför inte istället se din kompetens, till exempel som flerspråkig eller musikalisk, som ett verktyg för barnen och en del av din professionella roll? Din styrka! 

Så låt oss istället se våra olika kompetenser som tillgångar, tillgångar för barnen, tillgångar för våra kollegor, tillgångar för förskolan – tillsammans blir vi mångkompetenta!